Bloggen är flyttad

BLOGGEN ÄR FLYTTAD HIT:
http://noboytoy.wordpress.com/

2013-09-24

Varför skall män anförtros några barn?

Jag måste erkänna en sak. Som feminist, har jag alltid haft utgångspunkten att pappor och män kanske inte ÄR, men KAN BLI lika bra på att ta hand om barn, ansvara för och förstå barn, som mammor/kvinnor generellt är. Jag har kommit på andra tankar nu och börjar alltmer instämma i Erik Rodenborgs inställning till faderskap respektive moderskap. Erik säger:

"Bandet mellan barn och mor är för det mesta starkare än bandet mellan barn och far. Det är möjligt att det kommer att ändras någon gång, kanske till och med innan månen blir en grön ost. Men jag är tveksam. Havandeskap och amning - plus det faktum att kvinnor i hundratusentals år har skolats mer än män i att ta hand om barn, ett socialt arv som är svårt att bryta på något århundrade, är faktorer som även har en djupgående psykologisk påverkan.

På så sätt har vi ett komplex av sociala och biologiska faktorer där det är svårt att veta var det ena slutar och det andra börjar. Detta komplex bör förstås bearbetas på olika sätt - men inte genom att aggressiva papparättare i allians med ett patriarkalt juridiskt system som trakasserar kvinnor och barn, och tvingar sig på barn som inte vill ha med dem att göra."


Och:

"I detta samhälle saknas empati för barn."

"I grunden anser jag inte att några minuters avlande i sig bör leda till några rättigheter alls. "Faderskap" bör avskaffas som juridisk kategori.

Naturligtvis bör en man som lever tillsammans med en kvinna delta i vårdnaden om de barn som hon har fött. Men det finns i sig inga anledningar till att han mot barnets och kvinnans vilja får några "rättigheter" efter att relationen har avbrutits.

I matrilinjära samhällen hade "fäder" inte någon sådan rätt. Etnografiska studier visar att sådana samhällen oftast var mer harmoniska än patrilinjära. Och att i synnerhet barnen hade en starkare ställning.

Vi bör studera barnens ställning hos exempelvis trobriander, irokeser, hopi-indianer och andra matrilinjära samhällen. Och lära oss något av detta.

Fadersrättens införande var enligt Friedrich Engels kvinnokönets världshistoriska nederlag. Jag skulle vilja tillägga att det också var ett nederlag för barnen.

Om vi ska få ett mänskligt samhälle för barn, kvinnor och män måste fadersrätten avskaffas. Och med den de perversa principer som ger åratal av makt över barns väl och ve till någon bara för att han under några sekunders sädesuttömning har "avlat" detta barn."


Vi vet idag, att "fadersrätten" som vi ser den, är en social norm skapad av män vid makten, främst under 1900-talet. Då skapade maktmän och manliga politiker ett sätt att leva som de valde att kalla "kärnfamiljen", dvs familjer som var tänkt att bestå utav en kvinna och en man och deras gemensamma barn. Detta sätt att leva var förstås förödande för många kvinnor och barn på den tiden, dvs främst under första halvan av 1900-talet. 

Att som kvinna bli intvingad i samma hem som en maktfullkomlig man, utan möjlighet att kunna försörja sig själv och sina barn, att kunna bli lagligen våldtagen och misshandlad av mannen, utan tillgång till preventivmedel och abort, utan daghem, kvinnojourer, mödravård, föräldrarpenning och utan, eller med mycket små möjligheter att kunna ta sig därifrån, var förstås som att leva i en mardröm, ett rent helvete för många kvinnor och barn. Tyvärr finns det många män vid makten och inom politiken än idag, som romantiserar detta historiska sätt att leva, som vill tillbaka till den här tiden och återskapa detta livsfarliga tvångs-samhälle för kvinnor och barn - nämligen de konservativa och "traditionella" partierna inom högern samt Sverigedemokraterna.

Med det sagt, vill jag återkomma till det som Erik säger om att: "i detta samhälle saknas empati för barn". Jag skulle vilja säga att: i denna mans-värld saknas empati och förståelse för barn och då syftar jag inte på att kvinnor som grupp i världen, saknar empati och förståelse för barn. Det är nämligen inte kvinnor och mammor som grupp som:

- använder småpojkar som soldater i sina krig och skickar ut dem på minfälten till en säker död.

- våldtar barn, dvs små pojkar och flickor mot betalning, för att tillfredsställa sin sexuella störning, på barn-bordeller runt om i världen.

- våldtar sina EGNA söner och döttrar, för att tillfredsställa sin sexuella störning och dessutom låter sina manliga vänner/bekanta göra detsamma.

- våldtar spädbarns små kroppar för att tillfredsställa sin sexualitet och i tron att våldtäkter mot spädbarn "botar" eller "skyddar" män från sjukdomar som hiv och aids.

- har bestämt att vissa barn skall bortaborteras (flickor) till förmån för andra barn (pojkar).

- ingår "äktenskap" med små barn med allt vad det innebär, inte minst barn-våldtäkterna och kanske till och med barn-graviditeterna, som "ingår" i  barnens påtvingade "äktenskap" med vuxna män.

- fotograferar och filmar sina våldtäkter mot små pojkar och flickor och sprider dessa filmer och bilder till, nästan ofattbart många likasinnade pedofila män, världen över.

- har bestämt att barn skall könsstympas och omskäras.

- onanerar till och blir sexuellt upphetsade av pedofil-porr.

- misshandlar, våldtar, trakasserar och terroriserar sina egna barn, barnens andra förälder och kanske till och med barnens husdjur i barns egna hem, där de skall kunna känna sig trygga och älskade.

- anser att pojkar måste fostras till "män" och att flickor måste fostras till "kvinnor". Annars....

- vurmar politiskt för att barn skall kunna "ges bort" eller säljas av sina mödrar till främmande människor, ofta ensamstående män eller gay-par i världen, enkom för att tillfredsställa männens önskan och längtan om ett barn. Så kallat surrogatmödraskap.

- vill påverka barn i tidig ålder hur de skall leva sina liv, hur de skall ha sex och med vem.

- har sett till att barn har blivit totalt beroende av en man, en "far" i många delar av världen, för att ens kunna få mat och vatten på bordet, dvs överleva.

- kan välja om de vill vara mammor eller sjappa från ansvaret, som pappor och män kan och som pappor och män alltför ofta gör.

- kan välja om de vill vara mammalediga eller vabba när barnen är sjuka.

- handlar med barn likt slavar och använder barn som billig arbetskraft, som "anställda" i mäns industier och företag världen över.

- använder barn i "snuff-filmer" där barn inte bara våldtas, utan också mördas framför filmkameran.

- säljer knark till barn.

- styr politiken i mans-världens alla länder, som är det enda som kan sätta stopp för allt hemskt och fruktansvärt som barn utsätts för, av en överväldigande majoritet män och pappor i vår värld.

Sett till ovanstående, kan jag tyvärr inte dra någon annan slutsats än att många, många män och pappor i vår värld inte förstår sig på barn, inte förstår vad barn är, inte förstår att barn är barn och inte vuxna kvinnor och män och att många män inte förstår hur barn skall behandlas och tas omhand av vuxna, på bästa sätt.

Sett till ovanstående, kan jag tyvärr inte dra någon annan slutsats än att många, många män och pappor i vår värld, i första hand tänker på sig själva, sitt eget nöje och sitt eget välbefinnande, framför barns bästa.

Sett till ovanstående, kan jag tyvärr inte dra någon annan slutsats än att många, många män och pappor behandlar sina egna och andras barn lika illa, lika skrämmande respektlöst, empatilöst och hatiskt som många, många män behandlar kvinnor i vår värld.

Sett till ovanstående kan jag bara instämma i vad Erik säger, dvs att fadersrätten måste avskaffas. Sett till ovanstående vill jag annars gärna att män och pappor förklarar för mig, varför män och pappor i världen, skall anförtros några barn överhuvudtaget?

Män kanske kan förklara hur kvinnor och barn skall kunna se skillnad på de män som vill kvinnor och barn väl och de män som inte vill det? För säkerhets skull, är det nog bäst tänker jag, att kvinnor och mammor tar hand om barnen, åtminstone tills gruppen män i världen har bevisat att de klarar av att tänka på någon annan än sig själv och bevisat att de klarar av att ta ansvar, inte bara för sig själva och sina egna handlingar, utan också att de klarar av att ta ansvar för sina medmänniskor på jorden.












 

131 kommentarer:

  1. NBT, Du skriver: "För säkerhets skull, är det nog bäst tänker jag, att kvinnor och mammor tar hand om barnen, åtminstone tills gruppen män i världen har bevisat att de klarar av att tänka på någon annan än sig själv och bevisat att de klarar av att ta ansvar, inte bara för sig själva och sina egna handlingar, utan också att de klarar av att ta ansvar för sina medmänniskor på jorden.Ja, Jag vill nog säga att om jag hade varit en ung kvinna idag skulle jag mycket noga undvika att få barn med någon man som jag ev. skulle vilja leva ihop med."

    Instämmer, men då uppstår problemet att samhället aktivt kommer att hindra detta? Vad göra? Förutom att försöka ändra samhället vad kan man (eller snarare kvinna) göra? Jag citerar från vad jag skrev på min blogg den 4 september:

    "Jag vill nog säga att om jag hade varit en ung kvinna idag skulle jag mycket noga undvika att få barn med någon man som jag ev. skulle vilja leva ihop med.

    Jag skulle medvetet välja att skaffa barn med någon man som inte kände mig alls. Antingen genom spermabanker etc. eller genom något tillfälligt med någon som helst bodde i en ort där jag aldrig kommer att vara mer. Och som alltså aldrig kommer att se mig mer. Och som aldrig riskerar att kräva att få vårdnad.

    Så att jag med säkerhet aldrig skulle behöva lämna ut ett barn till en man som barnet är livrädd för. Eller rentav till en förövare.

    Det här är inte endast en fantasi om vad jag skulle göra om jag var någon helt annan än den jag är. Jag tycker att kvinnor idag noga borde tänka igenom situationen. Väl medveten om att rättssystemet är en del av ett kvinno- och barnfientligt samhälle. Och att i den mån det ändå någon gång dömer förnuftigt så kommer program som Uppdrag Granskning att till och från piska upp opinioner för att få alla domstolar att återgå till rent faderrättsliga principer. "

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Erik? Vad kan kvinnor göra när manssamhället/mansvärlden aktivt tvingar in män bland kvinnor och barn i "familjer", tex via ekonomiska och politiska åtgärder samt propagerar och påverkar kvinnor och barn socialt, hur en familj "skall" eller till och med "måste" se ut? Hur får man män med makt att inse att, hur folk lever, med vem de har sex osv är upp till var och en att bestämma? Hur får man män med makt att inse, att män som har all politisk, ekonomisk, samhällelig, massmedial makt i världen, att män inte skall ses som ett bihang till kvinnor och barn utan som självständiga individer? Män som grupp är naturligtvis rädda för detta scenario, det skrämmer män och de har mycket, mycket att förlora på att tex politiska åtgärder ändrar riktning.

      Varje kvinna bör idag, mer än någonsin och medan kvinnor fortfarande har ett val, akta sig noga för att skaffa barn med en man. Om jag ville bli mamma idag så skulle jag göra som du föreslår Erik - åka till en spemabank i Danmark, alternativt ligga med en man men aldrig avslöja att han är fadern. Jag skulle säga på socialens faderskapsutredning (som pressar kvinnor hårt idag som inte vet, eller vill avslöja vem fadern är) att jag har varit på semester i Spanien och där träffat en finländare som jag inte har en aning om vem han är.

      Problemet är ju att vår skapade mans-historia sitter hårt i både kvinnor och män. Det har skapats en föreställning om att barn måste ha två föräldrar av vardera kön som har sex med varandra för att må bra - en mamma och en pappa. Man har till och med lurat i barn, att en "hel" familj består av en mamma och en pappa och gjort den senare viktigare än den första, dvs gjort mannen till den som bestämmer, som har makten i familjen. Detta synsätt går förstås i arv, från en generation till nästa och cirkeln kan tyckas omöjlig att bryta, i kombination med all propaganda som riktas mot befolkningen i dessa frågor.

      Det man kan säga, är att det nog som vanligt åvilar kvinnor att ta tag i sin egen situation. Män kommer inte att agera för att kvinnor och barn skall ses på som en enhet, att kvinnor skall ha vårdnaden om och bestämmanderätten över sina barn och män kommer inte att agera för att kvinnor och män skall ses på som självständiga individer i samhället. De gör tvärtom och nu har vi maktmän inom politiken och överallt i samhället som vill tillbaka till den tid, då kvinnor inte hade några val alls. Det är otroligt skrämmande och det blir kvinnor och barn som, som vanligt, får betala priset.

      Personligen skulle jag kanske våga chansa med mitt eget liv men aldrig, aldrig våga chansa och riskera mitt barns liv, psykiska och fysiska hälsa. Mammor bör alltså nu, mer än någonsin, hålla uppsikt över sina barn så fort en man befinner sig i närheten. Det går inte att riskera sitt barns liv och hälsa genom att lita blint på manliga läkare, tandläkare, idrottsledare osv och absolut inte att riskera sitt barns liv och hälsa genom att lita blint på att en man, pappan till ens barn, har en naturlig förståelse och kunskap om hur barn tas omhand. Att en man ägnar några sekunder åt att göra av sig i en kvinnokropp, gör honom inte till en förälder eller en bra förälder. Tyvärr visar det sig, att många, många män och pappor inte har en naturlig känsla för barn "i sig" som kvinnor ofta har. Bevis för det, ser vi i mitt inlägg.




      Radera
    2. NBT
      En sak som vore bra vore om några kända ex.vis kvinnliga politiker, författare eller artister som hade stort anseende gick ut och förklarade att de med dagens system inte skulle våga att skaffa barn med en känd man. Då skulle även de större media tvingas ta den debatten!

      Radera
    3. Ja, det kan vara en god idé. Sveland skrev ju Happy Happy och fick mycket kritik för att hon skrev att hon mådde mycket bättre efter sin skilsmässa, än innan;).

      Det finns en viss...vad skall jag kalla det...?.... feghet även hos kvinnor. Vi kvinnor och även män som är på vår sida, har lärts att vi inte får tala sanning om män eller våra relationer med män - då heter det att vi talar illa om män. Att män som grupp framstår som galningar, idioter i många sammanhang, kan bara män klandras för. Det är mäns eget fel.

      Kvinnor är också mästare på självbedrägeri, vilket försvårar feministers arbete med att nå ut till kvinnor.

