Bloggen är flyttad

BLOGGEN ÄR FLYTTAD HIT:
http://noboytoy.wordpress.com/

2013-10-10

Adoptionens pris

Jag/vi talade tidigare om barn-handeln i världen, angående att vår regering nu håller på att utreda om det skall bli lagligt för mammor även i Sverige, att ge bort sina barn, s.k surrogatmödraskap. Jag nämnde i kommentarsfältet, att jag också ser adoption som barn-handel.

Som av en händelse fann jag ikväll en dokumentär om adoption på kunskapskanalen - "Adoptionens pris".

En hiv-smittad och fattig mamma i Etiopien med bara 5 år kvar att leva, tvingas "sälja" två av sina barn (son och dotter) till ett danskt par som länge har försökt att få egna barn. Utan att avslöja för er vad som hände, kan jag säga att det inte gick så bra.

Jag grät, snorade och hulkade non-stop, programmet igenom. De där stora, frågande, bruna och ledsna ögonen kommer att förfölja mig länge..... ropen efter mamma....

Människor behandlar barn som saker, nåt slit-och-släng som de tycker att de kan göra sig av med så fort de stöter på motstånd eller ställs inför minsta lilla motgång. Fy fan - jag mår illa över människors egoism och grymhet mot barn! Se denna dokumentär men ha näsdukarna redo.

4 kommentarer:

  1. Surrogatmammor är det värsta som finns i denna barnhantering. Det är rasism och ett fruktansvärt utnyttjande av fattiga kvinnor som många gånger tvingas till detta av sina män som vill ha en bil eller ett finare hus. Det finns ett "uppvisningshus" där folk kan besöka för att försäkra sig om att allt är i sin ordning i Indien. Det är skrämmande så hänsynslösa folk kan vara. Det ÄR inen mänsklighet att få barn.

    Vad f@n är det med folk egentligen!? Jag blir också väldigt upprörd.

    Nu har jag inte sett just denna dokumentär men en annan där det handlade om barn från Hawaii till amerikanska föräldrar. Det slutade inte heller så lyckligt.

    Om dessa barn har släktingar i Etiopien ska dom naturligtvis stanna i Etiopien. Jag antar att kvinnan blev övertalad kanske till och med lurad till detta. Jag såg en trailer där dom visade denna upprörda kvinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller absolut med dig, SQE! Surrogatmödraskap är den värsta formen av handel med kvinnors och barns kroppar.

      Många surrogatmödrar, tex i Indien är hårt bevakade under graviditeten och får bo på särskilda inrättningar där de kontrolleras i allt de gör, för att inte riskera barnets liv och hälsa.

      Adoption och surrogatmödraskap syftar enbart till att tillfredsställa rikare människors önskan om att få dela sin vardag tillsammans med barn. Ibland finns det en romantiserad bild av en heterorelation i bakgrunden, dvs att heteropars relationer inte blir "fullständiga" utan barn i sina hem. Allt mer ofta är det homosexuella män som vill efterleva denna romantiserade bild av hur en "familj" skall se ut och som anlitar surrogatmödrar för att tillfredsställa det de tror är deras "behov" i livet - barn.

      Ofta vill de här paren inbilla sig att de gör en god gärning för fattiga barn och deras mödrar men pengarna de betalar går främst till adoptionsbyråerna och hade deras avsikt varit barnens bästa, så hade de istället skänkt pengarna till mamman så att hon själv hade kunnat ta hand om och försörja sitt barn.

      Som sagt, i mansdiktaturen som råder i världen, ges mammor inte en chans att kunna försörja sina barn på egen hand.

      Radera
  2. Såg programmet och vet knappt vad jag ska säga. Så fruktansvärt sorgligt, att de kunde ta en glad liten flicka från hennes mamma och fullkomligt krossa henne på ett par år. Hon blev övergiven av två föräldrarpar och fråntogs den enda som kanske hade kunnat vara en fast punkt i hennes tillvaro, lillebror. Om hon ens överlever kommer hon för alltid vara ärrad, veta att alla hon försöker fästa sig vid kommer lämna henne och att hennes bror ansågs mer värd än vad hon var. Hur fan kan man göra så mot ett barn? Föräldrarna var helt galna, och de kan inte gömma sig bakom "orättvis klippning". De saker de sa (ex kallade henne subba, eller nitlott som jag läste att orde "nitte" också kan översättas till, ignorerade henne, hetsade henne vid matbordet) tillsammans med att de faktiskt dumpade henne på ett barnhem är oförlåtligt.

    Samtidigt kan jag tycka att det faktiskt inte är just bara dessa föräldrar som ska pekas ut. De hade bara samma inställning som är den rådande inom adoptionsindustrin, att allt handlar om deras dröm om att få bli föräldrar. Skillnaden var att eftersom de var lite för gamla fick de ta ett äldre barn som råkade minnas lite för mycket av livet i Etiopien för att det skulle bli så roligt som de tänkt sig. Alltså jag tror att även andra adoptivföräldrar skulle kunna reagera negativt om deras barn "vägrar anpassa sig", dvs vägra glömma allt det gamla och inte kan leva upp till hur adoptivföräldrarna vill att de ska vara, känna och göra.

    I det här fallet tydliggjordes också det faktum att våra västerländska pengar skulle kunna hjälpa fattiga familjer att leva tillsammans. De skulle kunna ha betalat för föräldrarnas bromsmediciner istället för att åka därifrån med deras barn. Men så går det inte till här i världen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stackars lilla tjej. Först tar man henne från hennes mamma, till helt främmande människor som talar ett helt annat språk och flyttar henne till en helt ny miljö. Där kommer hennes nya "föräldrar" på att hon är för jobbig och skickar henne till en "avlastningsfamilj" = får bo hos främmande människor igen. Därefter tar man ifrån henne, hennes enda trygghet och koppling till mamma och hemlandet, dvs hennes lillebror genom att förflytta henne till ett barnhem=nya människor och nytt boende igen.

      Att se förvandlingen hos tösen, dvs hur hon förvandlades på bara några år till en apatisk, "lydig", tyst, rädd och ledsen tjej, var fruktansvärt att se. Hennes ansiktsuttryck vid matbordet och när föräldrarna berättade att hon måste flytta, vill jag helst glömma och sudda bort från näthinnan. Stackars, stackars liten....

      Jag tror att du har rätt i detta, AG, dvs att den här typen av människor, adoptivföräldrarna, lever i en drömvärld. De vill ha "perfekta" barn och får de inte det, så vill de göra sig av med "problemet" som de själva har dragit på sig. I och för sig, tror jag att det var tur att flickan kom därifrån. De här människorna var inte på något sätt sunda för henne och jag hoppas att hon har det bättre på barnhemmet nu. Det var något som inte stämde i den där familjen..

      Javisst, om vi västerlänningar verkligen ville hjälpa, så skulle vi stötta barnen i deras egna hemländer. Det hade blivit mycket "billigare" för oss än adoption, där det mesta av pengarna ändå går till adoptionsbyråerna och inte familjerna. Bara en svensk hundring i månaden, skulle ge många en mycket bättre livskvalitet. Men vi adopterar som sagt inte för att hjälpa några barn - vi adopterar för att tillfredsställa våra egna "behov".

      Usch, jag mådde och mår riktigt dåligt när jag tänker på den här lilla tjejen. Jag ville bara krama henne genom tv-rutan och åka och hämta henne på studs. Stackars barn.

      Radera