      Men jag håller med dig, informationen måste fram och debatten måste tas. Problemet är att ju som sagt att män äger massmedia, bokförlag osv och att många kvinnor är rädda för att framstå som "manshatare" och att bli hotade till livet för att de säger något "dåligt" om män, sådant som män hellre vill dölja och mörka om det manliga släktet.

      Radera
  2. Ja du nbt, vad säger man?
    Det ligger dessvärre väldigt mycket i detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det inte bara "ligger mycket i det", MA - det är verkligheten.
      Sanningen är, att väldigt många män inte har en naturlig känsla "i sig" som jag skrev till Erik ovan, i hur barn skall tas omhand. Väldigt många män använder barn som "saker" för sin egen vinnings skull, de förstår inte vad barn är, de förstår inte att barn är barn - de behandlar barn som vuxna människor och i vissa fall - värre än djur. Precis som män gör med kvinnor i världen - behandlar dem som mäns boskap. Jag tror att många, många mammor känner detsamma inom sig, dvs att män och pappor inte har den rätta känslan för barn och jag tror att det är därför som mammor inte litar på att deras män, barnens pappor, klarar av att sköta barnen på bästa sätt.

      Radera
  3. PS. Ursäkta NBT, jag måste av någon outgrundlig anledning ha missat sista meningen i det jag citerade från dig, och där säger du i grunden samma sak som jag gör i min kommentar!!!!

    SvaraRadera
  4. Tänker att det är en aning sorgligt att det är kvinnorörelsen som krävt delat föräldraskap att fäder ska ta lika stort ansvar för barnen som mödrar. Delad föräldraledighet etc vilket borde vara ren galenskap om det visar sig att Erik har rätt. En paradox. Jag tycker inte det är rätt att mödrar ska ta fullt ansvar för avkomman även om det som Erik skriver stämmer. Är helt överens om att vi lever i en barnfientlig värld där olämpliga föräldrar gör livet till ett levande helvete för mammor och barn enbart för kampens skull. Förövare och misstänkta förövare (oavsett kön) ska inte få tillgång till dom misstänkta barnoffren, något är fundamentalt fel när pedofiler får fri tillgång incestoffren.

    Mycket tänkvärt i inlägget NBT och Erik.

    Btw, Micro 113 en förebild
    http://www.bokforlagetatlas.se/blogg/mattiashagberg/2013/01/kamp-mot-det-extrema-del-2
    http://www.bokforlagetatlas.se/blogg/mattiashagberg/2013/01/varfor-hatar-mannen-pa-natet
    GF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte kvinnorörelsen som har skapat fadersrätt, heterofamiljer och kärnfamiljer men däremot har kvinnorörelsen, under dessa omständigheter, krävt att pappor skall ta samma ansvar för barnen som mammor. Detta för att försöka gynna kvinnors fria val genom att förbättra kvinnors ekonomi. Än idag, år 2013, har samhället inte lyckats med att få pappor att ta sitt ansvar för barnen.

      Kvinnorörelsen har alltid att förhålla sig till manssamhället och skapa förutsättningar utefter det. Vi kan inte tvinga kvinnor att skaffa barn på egen hand eller välja bort män i sina liv - vi kan bara skapa bättre förutsättningar utefter hur kvinnor själva väljer (om man nu vill kalla familjebildning idag för "kvinnors egna och självständiga val"?)

      Jag har helt ändrat inställning till faderskap och moderskap. Jag anser att barnen skall följa med modern, så länge modern visar god omsorgsförmåga. På så sätt slipper barn bli indragna i vuxna mäns (oftast) konflikter med deras mammor och på så sätt slipper barn fara som skottspolar fram och tillbaka mellan två boenden. De som tycker annorlunda får gärna förklara för mig, vad en pappa egentligen tillför sina barn, som barn inte kan leva utan?

      Radera
    2. Tack för länkarna, nu har jag läst dem.
      micro är en förebild och hon har kämpat väl på Flashback i många inlägg, förmodligen under många år. En av få kvinnor som gör sin röst hörd på Flashback, för övrigt och gör det sansat och klokt, mitt i all idioti.

      Jag instämmer inte i att antifeministerna och deras åsikter är något "udda", något som gemene man och makthavare inte ställer sig bakom. Vi har levt i ett mycket gravt antifeministiskt samhälle under tusentals år i Sverige och i alla delar av världen ser det fortfarande ut på det sättet. Män äger, män styr.

      Radera
    3. NBT
      I min familj - både om jag ser till egna, syskons och barnens barn - så tillför papporna omsorg, engagemang och kärlek till sin barn. De ser barnen som viktiga och visar det också i handling i barnens vardag. De blir därför viktiga för sina barn.

      När det gäller boende så håller jag faktiskt med dig dock. Min åsikt är att som vuxen behöver jag en fast punkt i tillvaron - ett hem - och skulle inte kunna tänka mig att år in och år ut leva i resväska mellan två olika tillvaror.
      Jag tror barn mår bäst av om föräldrarna bor så nära att barnet kan upprätthålla god kontakt med båda i vardagen (om det är två fungerande föräldrar vill säga) men att barnet har sin fasta punkt och en som fattar besluten i vardagen kring barnet.

      Värst tycker jag det är när man ser dem som delat på syskon - som om de valt kattungar - och dessutom växlar så att barnen knappt får lära känna varandra. Syskon är ju trots allt det som efter barndomen borde vara dem som står närmast. De delar ju samtid och kommer i förhoppningsvis finnas för varandra också efter att föräldrarna är borta. Hur skall man uppnå det om syskonen inte får lära känna varandra och skapa band i barndomen.

      Min åsikt är att man i högre grad bör se till vad och vem som är tryggast för barnet, vem har barnet haft i vardagen, var finns tilliten, var finns omsorgen och utifrån det ordna barnets tillvaro. Så som samhället ser ut idag så är det mammor generellt i högre grad än pappor generellt som står för detta i barnens liv -- men det handlar ju om prioriteringar och inte om ren biologi menar jag.

      Radera
    4. Tack.
      Jag ser mig dock inte själv som någon förebild, utan bara någon som vill ge sin input i debatten och som inte stillatigande vill överlåta andra att sätta dagordningen eller formulera "rätt åsikter". En del av det bottnar givetvis i att jag är kvinna och att det på nätet i allmänhet och Flashback i synnerhet florerar ett uttalat kvinnoförakt många gånger.

      Om vi bara tiger och låter de krafter som vill trycka tillbaka kvinnan och förneka henne lika rättigheter göra sig hörda oemotsagda så kommer det att vara de som anger tonen för hur samhället skall utformas i framtiden.

      Många försöker hävda att det idag råder jämställdhet i Sverige, de blundar för de faktum att kvinnor inte tillskrivs rätten till sin egen kropp, sin egen självständighet och livsval på lika villkor som män.
      Jämställdhet råder inte förrän det också i praktiken utgör livsvillkoren i ett samhälle och så länge ett samhälle inte är jämställt så drabbas i första hand kvinnor och barn av de negativa villkor och normer som råder...

      Radera
    5. micro:
      Ja, i din familj tillför männen kärlek och omsorg om barnen. Tyvärr finns det inga garantier för att män generellt gör det. En kvinna som lever med en galen man, kan inte skydda sina barn från mannen, det är fakta. Om hon försöker, genom att tex flytta så behåller mannen makten över både barnens och kvinnans liv i och med "papprätten". Det får inte vara så och därför skall mammor ha makten och bestämmanderätten över barnen i alla lägen. Om män tillför något positivt till mammans barn, är det mycket bra men jag instämmer i vad Erik säger - en utlösning skall inte ge några juridiska rättigheter.

      Vi har samma åsikt när det gäller barns boende - jag skulle inte själv vilja leva i kappsäck och inte många vuxna skulle acceptera ett sådant leverne. Barn måste göra det, pga att barn anses måste ha TVÅ föräldrar, en av varje kön. Det är horribelt.

      Jag har en manlig vän som fick bo hos sin pappa medan hans bror fick bo hos mamman, dvs där föräldrarna valde att dela upp barnen emellan sig. Tänkte skriva ett inlägg om hur det gick, framöver.

      Jag tycker att du är en förebild, micro, som vågar ge dig in i debatter och göra det på ett sansat och klokt sätt. En särskilt viktig röst har du varit, på Flashback där få kvinnor orkar ge sig i lag med pedofiler, porrstörda, torskar, kvinnohatare och liknande pack.

      Ja, jämställdhet är oerhört viktigt men än viktigare är kvinnans självständighet från mannen. Jag menar här att kvinnan inte alltid skall sättas i relation till mannen och tvärtom - var och en måste ses på som en självständig individ, totalt oberoende av varandra. Jag tror nämligen att det blir jättesvårt att få jämställdhet mellan kvinnor och män, så länge män med makt behandlar kvinnor och män som en enhet i samhället.



      Radera
  5. Jag delar inte er svarta syn på pappor generellt, eller att barnet per automatik skulle vara mer bundet till mamman än pappan.
    Jag menar att det handlar om hur man är som förälder, hur engagerad är man, vilken omsorg och kärlek ger man till barnet, vilket ansvar tar man, som är avgörande för relationen förälder -- barn.

    Att mamman ammar och har hormoner på topp efter en förlossning, samt har burit barnet i nio månader, påverkar givetvis mammans bindning till barnet. Att däremot tillskriva barnet samma känslomässiga uteslutande beroende av mamman som mamman de första månaderna kan känna till barnet anser jag är fel.

    Barnet upplever symbios och känslomässig bindning till den som kan förmedla det barnet behöver till barnet. Närhet, omsorg, omvårdnad osv.. Det är inte kopplat till kön, det är kopplat till engagemang, praktisk delaktighet, ansvar och närhet till barnet.

    Det finns olämpliga föräldrar av båda sorter, om vi vill skydda barnen så måste vi se det. Att vara mamma eller pappa innebär inte per automatik att personen inte kan skada sitt barn.
    Vi ser däremot i högre grad ett bristande engagemang och brister i det praktiska omhändertagandet från pappors sidor än mammors. Det är sant.

    Det bästa för barnet är dock - enligt min uppfattning - att båda föräldrarna ser sin roll som viktig, tar ansvar, ger omsorg och kärlek, utgör en trygghet för barnet i tillvaron. Att barnet får lika känslomässig tillit och trygghet i båda sina föräldrar.

    Om barnets tillvaro hängs upp på ena föräldern trots att båda har förmågan och viljan att vara trygga och omsorgsgivande för barnet så förnekar man barnet det utökade skydd och den trygghet det innebär att ha två fungerande föräldrar.

    De vi skall vända oss mot - anser jag - är när den ena föräldern saknar viljan, engagemanget och omsorgen om barnet, inte är praktiskt delaktig och/eller skapar mer otrygghet än trygghet i barnets liv. De som tror att barnet är en ägodel att spela med, som använder barnen för sin egen bekräftelse istället för att se att deras uppgift som föräldrar är att se till barnets bästa och att bekräfta barnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. micro: Jag tycker att det blir lite galet att framställa det som om "vi" har en "svart syn" på pappor och män. Det låter ju som om "vi" talar ren skit om pappor och män men det gör vi naturligtvis inte - JAG förklarar hur verkligheten ser ut. Det är fakta. Män som grupp, behandlar barn som saker, djur i världen.

      Jag är övertygad om att "vi" alla delar din åsikt, micro, dvs att det handlar om omsorgsförmåga, vuxenansvar, förståelse för hur barn är, VAD barn är osv som avgör om en mamma eller pappa blir en bra förälder. Tyvärr, vilket mitt inlägg med fakta visar, har många män stora problem med detta.

      Väldigt många män tycker att de skall få välja om de vill vara pappalediga, väldigt många män tycker att barn är kvinnors ansvar, få pappor vill stanna hemma från jobbet när deras barn är sjuka, väldigt många män begår våld och sexuellt våld mot sina familjemedlemmar, både barn, kvinnor och husdjur. Allt detta, plus de fakta som jag presenterar i inlägget, visar på att väldigt många män inte har förmåga att se utanför sig själva, ta hänsyn till barn, förstå barn, ha en känsla för att barn är barn eller att se till någon annan än sig själv och sina egna känslor, nöjen och egen tillfredsställelse.

      Jag tror dessutom att få barn, om de tvingades att välja, skulle välja bort sin mamma till fördel för pappan. Jag tror att få makthavare, vill överlåta ALLT barnansvar på män/pappor och helt utesluta kvinnor/mammor från barnens värld/liv. Det skulle nämligen innebära total katastrof för barnen i vårt samhälle. Jag är helt övertygad om att de flesta barn, även som vuxna, anser att mamma är och har varit den viktigaste personen i deras liv (med få undantag). Jag tror alltså att bandet mellan mamma och barn, aldrig kan jämföras med bandet mellan pappa och barn.

      Om mamma istället hade bott ihop med mormor från barnets födelse, så är jag övertygad om att mamma hade fått en ovärdelig hjälp av mormor med barnen och att barnen hade saknat mormor om mormor flyttar. Jämför detta med den genomsnittliga pappan, som många mammor beskriver som ett "extra barn" att ta hand om, dvs som en person som snarare skapar mer arbete och besvär för mamman, än underlättar för henne. Om pappan flyttar, kommer givetvis barnen att sakna honom, precis som barnen hade saknat sin mormor ännu mer, eftersom hon till skillnad från pappan, har tagit full del av barnens liv. Jag talar generellt om hur statistiken ser ut nu. Pappor tar inte ansvar för sina barn, vare sig omsorgsmässigt eller ekonomiskt. Pappor anser att de har valmöjligheter i sitt föräldrarskap på olika sätt, vilket mammor inte har.

      forts....












      Radera
    2. forts....
      Det finns olämpliga föräldrar av båda kön, ja. Men det är inte kvinnor som grupp som visar på denna extrema olämplighet som män gör i världen. Det är fakta. Det är främst pappor och män som behandlar barn mycket, mycket illa i vår värld - både sina egna och andras barn.

      Jag ser inte att det bästa för barnen är att ha två föräldrar av vardera kön som har sex med varandra. Jag förstår inte alls hur föräldrars sexliv har med barnens välmående att göra. Jag tror inte heller att barn absolut måste ha just TVÅ föräldrar - varför skulle det vara nödvändigt? Det finns studier som visar att barn som växer upp utan en man i familjen, klarar sig mycket bättre än de barn som gör det. De barnen har bättre mental hälsa, bättre självförtroende, drabbas mer sällan av tex ätstörningar och blir i princip aldrig utsatta för våld och sexuellt våld i sina hem. De blir inte heller "skolade in" i ojämställdhet och föreställningar om hur kvinnor och män "är" eller "skall vara".

      En ensamstående mamma eller två lesbiska kvinnor är inte "ensamma" - barn har många vuxna i sin närhet, tex mormor, farmor, mostrar, väninnor osv som blir barnens trygghet om mamman faller bort av någon anledning. Det är verkligen ingen "extra trygghet" för barn att leva med en man i familjen. Tvärtom - det innebär en stor risk för barnen att leva med en man, i och med att inga kvinnor och barn, kan SE på en man om han vill sina barn (och kvinnan) väl eller ej.

      Jag tycker att vi absolut skall ta en ordentligt titt på vad pappor egentligen tillför sina barn, vad som gör en man livsviktig i barnens liv? Jag har efterfrågat dessa argument länge, bla från Papparättsrörelsen men ännu inte fått några svar. Jag tror faktiskt att "pappa" snarare är en social föreställning, än ett viktigt inslag i ett barns liv. "Pappa" ersätts lätt med någon annan närstående till barnet, är min uppfattning. Mamma är svårare att ersätta - ett barn är en del av sin mamma och sin mammas kropp. Jag tror att mammor har mycket lättare att älska sitt barn villkorslöst eftersom barnen är en del av henne själv. Det bandet liknar ingenting annat och det bandet kan aldrig uppstå mellan en pappa och hans barn (även om mannen kan skapa ett annat slags band). Jag är övertygad om att kvinnor har en medfödd känsla för barn (de flesta) som gör att vi handskas bättre med barn än män. Som vi ser av mitt inlägg, så stämmer det.

      Radera
    3. Måste tillägga här, att det som ofta kommer helt "naturligt" hos kvinnor, angående barns omvårdnad, ofta måste "läras ut" till pappor och män. Det är därför, antar jag, som tex många kvinnor, när de måste resa bort en helg anlitar mormor som barnvakt, hellre än att lämna barnen hemma hos pappan? Det är därför, antar jag, som många kvinnor anlitar kvinnliga släktingar och inte manliga, som barnvakter? Det är därför, antar jag, som många kvinnor, om de skall lämna barnen ensamma med pappa, måste skriva långa listor för att visa papporna hur de skall ta hand om sina barn? Pappor måste ofta instrueras, läras eftersom det inte finns naturligt i dem.

      Radera
  6. Frågan som ställs i inlägget kan verkligen ställas efter att ha läst denna artikel
    http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=10143721

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de har samma problem i Norge, där myndigheterna skickar barn till pappor som förgriper sig på barnen. Är det en slump? Knappast troligt. Det är lobbying. Män har makten, pengarna och förtroendet att driva sina frågor, kvinnor har det inte. Kvinnor och mammor är fullständigt bortkollrade, överkörda och tillplattade. De kan inte göra ett skit.

      Radera
    2. Men i Norge skriver man om det nu! Det gör man inte i Sverige. Har du läst artikeln?

      Radera
  7. Håller med. Har alltid undrat vad så kallade pappor fyller för funktion egentligen. De är möjligtvis bra på att leka och andra punktinsatser men att hålla en familj vid god vigör på regelbunden basis - nä...
    Mäns högstanivå är lägre än kvinnors lägstanivå, så är det bara.

    Har myntat ett nytt uttryck förresten: "Manlighet före kompetens."
    Torde vara svårsålt i form av T-shirttryck, dock...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Familjen", dvs barnen OCH mannen har alltid ansetts vara kvinnans "projekt". Män har alltid velat nästla sig in i kvinnors och barns liv, rida på kvinnans goda omsorg om barnen och få en del av kakan. Bekvämligheten för mannen, dvs ojämställdheten, uppstår ju när kvinnan blir mamma. Då har hon inte bara barnet att tänka på och finnas till för - hon måste också ge mannen den uppmärksamhet som han anser sig "behöva". Han blir tydligen latare och latare när barnen kommer.

      Råkade se en snutt av Dr Phil igår. Dr Phil kallar alltid mäns insatser i familjerna allt möjligt konstigt som tex: "beskyddare, försörjare" och, håll i dig nu - "lärare". Hahaha, jag skrattade nästan på mig!

      Haha, det finns nog inga män som vill bära en sådan t-shirt Calle. De tror att män sitter på makten i världen, av ingen annan anledning att de är så himla duktiga;).

      Radera
  8. När man diskvalificerar alla män som pappor därför att det finns (i högre utsträckning än kvinnor - men det finns också kvinnor som gör detta) de som diskvalificerar sig själva som föräldrar, så tycker jag man framför en svart syn på pappor/män som föräldrar.

    Jag uppfattar det som att du och Erik vill förkasta fadersrollen och helt överlåta barnen åt kvinnan - det ser jag som att diskvalificera alla män.

    Sen är det du - inte jag - som säger att könet har betydelse för föräldrarollen. Jag har ingenstans sagt att det måste vara en heterosexuell konstellation för att det skall handla om två goda föräldrar, jag inte heller sagt att föräldrarna måste sammanleva för att ett barn skall ha två goda föräldrar. Därmed har jag inte lagt någon som helst aspekt vid vem som har sex med vad eller hur i relation till föräldraskapet.
    Jag kan dock säga att min uppriktiga åsikt är att de som hänger sig åt sex med barn är direkt olämpliga föräldrar oavsett deras eventuella kvaliteter i övrigt.

    Den diskussion du för inlägget behandlar däremot pappor/mammor och det är utifrån den jag formulerade mina tankar.

    Jag undrar också vad du egentligen menar med jämställdhet? Hur skall man kan kunna uppnå jämställdhet om inte två grupper ställs mot varandra och mäter hur villkoren ser ut i förhållande till varandra?

    Du talar också om självständighet - mot vad undrar jag då. När du förespråkar en ordning där mamma och mormor skall ha ansvar för barnen så uppstår ju en situation av extrem osjälvständighet också i vuxen ålder.

    Dels därför att du då fråntar barnet - i det här fallet mamman - att frikoppla sig från sina föräldrar, lära sig av deras misstag och att försöka göra bättre med sitt eget barn. Skall barn fostras utifrån samma filosofi som man själv är fostrad i så förs ju alla dåliga mönster bara vidare från generation till generation, det kommer inte att ske någon utveckling, utan det stagnerar.
    Utveckling är ju att vi lär oss och vet bättre i vissa avseenden, gör egna misstag som våra barn förhoppningsvis vänder sig emot och inte upprepar. De skall göra egna - på annat vis - som deras barn i sin undviker att upprepa osv..


    Utifrån ett barnperspektiv så är två goda föräldrar - som faktiskt är självständiga från sina egna föräldrar - det som utgör den bästa grunden för deras framtid.

    När en frågan om lämplighet gällande föräldrar skall avgöras så måste man börja se till barnets perspektiv - vem är vad i barnets liv, vem har barnet starkast förankring till, är personen ett tryggt eller otryggt inslag osv..
    Man bör bortse både från det rent biologiska och förälderns kön och enbart se till barnet och barnets behov, anser jag.
    (I ditt exempel med lesbiska föreligger ju vanligen biologisk anknytning med en föräldern men inte till den andra - jag menar att det för barnets del inte kommer att spela någon roll, det är vilken funktion föräldern fyllt och kommer fylla som är avgörande för vad som är bäst för barnet. På samma sätt anser jag att det är med mammor och pappor - anknytningen för barnet sker inte genom den ena att burit barnet, utan vad man har för funktion i barnets liv och vardag)

    Forts

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast att säga att mammor skall ha vårdnaden om barnen i alla lägen och att barnen skall tillhöra mammorna, är inte samma sak som att "diskvalificera" män. De får gärna finnas till för att avlasta kvinnan i hennes moderskap om kvinnan väljer det och så länge män kan uppföra sig mot barnen och kvinnan osv men jag tycker inte att någon man skall ha några juridiska rättigheter till barnen, när paret separerar.

      Du har rätt, micro, du har inte talat om samkönade föräldrars lämplighet osv men det är en allmän föreställning, vill jag mena, att just TVÅ föräldrar, av motsatt kön som har sex med varandra, skulle vara det optimala för barnen. Det är mycket skrattretande, i synnerhet som vi faktiskt VET att män inte är särskilt bra på att ta hand om sina barn och att många inte heller VILL ta halva ansvaret för barnet, tex vad gäller pappaledighet, ekonomi, vab osv.

      När jag talar om kvinnors "osjälvständighet" istf jämställdhet, så talar jag främst om den ekonomiska osjälvständigheten som uppstår när kvinnor blir mammor. Om kvinnor inte hade mäns pengar, inkomst, anställning, ekonomi att "luta sig" mot så skulle färre kvinnor skaffa barn. Det är så den så kallade "familjepolitiken" alltid har bedrivits - kvinnor görs beroende av män som försörjare (även om det idag är fullt möjligt för en kvinna att försörja sitt barn på egen hand, så är det ofta väldigt knapert). Kvinnor anses också vara de som skall ro runt hela "familjeprojektet" vilket ofta innebär att hon byter betalda timmar på jobbet, mot obetalda timmar i hemmet. Om kvinnan hade bott med tex barnens mormor/moster så hade situtationen sett helt annorlunda ut, menar jag. Problemet med att kvinnan "inte hinner med" hemma, beror på att mannen inte gör sin halva av jobbet. Det är jag övertygad om att mormor hade gjort och med mormor behöver inte kvinnan ägna tid åt att "hålla kärleken vid liv" som det brukar heta, med allt vad det innebär. Politiskt sett skall man alltså inte bedriva någon ekonomisk familjepolitik, ur aspekten mamma-pappa-barn. Varje kvinna skall ses som en självständig individ och ges möjlighet att på egen hand ha råd att skaffa och försörja sina barn.












      Radera
    2. För övrigt är det inte så att "kärnfamiljen", mamma-pappa-barn, är det "normala" för människan. Så har vi levt under en försvinnande liten del av vår tid på jorden. Det är alltså mycket mer "normalt" att leva tillsammans med sina föräldrar, sina syskon osv som vi gjorde förr. Det är alltså inte som du gör gällande, att det skulle vara mer "normalt" för en kvinna att "frikoppla" sig från sin ursprungsfamilj. Läs mer hos Erik om de matrilinjära samhällena och läs om storfamiljerna i vår historia.

      Jag tror inte på att ett barn behöver just TVÅ föräldar för att må bra och få en stabil grund att stå på. Det är en myt, en skapelse, sannolikt beroende på att det finns TVÅ kön (mamma-pappa).

      "jag menar att det för barnets del inte kommer att spela någon roll, det är vilken funktion föräldern fyllt och kommer fylla som är avgörande för vad som är bäst för barnet."

      Jag håller med. Jag anser dock att en pappa inte är en "biologisk" funktion men att mamman är det. Pappan kan lätt bytas ut - han är en utomstående som finns till för att stötta mamman genom graviditet och i barnomsorgen men tyvärr går det inte särskilt bra för pappor att göra detta, rent statistiskt sett är han mest i vägen. Hans plats skulle fyllas bättre av tex en annan kvinnlig släkting, mormor, moster eller väninna. Det är jag helt övertygad om. Kvinnan skulle få mer hjälp och stöd av en annan kvinna med barnen, än en man på så sätt. Förhållanden/boenden med män, tar också både tid och uppmärksamhet från barnen som kvinnan istället lägger på mannen, för att hålla honom nöjd och glad.

      Jag tror inte att "pappa" är en social föreställning, dvs något skapat. Vi VET att det är så. Förr i tiden spelade det ingen som helst roll vem som hade levererat sperma under nån sekund. Det fanns ingen fadersrätt då men läs mer hos Erik om detta, som sagt.

      Radera
    3. Kvinnor och män har aldrig varit fristående från varandra och levt i olika samhällen. Familj och samhälle har byggt på kvinnor och män.

      I vilket samhälle och vilken tid menar du att det naturliga var för kvinnan att leva med sina barn sin mor ..

      Dessutom - utvecklingen har gått framåt, kvinnor vill idag ha andra saker att fylla livet med än att göra marktjänst åt man, barn eller barnbarn.

      Jag har själv barnbarn, jag älskar dem högt -men ett scenario där jag resten av livet skall åsidosätta mina behov och sätta barn i främsta rummet är inte för mig önskvärt.^
      Jag har fostrat mina barn, jag har haft mina år när det handlat om att prioritera barnen först .. Jag har ingen som helst önskan om att avsätta trettio år till åt det.. Jag vill kunna njuta av mina barnbarn trygg i att ansvaret för dem faktiskt vilar på deras föräldrar - och att jag kan prioritera annat om jag vill.

      Dessutom, med huset fullt av barn så skulle mormor få göra marktjänst åt döttrarna och deras barn .. "Sin del" .. hur rättvist är det..

      Jag anser att du inte resonerar rätt i detta - vare sig ur barnens eller mormoderns perspektiv ...

      Vi vet att föräldrar- moder och faderskap - och den vikt vi lägger vid det är en social konstruktion, förr i Sverige och på många håll i världen idag så lämnades barnen över till andra föra att fostras, eftersom föräldrarna inte hade tid ...

      Radera
    4. Edit:
      Jag säger för övrigt inte att det är det normala för "kvinnan" att frikoppla sig .. Jag säger att det normala är att vuxna gör det. Precis som det normala är att de skapar sig en egen tillvaro och inte ligger sina föräldrar till last som vuxna.

      Radera
    5. Att ha egna behov och önskemål i livet och att inte se uppoffrande för barn och barnbarn som det primära resten av livet gör mig troligen både okvinnlig och omoderlig .. men det är åtminstone ett tecken på att jag är mänsklig - en individ i mig själv med egna behov och önskemål. En egenskap jag som jag tycker du frånskriver kvinnor/mödrar i ditt resonemang.

      Radera
    6. "Kvinnor och män har aldrig varit fristående från varandra och levt i olika samhällen"

      Du har fel, det finns sådana kulturer och samhällen i vår historia. Att "familjen" är byggd på kvinnor och män och gemensamma barn under samma tak, är en enväldigt manlig skapelse. Det är inte kvinnors fria och självständiga val. Så hur hade kvinnor valt att leva, om de VERKLIGEN fick välja själva? Ingen vet, eftersom kvinnor aldrig har givits egna val. Jag talar här om själva boendet, inte samhället.

      Ingen har väl påstått att kvinnor måste åsidosätta allt för sina barnbarn, micro? Du har snöat in på "mormor". Min (och Eriks) poäng, är alltså att barnen skall höra till kvinnan. En mans utlösning skall inte leda till några juridiska rättigheter. Min poäng är också att kvinnor skall ges möjlighet att skaffa barn ekonomiskt utan en mans inkomst och också kunna försörja sina barn, med sin egen inkomst. Det är utgångspunkten. Om kvinnan sedan väljer att ta hjälp av mormor, sköta barnen själv eller ta hjälp av en man osv skall ingen lägga sig i - det skall vara hennes val.

      "Jag säger att det normala är att vuxna gör det"

      Till viss del, är det så i vårt skapade manssamhälle - ja. Det vi alla dock vet, är att ursprungsfamiljen alltid är beständig, vilket kärnfamiljen och/eller heterofamiljen inte är. En mans och en kvinnas "kärlek" är sällan varaktig, beständig som banden mellan mamma-barn och syskon.

      "Att ha egna behov och önskemål i livet och att inte se uppoffrande för barn och barnbarn som det primära resten av livet gör mig troligen både okvinnlig och omoderlig .. men det är åtminstone ett tecken på att jag är mänsklig - en individ i mig själv med egna behov och önskemål. En egenskap jag som jag tycker du frånskriver kvinnor/mödrar i ditt resonemang."

      Alltså, jag tror att du springer iväg en aning här och drar några konstiga slutsatser om "mormor, barnbarn" osv? Jag har inte sagt att kvinnor skall "uppoffra sig" för barn och barnbarn eller att kvinnor inte har egna behov och önskemål i sina liv? Jag fattar inte var du får allt detta ifrån, micro?











      Radera
  9. forts
    Dessutom - när skall en kvinna frikopplas från ansvaret över barn? Aldrig? Skall det vara kvinnans livsuppgift att ta ansvar för barn från att själv fött en flicka tills hon dör?

    Eller skall den äldre kvinna - mormor - vara den som avgör om dottern får skaffa barn eller inte. Skall mormor bära ansvar så bör hon ju också äga rätt till besluten om barn eller inte .. eller?

    Hur självständig är då dottern?

    Innan ett barn blir till så bär båda de som satt barnet till världen möjligheten till aktivt val - vill man ha barn eller inte. När man tar ett val som innebär eller kan komma att innebära att ett barn föds så finns ett absolut ansvar kopplat till detta. Det ansvaret är gentemot barnet - inte den andra vuxna.

    Svaret för barn är att män och kvinnor lär sig vad det ansvaret innebär och att det är barnet som äger rättigheter, behov, och kan ställa krav.

    Du skriver också att det skulle komma "naturligt" för kvinnor vilken omvårdnad ett barn behöver - men att män måste läras.
    Detta är ju inte sant. Både kvinnor och män måste lära sig vilka behov ett barn har, hur de skall tillgodoses på bästa sätt osv.. Det är inget medfött - det är inlärda beteenden vi talar om. Förr ofta något som lärdes från mor till barn, numer alltoftare något som lärs från föräldrar till barn. Ju mer delaktiga pappor blir i sina barn liv, i desto högre utsträckning kommer nästa generations pappor vara delaktiga i sina barns liv. Barnen lär av oss vuxna helt enkelt.

    De kvinnor som måste lämna långa listor till pappan är endera de som inte släppt in pappan och låtit honom vara delaktig redan från start, och/eller de som skaffar barn med pappor som saknar viljan att vara delaktiga.

    Min man och mina söner är ofta barnvakt - utan stöd av någon kvinna. De kan alla tillgodose ett barns behov trots att endast en av dem - maken - har egna barn.
    När jag är barnvakt åt mina barnbarn så får jag lite olika instruktioner om vad som gäller för respektive barn, både beroende på att de är olika individer och att mina döttrars familjer utgör olika familjer som inte gör allt på samma sätt.
    Vore barnbarnen mina och jag hade dem i vardagen ständigt så behövde jag inte några instruktioner alls - eftersom jag då i detalj ändå skulle veta vad som gällde.Eftersom mina barnbarn inte är hos mig dagligen så behöver jag veta lite om vad som gäller från gång till gång.

    På samma sätt fungerar det med föräldraskapet. Är man en aktiv del i barnens vardag så behövs inga instruktioner - är man inte delaktig i barnens vardag så behövs, för barnens skull, instruktioner om vad som gäller. Det är inget som hänger på kön.

    Jag undrar också vart sönerna tar vägen i ett scenario där mammor och döttrar skall leva i någon form av livslång symbios med varandra?
    Blir det bara "män" vid en tidpunkt och skall då behandlas som "män" - vilka som helst - och inte som knutna till mamman i egenskap av hennes barn längre?

    Om sönerna finns kvar i mammans och mormoderns tillvaro så kommer ju barnen faktiskt att ändå utsättas för "män" i sin vardag. Vågar man lämna barnen med dessa "män" -- eller är det först när de blir pappor som de utgör en risk för barn?

    Jag håller med dig om mycket du skriver - men att degradera män till oviktiga eller generellt farliga i barns liv bara för att de är män, nej - det kan jag inte köpa.

    Vi har lämnat ett samhälle bakom oss som degraderade barn och kvinnor till mäns ägodelar, men där ansvaret och omsorgen för barnet låg på kvinnan. Nu står vi vid en brytpunkt, där män tar ett högre ansvar för sina barn och kvinnor ses som mer än barnafödare och barnfostrare. Jag tycker vi skall främja den utvecklingen - för både samhället och barnens bästa, och samtidigt i högre grad våga se när föräldrar faktiskt inte är barnens bästa och agera utifrån det.

    Den generella lösningen blir således inte att ge barnen till kvinna, eller att ge mannen en absolut rätt till barnen - utan den generella lösningen borde vara att alltid sätta barnens verklighet i första rummet och utgå från den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Dessutom - när skall en kvinna frikopplas från ansvaret över barn? Aldrig?"

      En mamma skall naturligtvis fråntas ansvaret när hon anses olämplig, dvs samma bedömning som görs idag. (bortsett från pappor, för dem görs ofta en alltför snäll bedömning)

      "Skall det vara kvinnans livsuppgift att ta ansvar för barn från att själv fött en flicka tills hon dör?"

      Jag förstår inte vad du menar med den här meningen, micro...?

      Jag tror att du har tolkat att jag nämnde just mormor, som lite för bokstavligt. Jag vet inte om du har missuppfattat det som att jag menar att barn måste växa upp med sin mamma och mormor...? Det menar jag naturligtvis inte.

      "Både kvinnor och män måste lära sig vilka behov ett barn har, hur de skall tillgodoses på bästa sätt osv.. Det är inget medfött - det är inlärda beteenden vi talar om."

      Jag tror inte på detta - jag tror att det finns biologiskt i kvinnor, en annan känsla för barn och omsorg om barn, än vad män har. Det är, som Erik skriver, ett låååångt biologiskt och socialt arv, det har med psykologiska, biologiska och hormonella saker att göra. Som du ser av mitt inlägg, så finns det många, många män i världen som behandlar barn, på ett sätt som de flesta kvinnor i världen förföras, förfasas och äcklas över. Män som grupp behandlar barn, på ett sätt som kvinnor som grupp aldrig skulle behandla barn på. Vissa män förstår helt enkelt inte varför män inte skall få knulla barn, gifta sig med barn, runka i spädbarns hjässor, svälta barn, skicka ut barn på minfält och i krig, tvinga barn att jobba i smutsiga industrier dygnet runt osv. Förståelsen för vad barn är, finns uppenbarligen inte hos alla män på samma sätt som den gör hos kvinnor. Att lära sig att koka välling och hur många deciliter vatten det skall vara osv är förstås något som både kvinna och man måste lära sig.

      "De kvinnor som måste lämna långa listor till pappan är endera de som inte släppt in pappan och låtit honom vara delaktig redan från start, och/eller de som skaffar barn med pappor som saknar viljan att vara delaktiga."

      Att pappor väljer att inte vara delaktiga i sina barns liv, skall vi inte skuldbelägga kvinnor för. Jag tror, och jag ser också i min omgivning, att pappor helt enkelt inte är så intresserade av barn. De har ofta dåligt tålamod, höjer rösten, gillar inte barnskrik, suckar och blir jätteglada när mamman kommer och tar över. De har det inte "i sig".








      Radera
    2. Har Erik ens barn undrar jag?

      Ja, du -- om du tror att inte kvinnor kan vara trötta och irriterade på sina barn, höja rösten och vara lättade när den andra kommer hem och avlastar dem .. då tillskriver du nog kvinnor någon form av änglastatus som normala mammor faktiskt inte besitter. Kvinnor är människor - inget annat.

      När det gäller hur extremer behandlar barn så är det inte talande för hur alla behandlar barn - och vill du se till extremerna så bör du ju göra det också gällande kvinnor, då finns det inga dugliga föräldrar längre .. Då är kvinnor lika diskvalificerade som män.

      Om det nu inte är mormodern som skall bära ansvar för dotterns barn -- vem är det då som skall axla ansvaret menar du?
      Inte pappan, inte mormor utan vem? Mamman ensam? Hur skall hon då uppnå det där ekonomiska oberoendet och utrymmet i sitt eget liv att göra egna val?

      Jag ser att du väljer att ta upp grymheter som du kan tillskriva män, jag ser att du utelämnar de hemskheter som kvinnor begår mot barn.
      Jag är tillräckligt medveten för att veta att människor som på olika sätt begår övergrepp, dödar, misshandlar, svälter, säljer barn osv finns representerade inom båda könen och att det beroende på vilket samhälle du tittar på är mer eller mindre förekommande.

      I vårt samhälle - där vår föräldrabalk gäller - begår inte majoriteten av vare sig kvinnor eller män dessa grymheter mot barn, men båda könen finns representerade bland dem som gör det.

      Radera
    3. "Jag undrar också vart sönerna tar vägen i ett scenario där mammor och döttrar skall leva i någon form av livslång symbios med varandra? "

      Jag förstår inte den här frågan heller, micro? Du måste ha missuppfattat någonting här men jag vet inte vad? När jag pratar om "barn" så pratar jag om både pojkar och flickor. Eller har du tänkt dig att pojkar skall höra till pappan och flickor till mamman...?

      "Jag håller med dig om mycket du skriver - men att degradera män till oviktiga eller generellt farliga i barns liv bara för att de är män, nej - det kan jag inte köpa."

      Men det är ju inte en fråga om vad du eller jag tycker, micro? Män är uppenbarligen farliga som grupp för både kvinnor och barn. UTAN män skulle kvinnor OCH barn inte drabbas så hårt som de gör i världen idag - det är FAKTA. Den absolut farligaste platsen på jorden, för både kvinnor och barn, är i de hem som de delar med en man. Det är väldigt sorgligt att det har blivit så men det är tyvärr sant.

      "Jag tycker vi skall främja den utvecklingen - för både samhället och barnens bästa, och samtidigt i högre grad våga se när föräldrar faktiskt inte är barnens bästa och agera utifrån det."

      Jag förstår att vissa tycker att det är för "samhällets" bästa, dvs manssamhällets bästa men det är inte för barns bästa. Jag har haft samma inställning som du, en gång i tiden, micro, men jag har ändrat mig. Vi måste ändra på detta - vi har gått helt fel väg och nu utnyttjas det av pappor och män på det mest fruktansvärda sätt, vilket gör att barn idag tvingas leva i ett helvete. Vi gör mot barnen, exakt vad män gjorde mot kvinnor för 50 år sedan - tvingar dem i lag med män.

      "sätta barnens verklighet i första rummet och utgå från den."

      Barnens verklighet, micro, är densamma som kvinnors verklighet. Du vet precis som jag, vad det innebär i praktiken.








      Radera
    4. NBT
      Nej, barnens verklighet är inte kvinnornas verklighet - det är ett misstag att inte se det. Barnens verklighet utgår från barnets perspektiv - inte från kvinnans. En människa kan vara en dålig partner men en god förälder.

      Jag talar inte om vårdnaden när det gäller pojkar - utan frågar efter hur du tänker när det gäller söner som inte längre är så små att de står under någon vårdnad --- dvs är vuxna.
      Söner blir också män - när du stämplar män så stämplar du också söner. Mina söner är ju faktiskt mina söner även när de är vuxna män. Skall man ta avstånd från män så inbegriper det ju också de egna sönerna - eftersom de när de blir vuxna är just män.

      Radera
    5. micro:
      Det som drabbar kvinnor, drabbar också barnen - "det" är män. DET är fakta oavsett om du vill blunda inför fakta. Att vara en "dålig" partner som att inte orka dammsuga sitt eget golv och liknande har ingenting med något att göra. Att däremot vara en dålig partner som uppvisar ett egoistiskt och själviskt beteende drabbar inte bara den andra partnern utan också barnen. I hemmen drabbas barn av exakt samma sak som kvinnor drabbas av - mäns alkoholkonsumtion, mäns våldtäkter, mäns misshandel. Utanför hemmen drabbas barn av exakt samma sak som kvinnor drabbas av - mäns våldtäkter och misshandel.

      "gäller söner som inte längre är så små att de står under någon vårdnad --- dvs är vuxna."

      Hur jag tänker när det gäller söner? Jag förstår fortfarande inte frågan...?

      "Skall man ta avstånd från män så inbegriper det ju också de egna sönerna"

      Var har jag sagt att kvinnor skall ta avstånd från ALLA män? Jag förstår inte vad du pratar om? Jag menar att mammor skall ha juridiska rättigheter till barnen vid separation och att män inte skall ha det. Vad har det med söner att göra och att ta "avstånd från alla män"?



      Radera
  10. http://www.dn.se/nyheter/sverige/varnar-for-valdtaktsman-pa-barn-i-malmo/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det manliga sexuella våldet verkar riktas mer och mer mot barnen i vårt samhälle? Som sagt, det gäller att hålla uppsikt över sina barn idag...
      Det är förfärligt!

      Radera
    2. NBT
      Nej, det tror jag faktiskt är en felaktig analys. Dagens samhälle skyddar i högre grad barnen från övergrepp. Vi har stiftat lagar som i högre utsträckning än förr faktiskt fångar upp den här problematiken.
      Jag tror inte alls att övergreppen blivit fler proportionellt sätt - tvärtom faktiskt - däremot tror jag att vi på ett annat sätt synliggör övergrepp i dag än vad som skedde före incestdebatten på 80-talet.

      Nu finns övergreppen - förr var det något man inte talade om och inte anmälde. Det var skam att vara utsatt - oavsett vem förövaren var, oavsett om du var barn eller vuxen - så man teg istället för att anmäla det som gick att anmäla.

      Radera
    3. micro: om du har rätt, så innebär det att väldigt många barn har farit väldigt illa, historiskt sett, och att detta har mörkats av både vuxna och samhället. Ingen vet, men hur eller hur är det allvarligt att så många män begår övergrepp mot barn.

      Jag instämmer inte i att samhället skyddar barn från övergrepp - det är absolut inte sant. Vi VET att barn idag, inte bara i Sverige som vi ser här, skickas till pappor som både drogar, misshandlar och förgriper sig på barnen och pappor som till och med är mördare och kriminella får både vårdnad om och umgänge med sina barn.

      Radera
    4. "Jag tror inte alls att övergreppen blivit fler proportionellt sätt - tvärtom faktiskt".

      Och jag bara säger se dig i spegel och knacka ömma punkten mickro113.

      Radera
    5. Mammor och kvinnor som blundar inför barns situation för att inte riskera att tala illa om pappor, förnedra pappor eller avslöja pappor förehavanden och tillkortakommanden, har alltid varit en stor risk för barn. Det finns ingen anledning att springa tillbaka till 50-talets, av män, hunsade, tystade och blundande mammor/kvinnor. Det finns ingen som vinner på det, annat än män och pappor som beter sig illa.

      Radera
    6. Anonym 2013-09-25 10:13

      Du får nog vara lite tydligare i det du vill säga om du vill att jag skall uppfatta budskapet..

      Radera
  11. Med andra ord: för att man är änkling och mina barn förlorade sin mor för drygt 3år sedan i en trafikolycka. Så ska man lämna bort barnen och förbjudas i sin fadersroll?

    Vet inte vad man ska skriva! Blir bara häpen över ert resonemang!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får läsa igen. Ingen här talar om att barnen som har fungerande pappor och döda mammor skall lämnas till fosterhem istället för att stanna hos sin pappa.

      Radera
    2. Tvärtom. Det är i sådana lägen man verkligen förstår hur viktigt det är med två goda föräldrar som barnen fått knyta an till. Om barnen bara har en förälder så förlorar de ju inte bara en förälder utan hela sina tillvaro om något händer. Om två är med från starten så finns tillvaron och relationen till den föräldern ändå kvar för barnen .. de måste inte börja om från noll helt vilse i världen - de kan ankra i det som redan finns och är tryggt.

      Radera
    3. micro: varför bara TVÅ juridiska föräldrar - varför inte fem för säkerhets skull eftersom mamma och pappa riskerar att omkomma samtidigt i husbränder, bilolyckor, på gemensamma semestrar osv;)?

      Det finns naturligtvis många sätt att lösa vem som skall ta hand om barnen, då en mamma avlider. Det är inget stort problem. Om mamman vill att mannen som hon bor ihop med, skall ta hand om barnen, så skall mammans vilja och önskan efterföljas.

      Radera
    4. Två föräldrar för att man i grunden har just två föräldrar, och inte ett dussin eftersom föräldraskapet skall verka för barnets trygghet - inte för att förvirra det och göra det rotlöst.

      Och jo - när en förälder avlider så är det ett stort problem i sig - och det blir ännu större för de barn som inte har en andra förälder som de kan lita till utan skall "placeras" någonstans.

      Varför anser du att den där kvinnan som är för dum för att välja rätt far till sitt barn skall ha kompetens att avgöra om hennes sambo är det rätta?
      Vad i samboskapet är det som gör att han som man plötsligt kan lämnas med barnet och anförtros det?

      Var tog ditt resonemang om opålitliga män vägen här?

      Är din åsikt således att det är just det faktum att en man blir pappa som skulle göra honom potentiellt farlig för barn?

      Ärligt talat ser jag inget barnperspektiv i det resonemang du fört här. Du talar om barn som kvinnors ägodelar, inte egna individer med behov och rättigheter som de vuxna borde tillse att barn får tillgodosedda.

      Radera
    5. micro: som sagt, det är en skapad social föreställning att bara två människor, av varje kön skall uppfostra barn. Så har vi levt i en försvinnande liten del av människans tid på jorden. Barn är förvirrade och rotlösa idag, så någonting har ju gått väldigt fel i dagens uppfostran? De flesta barn idag och under 1900-talet har uppfostrats med bara två vuxna människor i sina hem, dvs en kvinna och en man, som har sex med varandra. Vad har de gjort för fel med barnen?

      Att en pappa skulle vara viktig för att en mamma ev kan avlida, är ju ett så dåligt argument så jag tänker inte ens diskutera det. Snacka om att försöka hitta nålar i en höstack för att inpränta i folk hur "viktig" en pappa är för barnen, i synnerhet när vi sitter på all fakta och statistik.

      Alltså du har inte läst vad vare sig jag eller Erik skriver, micro? Ingen av oss har väl påstått att kvinnor inte skall få vara sambo med män? Tvärtom har jag skrivit att kvinnor skall få välja själva, utan sociala föreställningar om hur en "familj" skall se ut och utan tvingande ekonomiska och politiska åtgärder.

      Jag ser på fakta, micro, fakta som du skrämmande nog vill förringa, förminska, bortse ifrån och förlöjliga, dvs att män som grupp i världen skadar barn på ett sätt som kvinnor aldrig skulle skada barn. Varför är det svårt för dig att se sanningen i vitögat? Varför är det viktigare för dig att skydda män och deras förehavanden, framför att skydda barnen i vår värld? Det är alltså DU och ingen annan som inte har något barnperspektiv, micro. Barn far inte illa av att bo med kvinnor och mammor. Däremot finns det väldigt många barn som far mycket illa i de familjer där män ingår, världen över ser det likadant ut. Varför vill du så gärna förneka detta och hur hjälper det barnen?



      Radera
    6. NBT
      Du duckar för det jag frågar efter.

      Varför skulle en kvinna som saknar förmåga att välja lämplig far kunna välja lämplig sambo?

      Nej, jag har inte missat att du anser att kvinnor står över både barn och män och att barn och män bara är brickor i kvinnors trivselspel. Jag tycker dock inte din retorik går ihop sig.

      Jag säger inte att en pappa är viktig för att mamman avlida - hur lyckas du läsa in det?

      Jag säger att det är bättre för barnet att ha två föräldrar om något händer -- inte att det är den enda funktionen med två föräldrar.

      Radera
    7. " Barn far inte illa av att bo med kvinnor och mammor. "

      Nyligen dödades en treåriga flicka av sin mamma - flickan bodde med mamma och mormor .. Tycker du att den flickan blev skadad? For illa?

      Radera
    8. "Varför skulle en kvinna som saknar förmåga att välja lämplig far kunna välja lämplig sambo?"

      Varför skall jag svara på en fråga om något som jag aldrig har påstått utan som du har hittat på själv?

      "bättre för barnet att ha två föräldrar om något händer"

      Ja? Kvinnor kan bo ihop med en man eller annan kvinna som är en social förälder och som tar hand om barnen om det händer henne något. Vill hon inte göra det, finns det gott om andra släktingar som tar hand om barnen åt henne, naturligtvis.

      Jag tänker inte ens svara på din löjliga fråga om treåringen som du påstår blev döda av sin mamma. Du vet ju lika väl som jag att det är en överväldigande majoritet män som skadar barn i vår värld. Skall jag dra upp alla de fallen, så rasar hela jävla bloggen ihop.

      Radera
    9. Varför skulle en man som kvinnan väljer för sin lust och sina känslor vara mindre farlig för barnet än en far eller andra män är fortfarande min fråga?

      Du beskriver först män - fäder i synnerhet - som potentiella faror för barn och anser att kvinnor inte bör lämna ensamma med män:

      Ur TS
      Män kanske kan förklara hur kvinnor och barn skall kunna se skillnad på de män som vill kvinnor och barn väl och de män som inte vill det? För säkerhets skull, är det nog bäst tänker jag, att kvinnor och mammor tar hand om barnen, åtminstone tills gruppen män i världen har bevisat att de klarar av att tänka på någon annan än sig själv och bevisat att de klarar av att ta ansvar, inte bara för sig själva och sina egna handlingar, utan också att de klarar av att ta ansvar för sina medmänniskor på jorden.

      Ur inlägg 2013-09-25 00:19
      Mammor bör alltså nu, mer än någonsin, hålla uppsikt över sina barn så fort en man befinner sig i närheten. Det går inte att riskera sitt barns liv och hälsa genom att lita blint på manliga läkare, tandläkare, idrottsledare osv och absolut inte att riskera sitt barns liv och hälsa genom att lita blint på att en man,


      Vad är det som gör den manliga sambon så lämplig och mammans förmåga att avgöra detta - när mamman annars brister i omdömesförmåga enligt dig och män i andra fall per automatik skall diskvalificeras?

      Radera
    10. Din blogg räcker inte heller till för mammor som skadar sina barn allvarligt faktiskt.

      Nej, jag vet inte att det är en världssanning du hävdar. Jag vet att förövarna i Sverige i högre grad är män än kvinnor, men att också kvinnor begår grova brott mot barn.

      Jag vet att de vårdnadslagar vi diskuterar är giltiga i Sverige - inte övriga världen - och att de föräldrar som omfattas av svensk lag är de som skall bedömas utifrån svensk lag ..

      Radera
    11. micro: det är märkligt hur du väljer att bortse från mäns våld mot sina barn, mäns våldsamma beteende och kriminalitet och istället vill lyfta fram, i jämförelse, extremt få kvinnor som skadar sina barn och begår brott i samhället. Varför gör du det?

      Radera
    12. "Vad är det som gör den manliga sambon så lämplig och mammans förmåga att avgöra detta - när mamman annars brister i omdömesförmåga enligt dig och män i andra fall per automatik skall diskvalificeras?"

      Jag kan tyvärr inte svara på frågor som du själv hittar på micro. Var har jag påstått att en manlig sambo är "lämplig" men inte en biofar? Om det nu är det du menar, har lite svårt att förstå vad du talar om..?

      Radera
    13. Du är inte korkad micro, du vet ju hur statistiken ser ut och du vet att män, i kvinnors och barns hem, markant ökar risken för barnen att utsättas för både fysiskt, psykiskt och sexuellt våld av mannen. Eller..? I hem där ingen man finns, är det mycket ovanligt att barnen utsätts för något liknande.
      Det är fakta.

      Radera
    14. Bestäm dig nu - utgör män oacceptabla risker eller inte.
      Om de utgör oacceptabla risker bara genom att vara män, och inte skall bedömas utifrån sina handlingar - hur kan du då anse att det är okej att mamman testamenterar barn till en manlig sambo om något händer henne?

      Hur kan du se henne som kompetent om hon ens har en manlig sambo och därmed utsätter barnen för den risk du hävdar att män utgör?

      Radera
    15. Och självklart är det sällsynt att barn utsätts för övergrepp i hemmet där ingen man finns i hemmet. Att det däremot också finns mammor som utsätter sina barn för omsorgsbrist, vanvård, psykisk och fysisk misshandel är inget man kan blunda för om man värnar barnen.

      En förälders lämplighet skall bedömas utifrån sitt agerande och sin betydelse i barnets liv, oavsett könet på föräldern.

      Radera
    16. micro: självklart utgör män en risk för både barn och kvinnor, både i och utanför deras hem. Inser man inte det, så måste man vara idiot?

      Jag undrar om du ens har förstått vad jag talar om? Jag talar alltså om att inga män, vid separation, skall kunna driva vårdnadstvist om barnen - de skall inte ha den juridiska rätten. Jag tolkar det som att du inte ens har förstått detta, då du dillar om någon manlig sambo osv?

      Nej, micro - det har framgått att du inte blundar lika lätt för det du kallar mammors "omsorgsbrist", "vanvård" osv som för pappors och mäns våld, sexuella våld, vanvård och omsorgsbrist i familjerna. Jag undrar varför du gör skillnad på förälder och förälder?

      Radera
    17. Det är ju ditt synsätt, din orättvisa bedömning av föräldrar pga kön, som har gjort att barn lider alla helvetes kval idag, när pappor som är mördare, pedofiler, kriminella, drogmissbrukare osv får vårdnaden om dem, medan en skötsam mamma bara får umgängesrätt med kontaktperson, då hon eller hennes barn har vägrat umgänge med sådana pappor (PAS).

      Radera
    18. Jag gör inte skillnad på föräldrar - det är du som gör det.

      Jag försvarar inte heller människor som begår övergrepp eller brott mot barn - det är du som gör det.

      Jag försvarar barns rätt till sina föräldrar så länge föräldrarna inte skadar sina barn och kan tillgodose barnens behov i olika delar.

      Radera
    19. Jo, du gör skillnad på föräldrar precis som Socialtjänsten gör. De ger vårdnaden till pappor, trots att de inte har tagit samma ansvar för sina barn som mammorna, trots att de till och med har mördat sina barns mammor, misshandlat och våldtagit dem och barnen. En kvinna/mamma skulle aldrig få vårdnaden om barn under sådana omständigheter.

      Du sitter dessutom här och förnekar och jag kan den leken - "leka-som-om-ingenting-existerar", dvs du vill framhålla pappor som lika bra presterande föräldrar, trots att det INTE ÄR SÅ. Varför, micro?

      Radera
  12. Micro 113 5.48

    "Jag uppfattar det som att du och Erik vill förkasta fadersrollen och helt överlåta barnen åt kvinnan - det ser jag som att diskvalificera alla män."

    Det vore det möjligen, men det du skriver i alla fall inte min åsikt. Min åsikt är däremot att kvinnor i genomsnitt är bättre mot barn än män, och att detta bör avspeglas i vårdnadsbeslut och till och med i släktskapssystem . Visst betydde irokesiska fäder ofta mycket för barnen men om de skilde sig fick de inte vårdnad. Så tycker jag att det borde vara här också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att vi lever i ett modernt samhälle och borde ha förnuft och förmåga att se till vad som är bäst för barnet, var anknytning och trygghet finns och inte till kön.

      Om det sedan innebär att modern oftare är lämpligast i de fall tvist uppstår i dagens samhälle så är det en sak - att däremot utgå ifrån att hon är lämpligare enbart i kraft av hennes kön är något helt annat. Varje ärende skall avgöras utifrån det enskilda barnet/barnens perspektiv .. inte utifrån vad föräldern kallar sig eller vad som är rätt på gruppnivå.

      Släktskapssystem??

      Radera
    2. Jag instämmer helt och fullt med vad Eriks skriver här.

      Radera
    3. micro: jag anser att gemensam vårdnad, är något som få pappor har gjort sig förtjänta av. De har inte varit pappalediga, inte vabbat, inte gått ned i arbetstid för barnens skull och inte tagit halva sitt ansvar för omsorgen om barnen. Det rimmar illa med det du skrev tidigare, dvs att vårdnaden skall tillfalla den som tagit mest del av barnens liv och omsorg.

      Utan fadersrätt, hade vi inte haft några kostsamma och för barnen och mammorna, traumatiska vårdnadstvister. Mammor skall ges vårdnaden och sedan blir det upp till mamman att besluta om barnens bästa, istället för sociala myndigheter och domstolar.

      Radera
    4. Per automatik, när vi ger mammor den makten över barnen, så kommer män och pappor att tvingas till att anstränga sig för att samarbeta med mamman och barnet. Dvs, tvärtemot, vad samhället har skapat idag, där mammor tvingas "samarbeta" med både incestpappor, män som har hotat, misshandlat och halvt slagit ihjäl dem och/eller deras barn mm. Mammor som till och med tvingas ta med sina barn till fängelserna för att barnen skall få umgänge med pappan. Det är så sjukt, att det inte kan bli mycket sjukare. Det måste ändras.

      Radera
    5. Micro
      "Om det sedan innebär att modern oftare är lämpligast i de fall tvist uppstår i dagens samhälle så är det en sak - att däremot utgå ifrån att hon är lämpligare enbart i kraft av hennes kön är något helt annat. Varje ärende skall avgöras utifrån det enskilda barnet/barnens perspektiv .. inte utifrån vad föräldern kallar sig eller vad som är rätt på gruppnivå."

      I teorin håller jag med dig, men eftersom förmågan till empati med barn är så låg hos er som dömer vore det bättre om riktlinjen helt enkelt blev att mamman nästan alltid fick vårdnaden. Det skulle i genomsnitt leda till mycket bättre resultat för barnen än idag.

      "Släktskapssystem??"

      Ja, ett matrllinjärt sådant.

      Radera
    6. Instämmer med Erik igen. Faktum är att socialens handläggare inte tar några större risker med barns liv och hälsa genom att tilldöma mammor ensam vårdnad. Få mammor begår nämligen våld och sexuella övergrepp mot barn eller brott öht i samhället, som pappor/män gör. Ta det säkra före det osäkra - så länge mammor inte visar sig var fullständigt olämpliga så kan man ge mammor vårdnaden i samtliga fall. Det innebär, som vi vet och har fakta och statistik på - sällan risk för barnens liv och hälsa.

      Radera
    7. Den som har haft en god mor håller säkert med dig, de som har andra erfarenheter är nog mindre benägna att göra det.

      Radera
    8. "ER som dömer ????"

      Nej, felskrivning, förstås. DE som dömer....

      Radera
  13. PS.

    Jag menar konkret att vid vårdnadstvister bör vårdnaden nästan alltid gå till modern, vilket var fallet även hos oss före 1998. När dumheterna om påtvingad gemensam vårdnad kom 1998 försämrades situationen för både kvinnor och barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Erik du har fel där. Fram till 50-talet var mannen förmyndare för barnen - vårdnaden gick till modern endast om hon kunde visa att mannen var vållande till skilsmässan. Jag har själv släkt som förlorade sina barn och inte ens fick umgänge för att hon på 60-talet fick fly hemmet på grund av våld. Hon hade "förlöpt" hemmet enligt rätten och fick återlämna barnen till fader och fick inte träffa dem förrän de uppnått vuxen ålder...


      "Bestämmelserna i barnlagstiftningen överfördes så småningom till Föräldrabalken
      när den trädde i kraft 1950. En förändring bland andra var att man tog bort
      beslutet att fadern ensam skulle vara förmyndare"

      "Det går att finna bestämmelser i äldre lagstiftning (i dåvarande giftermålsbalken)
      som liknar dem som idag finns i föräldrabalken. Vem som skulle ha hand om
      barnen vid skilsmässa är ett exempel. Blev föräldrar lagligen skilda så skulle frun
      ha rätt till barnen ”nära sig” om mannen var vållande till upplösningen av
      äktenskapet. I de fall då makarna var lika vållande till skilsmässan var det den
      som var mest lämplig som skulle ”förese” barnen. Först på 1900-talet kom man
      tala om att barnets bästa skulle vara avgörande för vem som skulle ha hand om
      dem efter en skilsmässa, detta skedde då i ärvdabalken (a a 1999)"

      http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/2143/V%E5rdnadsfr%E5gor.pdf?sequence=1

      Radera
    2. Jag instämmer även här;)

      Radera
    3. Ja, micro - om vi kollar ännu längre tillbaka i tiden, så har du rätt. Jag uppfattade det som att Erik talade om de senaste årens förändringar om vårdnaden om barnen. Historiskt sett, under 1900-talet, var fadern förmyndare över barnen. Dock - sällan ville fäderna ta hand om barnen då mamman inte fanns tillgänglig - de lämnade hellre barnen hos tex farmor eller på fosterhem på den tiden.

      Så illa kan det gå för barnen, när män lägger sig i;).

      Radera
    4. Micro
      "Erik du har fel där. Fram till 50-talet var mannen förmyndare för barnen - vårdnaden gick till modern endast om hon kunde visa att mannen var vållande till skilsmässan."

      Nej, jag har inte fel, för jag syftar på perioden från och med 50-tal till 1998.

      Radera
    5. Obs det som skedde på 50-talet var att folkhemspolitiken slog igenom på familjeområdet och detta gynnade mammorna. Det kanske inte är en tillfällighet att den nya vårdnadslagstiftningen 1998 i tiden sammanföll med folkhemmets nedmontering... En händelse som ser ut som en tanke, även om det inte nödvändigtvis är det....

      Kvinnojourerna fick ett helvete efter 1998. Nu fick man mängder av nya fall där man inte endast behövde försvara kvinnor mot sina män utan dessutom måste kämpa för att de inte skulle förlora barnen till de män som de flydde för. Det var en tragedi.

      Radera
    6. Varför ser du barn som det råder gemensam vårdnad över som "förlorade" för kvinnan?

      Radera
    7. micro: fler pappor har gemensam vårdnad idag, än vad pappor har sina barn växelvist boende hos sig. Varför skall pappor, som inte har delat ansvaret med mamman under relationen, inte har varit pappalediga, inte har vabbat, inte har sina barn växelvist boende hos sig och dessutom ofta gnäller över att de måste betala 1200 kr i månaden för sina barn - ha gemensam vårdnad om barnen?

      Radera
    8. "Varför ser du barn som det råder gemensam vårdnad över som "förlorade" för kvinnan?"

      Hur läser du? Jag skriver "förlora barnen till de män som de flydde för." Vad är det som är oklart? Att jag inte syftar på alla fall av gemensam vårdnad torde väl vara uppenbart?

      Radera
    9. Observera jag talar om de fall då gemensam vårdnad tvingas fram. I många fall är alla parter - man, kvinna barn - överens om det och då är det väl inga problem..

      Radera
  14. Noboytoy, Noboytoy. Jag vill inte ens säga vem jag är nu för vi har väldigt bra kontakt normalt och det vill jag inte förstöra. Men jag måste ändå ge en kommentar till detta. Jag vill tacka Micro113 för detta:

    "Jag håller med dig om mycket du skriver - men att degradera män till oviktiga eller generellt farliga i barns liv bara för att de är män, nej - det kan jag inte köpa."

    Stort tack för detta Micro113 det var precis som det var jag själv som sa det. Noboytoy min vän du är så himla bra med det mesta du skriver och det är så viktigt det du framför. Tyvärr gick du nu långt över gränsen och det tycker jag är jättetråkigt. Nåväl vi gör alla misstag och jag hoppas du finner tillbaka till din vägvinnande stil igen. Detta var bara för mycket Noboytoy. Jättesynd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt att du känner så, Anonym. Att jag gick "över gränsen" med ett inlägg som säger sanningen om hur män och pappor beter sig mot barn på vår jord.

      Eftersom jag så många gånger har ställt frågan, vad pappor generellt tillför barn men inte fått något svar ännu, så kanske du kan svara på frågan? På vilket sätt anser du att män är viktiga i barns liv på samma sätt som mammor och kvinnor? VAD har män och pappor tillfört barn, både historiskt sett och i nutid som inga barn kan leva utan?

      Radera
    2. NBT
      Jag har besvarat dig om vad pappor/män tillför barnen om de är engagerade i sina barn och tillåts ha en relation med barnen redan från starten. Du vill däremot inte ta till dig att pappor kan vara lika viktiga i barns liv som mammor .. Jag vet inte varför du känner dig hotad av den bilden - jag som mamma gör det inte. Jag som mamma anser att det är gott om barnen är lika trygga med sin pappa som med mig. Det handlar ju om barnen och deras känslor och behov - inte vem av de vuxna som äger barnen mest.

      Radera
    3. Du säger att pappor tillför kärlek och omsorg för barnen och jag svarade att de inte gör det eftersom de inte tar halva ansvaret för barnen, inte vill vara pappalediga, inte vill vabba osv och att det finns andra människor som lika gärna kan ta den platsen och dessutom fylla den bättre, dvs vara till bättre stöd och hjälp för mamman, än vad pappor generellt är. Tex en annan kvinnlig släkting.

      Jag känner mig inte "hotad" av någon bild - jag har varken barn eller man och med tanke på vad jag vet idag, skulle jag aldrig sätta mig i den sitsen heller. DU däremot verkar vara väldigt överslätande och förbise FAKTA, micro. Det gynnar inte barnen i samhället att kvinnor/mammor slätar över för män och mäns uppenbara inkompetens och oförståelse när det gäller barn.

      Radera
    4. Fakta är att många fäder är engagerade i sina barn, delar ansvar och vårdnaden över barnet och har en lika god och nära relation till barnet som mamman.

      Fakta är att den retorik du driver här bara är överdrivan och inte går att ta på allvar.

      Radera
    5. Okej, micro - visa mig din "fakta" på att män tar halva ansvaret för barnen. Visa mig att jag har fel när jag säger att pappor inte är pappalediga, inte vabbar, inte står för notan för vad barnen kostar som mammor gör främst vid separation. Visa mig också att kvinnor våldtar barn i världen, handlar små barn på barnbordeller, tittar på pedofilporr, hatar pojkar och män som män hatar kvinnor och flickor, skickar pojkar ut i krig och ut på minfälten osv, osv. Dvs visa mig din "fakta" på att allt det som jag skriver i inlägget är felaktigt.

      Jag väntar.

      Radera
    6. Här har du ytterligare lite att motbevisa med din s.k "fakta", micro:
      http://noboytoy.blogspot.se/2012/03/pappa-fjask.html

      Radera
    7. Jag tänker inte fortsätta den här diskussionen med dig - jag har nämligen mycket svårt att ta dig på allvar just nu.

      Jag dels ingenstans hävdat att alla pappor gör eller är någonting - jag har sagt att många pappor tar ansvar för sina barn och är goda föräldrar - skilj på det.

      Dels vet både du och jag att majoriteten av män inte utsätter barn för de brott och kränkningar som du vill göra gällande - vi vet ockå båda två att alla mammor inte är goda och felfria. Vi vet båda också att det finns en minoritet av både män och kvinnor som utsätter barn för grova brott, övergrepp, kränkningar o dyl.

      Att du vill diskutera utifrån nidbilder och försköningar gör att jag inte kan ta dig på allvar i den här diskussionen.

      Radera
    8. DU har svårt att ta MIG på allvar, micro? LOL!
      Jag vet och du vet, att du inte har någon fakta som motbevisar den statistik och fakta som jag presenterar här. Du har alltså fel i ditt påstående att många män tar halva ansvaret för barnen i familjerna och att pappor är lika goda föräldrar som mammor. Det är en lögn.

      Men jag instämmer - du och jag kommer inte längre i den här diskussionen. Du vill framhålla män och pappor som bättre än vad de är och jag förstår inte hur detta skulle hjälpa alla barn som far illa pga män och pappor i världens familjer eller hur det skulle hjälpa kvinnor i de ojämställda heterofamiljerna. Du kan fundera på varför du vill få verkligheten att framstå som något annat än vad den är.

      Radera
    9. Anonym 2013-09-25 06:34

      Vad är det du inte förstår? Själv blev jag änkling 2008. Jag blev ensam med en 6-årig dotter, en 3-årig son och en 1-årig dotter. Det är väl självklart att jag borde ha lämnat bort mina barn till någon institution eller liknande. Det borde jag ha fattat. Hur jävla dum jag var. Att dessa tre är hela mitt liv och att jag dagligen har kämpat ensam för att ge dem ett drägligt liv är tydligen helt ointressant. Jag är ju man och fullständigt okapabel att ta hand om mina barn. Vet ni jag tror inte ni skulle hitta en enda vettig människa i min närhet som skulle dela er märkliga verklighetsuppfattning.

      Men vad vet jag som har kämpat ensam med tre barn i fem års tid med allt vad det innebär. Noboytoy och Erik som själva är barnlösa vet ju mycket bättre om allt detta. Även jag blir häpen.

      Tack Micro113 för att du kämpar mot galenskapen

      Radera
    10. Anonym 14:52
      Var har Erik och jag sagt att du skall lämna dina barn på institution?

      Radera
    11. Ni kanske inte direkt sagt institution men hur ska man då göra om det inte finns någon mormor i bilden? Det framgår ju klart att ni anser en mormor har mer rätt till barnen och är bättre rustad än en stackars änkling. Hur är det då med en farmor? Hon har ju trots allt givit liv åt en så opassande vårdnadshavare som jag som änkling. Är hon diskad då?

      Det ni sysslar med just nu är i sanning något fruktansvärt. Ni har hävdat bestämt länge, med all rätt, att kvinnor har lika stor rätt att få exempelvis arbeta som snickare. För mig helt självklart men hur är det med kroppens konstitution där då? Ni hävdar ju att kvinnan har överlägset mest rätt till barnen på grund av att kvinnan bär barnet och kroppen är anpassad till barnet på ett annat sätt än mannens. Hur nu mannen ska kunna ha skuld till det.

      Men då måste ju det betyda att kvinnor inte har samma rätt att vara snickare som män på grund av männens överlägsna styrka, att mannens kropp är bättre anpassad till jobbets art. Om du frågar mig är både kvinnans större rätt till barn och mannens större rätt till yrket snickare fullständigt bullshit. Vi har samma rätt till båda två. Inte fan kan vi hjälpa hur våra kroppar fungerar. Kvinnor har tveklöst kroppslig fördel som förälder och mannen som snickare. Vad fan ska vi göra åt det? Det är som det är men lik förbannat har vi samma rättighet till båda och som alltid samma värde. Det finns givetvis många fler och bättre exempel men nu tog jag detta.

      Hade det varit möjligt hade jag mer än gärna bjudit hem er en månad till mig för att se hur jag och mina barn lever. Se den fantastiska kontakt vi har och hur mycket vi betyder för varandra. Hade ni därefter hävdat att barnen borde tas ifrån mig då hade det bara återstått snurrkåken för er. Men det är klart för er är det väl bara en tidsfråga innan jag utnyttjar mina barn sexuellt. I era skallar är det väl så att jag ständigt går och funderar på det? Allvarligt talat väx upp. Jag vill inte vara otrevlig men gå ur datorns hemska värld och gå in i verkligheten. Pedofiler är patrask men straffa inte hela det manliga släktet för det. Vi är inte förtjänta av att få den skit ni slänger över oss.

      Noboytoy och Erik. Hat är ett fruktansvärt ord. Det finns ett som är mycket viktigare och det är kärlek. Börja tänka lite på det istället. Det gör jag ständigt i mitt liv. Inte minst vad det gäller mina barn. Jag älskar livet och har ett stort värde men för mig är mina barns vänstra ögonbryn viktigare än mitt eget liv.

      Radera
    12. Mormor? Vem har talat om att mormor skall ta hand om barnen eller ha rätt till dem...? Visa mig var det står för någonstans.

      Jämför du snickar-arbete och barn, alltså? På vilket sätt har dessa med varandra att göra? Jag förstår inte alls?

      Varken Erik eller jag hävdar att du skall bli av med dina barn, pga att deras mamma är död. Fatta detta nu.
      Inte heller blir normalt funtade män "straffade" så fort någon talar om världsproblemet i alla länder, kulturer och samhällen, dvs alla män som begår våld och sexuellt våld mot kvinnor och barn, i och utanför hetero-hemmen. Det är inte "normala" män det är mest synd om i det läget, förstås. Sitt inte och tyck synd om er själva - det är fruktansvärt patetiskt.






      Radera
    13. Men du anser ju att alla män - oavsett deras handlingar skall behandlas som brottslingar, olämpliga, potentiella faror osv..

      Så hur kan du anse att män inte - oavsett - skall ta åt sig av det du skriver?
      Du har ju inga som helst nyanser när du fördömer män och förespråkar lösningar som går ut över alla män och alla barn - oavsett deras situation.

      Radera
    14. micro: jag har aldrig påstått att män skall straffas för något de inte har gjort sig skyldiga till. Nu hittar du på igen.

      Som jag har skrivit ett antal tusen ggr nu - vid separation skall kvinnan/mamman ha bestämmanderätt över sina barn. På så sätt löser vi väldigt många av de problemen som vi ser idag med barn som tvingas umgås med män som de är rädda för och inte vill umgås med och tom män som förgriper sig på dem och förstör hela deras liv. Vi löser också allting som skattebetalarna får bekosta när pappor driver vt om barn. Vi löser barns boende och vi löser barns trygghet och vi löser socialtjänstens problem med vårdnadsfrågorna.

      Radera
  15. NBT
    Det är en lögn eftersom det du försöker tillskriva mig inte är en formulering jag använt mig av .. Den är din - inte min.

    Nej, jag vill inte framhålla män som "bättre" och inte heller kvinnor som "bättre" -- Jag vill framhålla barnets behov, rättigheter och perspektiv - och det gör man inte om man betraktar ett barn som mammans ägodel, en ägodel som hon dessutom kan testamentera bort .. Det måste du själv faktiskt förstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ställer frågan till dig åter igen, micro:
      Vad har barnen för behov av just en man i sina liv? Med tanke på att väldigt få män delar halva ansvaret för barnen med deras mor? Vad gör en man för att vara oersättlig i ett barns liv?

      Radera
    2. Eller du menar kanske inte att det måste vara just en man, utan en person som delar ansvaret för barnen med mamman, som du skrev tidigare?

      Radera
    3. Så här skrev du tidigare:

      "När en frågan om lämplighet gällande föräldrar skall avgöras så måste man börja se till barnets perspektiv - vem är vad i barnets liv, vem har barnet starkast förankring till, är personen ett tryggt eller otryggt inslag osv..
      Man bör bortse både från det rent biologiska och förälderns kön och enbart se till barnet och barnets behov, anser jag."

      Instämmer men nu fungerar detta inte i praktiken eftersom män som inte har delat ansvaret med barnens mor, inte varit pappalediga, inte vabbat, inte har varit med barnent hos vare sig tandläkare eller läkare, inte sköter kontakterna med dagis/skola, inte känner barnens kompisars föräldrar, aldrig har köpt kläder till barnet osv, osv - får gemensam vårdnad.

      I praktiken nonchaleras barns rädsla, ovilja att träffa mannen/pappan då man anser att mannens utlösning en gång i tiden gav honom juridiska rättigheter som står över barns vilja, behov och säkerhet. Även över mammans säkerhet, i de fall hon har varit eller blir utsatt för våld och hot av mannen.

      Radera
    4. NBT
      Jag anser att könet på personen som är den andra föräldern inte har betydelse, däremot menar jag att ansvaret i första hand skall delas med just den andra föräldern.
      Ingenstans har jag skrivit eller ens antytt att barn till ett samkönat par skulle ha sämre förutsättningar. Men den här diskussionen gäller ju män och att du anser att de skall kunna reduceras ur barns liv - inte för att de är olämpliga utan för att du tillskriver mamman barnet som någon form av ägodel.

      Ingen är oersättlig på det sätt som du vill göra gällande, vare sig mammor eller pappor. Rent konkret kan vem som helst peta i barnet mat, se till att tillvaron är tillfredsställande och att de får den omsorg de behöver.

      Jag tror inte heller att en del faktorer gällande du räknar upp som är rent praktiska - pappaledigt/VAB, tandläkare etc är avgörande för barnets relation och bindning till en person. Att vara delaktig i barnets liv och vardag är däremot viktigt för att skapa tillit och närhet med ett barn.





      Radera
    5. micro: som sagt - jag instämmer inte i att en biologisk mamma och en pappa har samma funktion. Jag anser alltså inte att en mamma är utbytbar, på samma sätt som en man/pappa i barnens liv. Ett barn har en helt annan bindning till sin mor och vice versa, iom gravidtitet, förlossning, amning osv, än till en man som fått utlösning. En man bär inte barnet i sin egen kropp, han är en utomstående på så sätt. Det är därför det tex främst är kvinnor som sörjer över missfall och abort - det är något som inte bekommer många blivande pappor. Det är min grundsyn.

      I mina ögon räcker det inte heller för ett barn att knyta an till en person genom att barnet ser personen i sitt hem. För att en vuxen skall knyta an till ett barn så måste man involvera sig i barnets HELA liv, vilket innebär att ta ut föräldrarledighet, ta hand om sitt sjuka barn, leka med det, läsa läxor, borsta tänderna, lära känna kompisar, sörja ekonomiskt för det, laga mat, beställa tid hos tandläkare, gå till läkaren, köpa medicin och kläder, sköta kontakter med dagis och skola, blah, blah, osv, osv.

      Men. Min utgångspunkt är alltså att mamman skall ha bestämmanderätten över och vårdnaden om barnen då det blir separation. De allra flesta mammor och pappor skiljs som vänner och de flesta mammor är väldigt måna om att barnen inte skall gå miste om kontakter med viktiga personer i barnens liv, vilket gör att de allra flesta mammor inte kommer att hindra gemensam vårdnad om barnen eller hindra barnen att träffa sina biologiska pappor. Det kommer alltså inte att bli någon större skillnad mot idag, förutom att män och pappor som inte är önskvärda hos barnen och/eller skadar sina barn och/eller barnens mammor, inte ges någon rätt att starta vårdnadstvister för att TVINGA barnen till umgänge med dem. Pappor skall alltså inte ha någon juridisk rätt till barn.

      På så sätt riskerar vi inte att barn hamnar i kläm, vi skattebetalare slipper kostsamma vårdnadstvister, socialtjänsten slipper göra många allvarliga felbedömningar som tex när de idag ger pedofiler och familjeterrorister/våldsverkare/kriminella vårdnaden om barn, barnen har sin fasta punkt och trygghet hos sin mamma, som alltid är den som har det övergripande ansvaret över barnen och det är dessutom extremt ovanligt att kvinnor/mammor är pedofiler/kriminiella/våldsverkare, vilket gör att det alltid, statistiskt sett är minst riskfyllt att ge vårdnaden om barnen till mammor istf pappor.

      Alla problem lösta:)

      Radera
    6. Mammor som inte tar ut föräldraledighet kan vi alltså diskvalificera .. du vet väl att sådana finns?

      Nej, män och kvinnor har inte samma biologiska funktion eftersom män vare sig kan amma eller bära barn. De känslomässiga band som uppstår i detta är dock moderns - inte barnets. Barnet skapar sina band med de personer som finns i dess tillvaro och närhet.

      Att du tror att man kan mäta känslor, eller att det man ger ett barn skall mätas i minuter och dagar och inte i vilket engagemang, närhet, omsorg och ansvar som ges tillskriver jag att du själv faktiskt inte har barn - och därmed saknar erfarenhet av vad som faktiskt är viktigt i ett barns liv.

      Skulle det handla om dagar och minuter så vore de som borde ha vårdnaden och beslutanderätten många gånger vara dagis - i synnerhet om vi talar om ensamstående förvärvsarbetande föräldrar - eftersom dagis ofta är den plats där barnen spenderar sin mesta vakna tid.

      Och nej - statistiskt kan man inte dra slutsatser utifrån kön, statistiskt är det alltid en risk att överlåta vård och beslutanderätt i händerna på olämpliga föräldrar, oavsett förälderns kön. Statistiskt är det förhållandevis tryggt att överlåta vård och beslutanderätt på lämpliga föräldrar - oavsett förälderns kön.

      Det du talar om i dina inlägg är dessutom inte huruvida en pappa är lämplig eller inte i förhållande till barnet - utan du betraktar barn som ägodelar till kvinnan, ägodelar som kvinnan skall en fri förfoganderätt över. En mycket skrämmande syn på barn.

      Radera
    7. Nu börjar du bli patetisk. "Dagis skall ha vårdnaden om barnen", "det finns mammor som inte är mammalediga", blah, blah. Herregud, alltså?

      En moder har en inbyggd känsla för sitt barn - ja. Jag instämmer. Det har inte en man som har sprutat sperma i nån sekund. Det finns väldigt många män som inte har någon känsla för barn alls, som inte förstår barn osv, vilket jag säger i inlägget.

      Jag betraktar inte barn som någons "ägodel" men barn MÅSTE naturligtvis ha en vuxen som sköter om barnet, annars överlever inte barn. Mamman är den naturliga vårdnadshavaren och skall därför ha alla juridiska rättigheter till barnet vid separation, så länge hon inte är olämplig.

      Radera
    8. För övrigt måste du vara medveten om de pappor som driver vt, som ser barn (och deras mammor) som sina ägodelar, micro? För att inte tala om de män och pappor som använder barn som ägodelar/saker, vilka jag som sagt, beskriver i inlägget?

      Män ser inte bara på kvinnor som ägodelar, världen över - det som drabbar kvinnor, drabbar även barnen. Barn skall definitivt inte vara mäns ägodelar.

      Radera
    9. Det är svårt att se varför det skulle vara bättre för barn att betraktas som mammans ägodelar faktiskt.
      Barn är inte ägodelar.

      Och nej - det är inte alls så att det kvinnan drabbas av drabbas barnen av. Sluta försöka göra dem till en och samma individ med samma uppfattning och perspektiv.

      När föräldrar inte klarar att se till barnens bästa så drabbas barnen - alldeles oavsett om det är mannen eller kvinnan som brister. När barn ses och behandlas som ägodelar eller en förlängning av den vuxne så drabbas barnen - alldeles oavsett om det är kvinnan eller mannen som har denna skeva syn på sina barn.

      Mäns känslor är du nog inte skickad att uttala om dig faktiskt - givet att du inte tycks se män som individer eller ens mänskliga - utan enbart som objekt för dig att förakta.

      Radera
    10. Jag förstår att det är lätt för dig att betrakta barn som mäns ägodelar, micro. De flesta av oss ser snarare fördelarna för samhället och barnen, om mammorna som av naturen är skapade till att sköta om barn, också får vara deras vårdnadshavare, utan mäns inblandning.

      Jag gör inte mammor och barn till en gemensam individ - jag konstaterar fakta. Det som drabbar kvinnor i vår värld, drabbar också barnen. "Det" är män.

      Väldigt många män i världen, har inga känslor för barn. Du ser bevis för det i mitt inlägg. Det är fakta. Återigen - det är FAKTA. Kvinnor/mammor som grupp, skulle inte komma på tanken att behandla barn så illa som många män och pappor gör.

      Radera
  16. Har väl inte orkat läsa igenom hela diskussionen men vill ändå slänga in en frågeställning som jag brukar fråga människor i min omgivning MEN FORTFARANDE INTE HAR FÅTT NÅGOT SVAR PÅ, nämligen:
    - Kan du ge mig ETT exempel på EN pappa som tagit LIKA mycket ansvar för hem och barn som mamman?

    För hur mycket en än vill att det ska vara så så är det inte det. De finns de som en kommer att tänka på men när en funderat ett tag till så inser en att det inte är så. Män behöver inte ta ansvar och gör det inte heller. Inte ens de som av någon anledning står ensam med föräldraskapet. Det fattas likväl något. Det fattas närvaro.
    Vad det sen beror på ger jag mig inte in på här.

    Ska väl kanske påpeka att jag är lur på att en pappa till barn på barnens skola kan kvalificera sig som "lika bra pappa som mamma" men jag är inte helt säker. Men det är EN...

    SvaraRadera
    Svar
    1. calle: äsch, det är så himla fjantigt att sitta och låtsas som om pappor tar lika stor del av ansvaret för barnen, som mammor. Så är det inte, det visar all statistik och det vet micro också. Det kanske, eventuellt finns någon pappa i Gällivare som gör det, men i så fall är han ett mycket ovanligt och sällsynt exemplar:)

      Jag förstår inte kvinnor och mammor som så ihärdigt försvarar pappor som vi alla vet, inte tar halva ansvaret för vare sig barn eller hem? Vad går det ut på att sitta och låtsas och ljuga om det? Jag fattar inte det, det är fullständigt obegripligt?



      Radera
    2. Ja, du kan få ett exempel - min man, som inte bara tar och tagit LIKA mycket ansvar för barn och hem som mig - utan också i perioder MER ansvar, eftersom jag bl a studerat både utomlands och genomfört praktik på annan ort..

      Radera
    3. micro: det finns nog ingen av läsarna här som tror att du, som du försöker framställa dig själv, är helt omedveten om att få, väldigt få pappor/män delar halva ansvaret för barn och hem med kvinnor/mammor? Eller är du omedveten om detta? Är det det du vill göra gällande, dvs att du på allvar tror att det är så det fungerar i heterohemmen?

      Radera
    4. Jag försöker inte framställa mig själv som omedveten om någonting - det är du som försöker få det att framstå som om det när man inte sväljer din radikala och ganska verklighetsfrämmande bild av män.

      Det är många män som axlar halva ansvaret för hem och barn, det finns också många män som axlar större delen eller hela ansvaret för hem och barn .. oavsett om de tar ut sina föräldradagar eller inte.
      I majoriteten av familjer är det kvinnan som axlar huvudansvaret - men det är stor skillnad på att inte utgöra majoritet och att vara "väldigt få".

      Tror att det fungerar i heterohemmen???
      Jag vill nog påstå att min erfarenhet av hur heterohem med barn fungerar nog är långt större än dig - både givet att jag själv i många år levt i ett, och att jag inte har en lika svart-vit syn som dig.

      Dessutom efterfrågades ETT exempel - jag gav som svar på det ETT exempel

      Radera
    5. micro: du försöker framställa dig själv som om du inte vet om att det är mammor som har, och alltid har haft, det övergripande ansvaret över barnen. Jag vet inte varför du vill utmåla dig som så okunnig - det kan du bara svara på själv.

      Det är alltså det vanliga i heterofamiljer att papporna inte deltar i barnens liv och hemmet, inte ens tillnärmelsevis lika mycket som mammor gör.

      Men jag tänker inte debattera självklarheter, fakta och statistik med dig längre. Det börjar bli löjligt. Det är ditt problem att du framstår som en idiot när du vill bortförklara, inte bara saker som vi alla ser, utan också det vi VET via statistik.

      Radera
    6. "Det är alltså det vanliga i heterofamiljer att papporna inte deltar i barnens liv och hemmet, inte ens tillnärmelsevis lika mycket som mammor gör."

      Du anklagar micro och säger att hon framstår som en idiot. Jag undrar jag vem som framstår som det egentligen. Micro är uppenbarligen en mor och vet hur det är att leva i heterofamilj med barn. Jag är far och vet precis som micro hur det är. När du skaffat dig barn och har den erfarenheten Noboytoy då kan du möjligen ha rätten att kalla någon mor eller far för idiot vad gäller hur heterofamiljer med barn lever. All heder i världen till dig micro som står för din feministiska åsikt men samtidigt också ser och respekterar oss män.

      Vet du Noboytoy. Alla de saker du nämner att män gör de har jag aldrig ens varit i närheten att göra. Jag vet att respektera kvinnor som mina jämlikar. Jag känner mig grymt förolämpad av det du skriver precis som de flesta män skulle vara om de läste detta. Börja kämpa för kvinnors rättigheter istället för att sprida manshat. Då kommer du att få den respekt som varje SANN feminist bör få.

      Allas lika värde

      Radera
    7. Ja, hon FRAMSTÅR som en idiot men jag vet att hon inte är det. Micro VET förstås, precis som jag och alla andra, att pappor inte tar sitt ansvar för barn och hem, som mammor gör. Jag vet inte varför hon vill utmåla sig själv på det sättet.

      Jag håller inte med om att vi som inte har barn, inte vet vad vi talar om. Jag tror att det är tvärtom, nämligen att micro själv har söner och, som hon påstår, en man som har deltagit i arbetet med hemmet och barnen lika mycket, till och med MER än hon själv, som är "färgad" av bl.a sitt moderskap och äktenskap. Hon är inte neutral eftersom hon själv har söner och inte gillar att sådana som jag beskriver hur verkligheten ser ut. Jag tror alltså att det finns risk för de som själva har barn, och i synnerhet söner, att beskyddarinstinkten kommer fram, trots att ingen har anklagat micros söner för att vara våldsverkare, barnvåldtäktsmän, kvinnomisshandlare eller för att inte göra sin del av arbetet med hem och barn.

      Föräldrar blir ofta väldigt upprörda på så sätt, eftersom irrationella känslor sätts i spel, vilket det inte gör på oss som själva inte har barn. Vi relaterar inte till någonting annat än fakta och statistik och vad vi VET. Vi lägger inte in personliga erfarenheter i det vi säger.

      Ja, all heder till micro för att hon "respekterar" män. Det är verkligen vad som behövs från kvinnor i denna värld....

      Jag har inte anklagat dig eller någon man här, för att göra det som jag skriver i inlägget att många män gör - det finns män över hela världen som gör sådana hemska saker mot barn. Jag talar inte om dig antar jag, så du behöver inte ta åt dig eller bli ledsen i ögat. Inte heller behöver du känna dig förolämpad så länge du inte behandlar barn på detta omänskliga sätt.

      Jag kämpar för kvinnors och barns mänskliga rättigheter min vän, men det inbegriper rätten för kvinnor och barn att slippa utsättas för mäns våld, sexualslavhandel, misshandel, tortyr, diskriminering osv. För att komma åt detta manliga världsproblem så måste vi tala öppet om det och inte tystna pga att en man som du kan känna dig lite "förolämpad" över vad andra män gör. Du måste ställa dig över sånt, som man och sluta tycka synd om dig själv i sammanhanget. Det är INTE synd om dig, inte alls. Det är synd om alla kvinnor och barn som drabbas av de män som jag beskriver. Ta ditt ansvar som en man, räta för in i h-vete på ryggen och ställ dig på kvinnor och barns sida om du nu är för "allas lika värde".

      Radera
    8. Jag kommer att skriva mer. Tro mig :-) Tänkte bara skriva ett kort svar på en sak du sa först. Jag vet att du inte känner mig Noboytoy men hade du gjort det hade du inte behövt komma med: "Ta ditt ansvar som en man, räta för in i h-vete på ryggen och ställ dig på kvinnor och barns sida om du nu är för "allas lika värde" Jag har i hela mitt liv stått på "den svagares" sida i samhället. Nu ser inte jag kvinnor som de svagare men du borde förstå vad jag menar.

      Jag högaktar Micro för vad hon säger här och att hon inte viker en tum. I grund och botten är jag övertygad om att ni har samma syn men jag är rädd för att du drivs mer av hat. Förhoppningsvis har jag fel.

      Radera
    9. Ja, jag är fullständigt övertygad om att det finns många män som "högaktar" micro. Det vet hon också. Men det har inte med mig att göra eller vad jag försöker säga.

      Du är själv ett bevis på det jag talar om i inlägget, dvs män som är oförmögna att se utanför sig själva, som känner sig "kränkta", "förolämpade", tycker synd om sig själva OCH - gör det till och med på barns bekostnad. Det är INTE synd om dig!

      Fakta är att jag skriver ett inlägg om män som våldtar barn, runkar av sig till och med i spädbarn, sina EGNA och andras barn, köper barn på barnbordeller i världen, skickar ut småpojkar i sina krig, misshandlar barn och deras mammor i heterofamiljerna, våldtar barn och deras mammor i heterofamiljerna och DU kallar det att JAG "drivs av hat"?? Är du inte riktigt klok?

      Hur kommer det sig, att du inte förfasas över fakta, hur barn tvingas leva i Sverige (och världen) pga män? Skäms du inte ihjäl över dig själv när du istället sitter och tycker synd om dig själv och andra män? Det är INTE synd om dig och andra män, få in det i hjärnan nu!


      Radera
    10. Anonym 2013-09-26 08:53
      Du skrev
      "I grund och botten är jag övertygad om att ni har samma syn "

      Mitt svar:
      Nej, i denna fråga står jag och NBT långt ifrån varandra. Jag anser inte att människor skall ses utifrån sitt kön utan utifrån sina handlingar - det gäller både män/pappor och kvinnor/mammor.

      Radera
    11. Holy cow! Du noboytoy jag tycker inte det minsta synd om mig själv. Lika bra att säga det direkt så jag besparar dig dina utläggningar om det. Jag känner mig förolämpad å alla mäns vägnar. Jag är en stor motståndare till det sjuka epitetet Kollektiv skuld. Världshistoriens sjukaste och mest felaktiga "teori". Om så 90% av männen eller kvinnorna gör något felaktigt så har inte de kvarvarande någon som helst skuld i det. Om de procenten engagerar sig är det kanonbra men om inte har de lik förbannat ingen som helst kollektiv skuld.

      Det är inte det minsta synd om mig noboytoy. Men jag köper aldrig att oskyldiga ska få skit vad drägg gör. ALDRIG

      Radera
    12. micro: i en perfekt och jämlik värld, ser vi inte på människor utefter vare sig kön, sexualitet eller etnisk tillhörighet. Vi lever inte i den världen.

      Radera
    13. Anonym 10:41
      Du "känner dig förolämpad"?
      Jag känner bara förakt för dig. Tönt.

      Radera
    14. Om du "känner dig förolämpad" över vad andra män gör mot barn, så får du tag i de männen istället för att sitta här och tycka synd om dig själv, på barns bekostnad. Du är en vuxen man.

      Radera
    15. Tänk så trevlig man kan vara när man äger en blogg. Jag försöker hålla en normal samtalston men det klarar tydligen inte bloggägaren.

      Tyvärr verkar du ha svårt att läsa trots att jag förklarat för dig flera gånger nu. JAG KÄNNER MIG INTE FÖROLÄMPAD. Men när oskyldiga ska få en släng av sleven av vad äckliga sketmän gör då är det en förolämpning. För femtiotolfte gången JAG TYCKER INTE ETT SKIT SYND OM MIG SJÄLV. Varför ska jag göra det. Jag har aldrig våldtagit varken kvinnor eller barn eller gjort något av det andra du dragit upp.i den här länken. Lyssnar du överhuvudtaget på vad jag skriver? Ja Noboytoy jag är en vuxen man. Jag går inte runt och kallar medmänniskor för tönt och säger att jag känner förakt för dem.

      Micro: Jag vet att ni står långt ifrån varandra i den här frågan. Tack och lov. Jag pratade om grundtanken överhuvudtaget. Du och jag verkar stå närmre varandra känns det som.

      Radera
    16. Varför tror du att jag bryr mig om du tycker att jag är "trevlig" eller ej? Beter du dig som en idiot så får du skylla dig själv och då har jag ingen anledning att "vara trevlig" mot dig. Jag känner förakt för vuxna män, i synnerhet pappor, som sitter och känner sig "förolämpade" över hur illa män beter sig mot kvinnor och barn och som väljer att sitta i min blogg och gnälla över hur synd det är om dem.

      Du skrev att du känner dig förolämpad när jag skriver om män som våldtar barn, skickar ut barn i sina krig osv. Det finns på pränt så det kan du inte backa från nu.

      Det är säkert en komplimang för micro, att hon och du har något gemesamt;)

      Radera
    17. Du väljer att plocka som du vill och pussla ihop. Ok det är din blogg och därför lägger jag ned det här. För läskunniga borde det dock stå mycket klart vad jag menade. Om inte så har jag förklarat det flertalet gånger efteråt. För att göra det mycket enkelt. Kalle, Andreas, Sverker och Claes går i klass 9A. En kväll går Claes och Sverker ut och våldtar en kvinna. Andreas och Kalle är inte närvarande och har inte en susning om vad de andra hittar på. Dagen efter grips de två avvarterna av män. Ingen normal människa lägger då skuld på Andreas och Kalle bara för att de är män och går i samma klass. När människor gör det reagerar jag och anser att Kalle och Andreas har förolämpats. Inte svårare än så. Kollektiv skuld bör avskaffas om något. Däremot är det ett enormt lyft om Kalle och Andreas efter detta väljer att stå upp mot all sån skit men det är inte deras skyldighet.

      Ser du! Jag fortsätter att bete mig vuxet och pratar lugnt och sansat.

      Vet du Noboytoy jag vet ingenting om Micro. Jag vet utifrån det jag läst här att ni två verkar ha haft roligt ihop här. Förhoppningsvis kan ni fortsätta ha det trots starka meningsskiljaktigheter i det här ämnet. Men varför ska ett ämne avgöra sånt.

      Det jag beundrade henne för var att hon stod upp för sin sunda åsikt och dessutom utan att bli otrevlig. Hon verkar vara en sund feminist som jag ser det som drivs av kampen för lika rättighet och jämlikhet. Hon drivs inte av manshat. Det där är det enda jag vet om henne och det hon drivs av drivs även jag av. Det är det vi har gemensamt ser du.

      Nej du om du är trevlig eller ej är väl din sak men din kommentar där du sa "du är en vuxen man". Ja du jag beter mig vuxet och använder mig inte av massa fula ord när ordförrådet tryter. Det är det jag tycker alla borde klara på en blogg. Vuxet beteende vet du

      Radera
    18. Som sagt, Anonym - det finns på pränt. Mina läsare är inga analfabeter heller;)

      Jag tänker inte diskutera med dig, varför du tycker synd om dig själv och "känner dig förolämpad" över vad andra män gör och dessutom försöker skylla detta på mig, genom att gnälla i din gigantiska offerkofta i min blogg.

      Vi tror att vi alla har förstått att du är en stor beundrare av micro. Grattis micro,

      Radera
  17. Vill du verkligen avskaffa fars dag också, NBT ? Du kan väl tänka lite på slipsförsäljarna ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att vissa här har missuppfattat vad jag (och Erik) talar om. Vi talar inte om att avskaffa pappor eller män i barns hem - vi talar om att mammor, vid separation, skall ha vårdnaden om och bestämmanderätten över barnen. JAG talar även om att en man i ett barns och kvinnas hem, alltid innebär en risk för dem båda, eftersom ingen kan se på en man, om han är en familjeterrorist, kvinnomisshandlare, pedofil eller våldtäktsman. De barn och kvinnor som råkar ut för sådana män, skall inte tvingas av samhället, att ha dem i sina liv, bara för att han en gång har fått utlösning.

      Det finns alltså ingen anledning att avskaffa fars dag, jag gratulerar själv pappa på fars dag:)

      Radera
  18. Debattörerna borde komma överens om att ni inte är överens,
    fast utifrån sett är ni påfallande eniga om kärnfrågorna: mammor är den mest naturliga vårdnadshavaren första åren av barns liv, ingen förövare ska få träffa sitt barn utan skydd, män är överrepresenterade när det gäller brott mot kvinnor och barn, förövare ska inte tillåtas tvista om barn.
    GF

    SvaraRadera