Bloggen är flyttad

BLOGGEN ÄR FLYTTAD HIT:
http://noboytoy.wordpress.com/

2012-10-27

Föräldrarlicens?

I den här världen måste man utbilda sig, för att få köra omkring med bil på våra vägar - ta körkort.

I den här världen måste man inte uppfylla några som helst kriterier för att bli förälder, åtminstone så länge det inte handlar om adoption. Med tanke på all ovänskap, som ofta uppstår mellan främst heterosexuella föräldrar om de gemensamma barnen, borde vi kanske införa någon slags utbildning för alla de som skall bli/vill bli mammor och pappor? Föräldrarlicens? 

Jag brukar säga att jag aldrig har varit rädd för att gifta mig, ingå äktenskap, eftersom det är lätt som en plätt att backa bandet och ta ut skilsmässa, om jag ångrar mig (har dock aldrig varit vare sig gift eller förlovad).

Jag brukar säga, att jag alltid har varit livrädd för att skaffa barn med en man, eftersom det aldrig går att ångra mitt val att skaffa barn eller - mitt val av pappa. Jag valde, att inte skaffa några barn. 

Varje kvinna och man, borde noga tänka sig för, innan de väljer att skaffa barn. Dels så måste man ta i beaktande, att ett barn är ett livlångt åtagande, de måste sörjas för, både ekonomiskt och socialt. I min familj, brukar vi syskon säga:

- "Stackars mamma - hur gamla vi än blir, så slipper hon aldrig oss och våra bekymmer."

Mamma (60+) svarar alltid:

- "Det är ett kärt besvär, jag skulle inte vilja vara utan någon av er."

Man måste också ta i beaktande, att den man eller kvinna som man väljer ut som pappa eller mamma till sitt barn kommer att finnas med, för resten av ens liv, eller åtminstone så länge barnet lever. Den första tanken som borde slå både kvinnor och män, innan de skaffar barn tillsammans, borde vara:

- "Står jag ut med, att ha kontakt med den här mannen/kvinnan för resten av mitt liv?"

Och/eller:

- "Tror jag att den här personen, blir en bra förälder till mitt barn?"

Det här låter väldigt snusförnuftigt men vi inser ju alla, att det inte alltid är så det går till, ute i verkliga livet? Heterosexuella människor pippar runt och det blir barn, både planerade och oplanerade.

Jag vidhåller min uppfattning om, att det är kvinnans rätt att avgöra, vid oplanerad graviditet, om det skall bli abort eller ej. Dock - jag anser att pappan till barnet skall få säga sin mening, eftersom kvinnans eventuella beslut om att föda deras gemensamma barn, också kommer att påverka resten av mannens liv i allra högsta grad, både socialt och ekonomiskt. Jag skulle själv vara mycket tveksam till att föda ett barn, om pappan visar sig tveksam eller ovillig, att axla sitt livslånga föräldraransvar.

Det innebär inte, att jag tycker att ofrivilliga pappor kan skylla på att de har blivit "lurade", annat än i de fall där kvinnan, utan mannens vetskap, har slutat med preventivmedel som de båda varit överens om att hon skulle använda. En man som absolut inte kan tänka sig att axla ett livslångt föräldraransvar bör och skall, se till att skydda sig själv.

Jag har varit sambo med en av dessa påstått "ofrivilliga" pappor och blev bonusmamma åt hans lilla dotter, som då var fyra år gammal. Jag såg, på nära håll, hur illa pappan (min sambo) skötte sig i sin föräldrarroll men jag såg också hur illa mamman skötte sig. Mitt emellan satt tösen, jag och styvpappan och vi tyckte allihop att hela situationen var förfärlig och önskade oss bara lugn och ro. Jag fick lugn och ro till slut - jag valde att flytta. 

Men det är en annan historia..



185 kommentarer:

  1. Idag mötte jag en pappa som inte fått träffat sitt barn eftersom mamman inte velat detta.

    Han var med sin dotter för första gången på länge, han tittade på mig och frågade om jag skulle komma och gå utbildningen nästa helg.

    Han är engagerad i frågorna kring barnens rätt till båda sina föräldrar och jag känner igen en hel del av dem som arbetar för att barn inte skall behöva utsättas för sånt här.


    Jag sa, Jag har inte tid för det pågår så mycket runt mit barn och min familj. Han känner mig vet hur allt förhåller sig, det finns många som vet skillnad mellan det friska och det sjuka. Det är inte alltid så glamoröst som det ser ut på nätet eller man vill ge sken av.

    Jag har postat Monica, Catta och andra information som man bör granska/gå igenom innan man väljer att totalt såga mig som lämplig förälder.

    Det där med ett år som MA. skriver stämmer inte.

    Jag blev livligt uppvaktad våren 2005 och hösten 2006 så blev kvinan gravid som inte gav sig i sin uppvaktning av mig. - Jag har all dokumentation kring allt detta kvar som tur är. Eftersom jag efter samtalet jag och min fru hade med damen ifråga i hennes vänninas lägenhet förstod att kanske inte allt stod rätt till.

    Vilket jag har konstaterat.

    Jag anser fortfarande att man bör ge barnen rätt till båda sina föräldrar. När en part tom. lurar ett barn att tro att en styvpappa är pappa och hindrar pappan att tom. kalla sig pappa. Ringer upp och är helt rabiat då hon förhört barnet efter umgänge och någon råkat säga men vad roligt har du varit och badat med pappa eller då hon varit på kalas och haft roligt stormar in på kalas och anklagar den som sagt hej är du här vad roligt, jag känner din pappa.

    Det måste vara jättesvårt att hålla på så här och alinera ett barn i stället för att låta det få vara med båda sina föräldrar och bilda sig egna uppfattningar. Det är väl så att det inte alltid är lätt. Man borde se fördelarna med att få en barnledig helg och våga lita på att barnet har det bra med en perosn som tycker lika mycket om sitt barn oavsett hur det blev avlat.

    Vi får hoppas insikt kommer men jag anser NBT att du är jättebra och du får så klart höra av dig om du vill ha mer bakgrundsinformation. Jag har 6 pärmar i säkert förvarar och håller på att skanna in sånt som inte funnits på nätet.

    Men man skall inte ljuga och bedra.

    Jag lärde mig det på ett väldigt jobbigt sätt.

    Jag fick lov att ta detta öga mot öga med mina barn och min fru som tur var fick jag en andra chans.

    Sen skall man självklart agera om ett barn växer upp i en ständig cirkus av lögner.

    Så är det bara.

    Körkort.

    Ja någon borde kolla lämpligheten och förmågan iaf.


    Så länge Viljan finns.

    LEroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då, märkligt att du skriver att barnet har lärts att kalla styvpappan för "pappa", Leroy. Jag skrev nämligen, alldeles nyss, en liknande sak i en kommentar hos MA.

      Jag kan sätta mig in i din sits. När graviditeten uppdagades så hade du redan en familj och TRE livs levande barn att ta hand om och deras fullt förståeliga chock över vad du hade gjort. Jag förstår att du lade krutet på din familj och jobbade hårt för att få behålla den och förklara dig inför dem. Sånt tar tid och det är inte direkt läge, att åka hem till f.d älskarinnan och klappa hennes växande mage och springa på profylax (eller vad det heter) tillsammans med henne. Hon borde förstå det, av hänsyn till de andra inblandade barnen och din fru. Hon valde ju dig som pappa och med på köpet fanns tre andra barn och fru, som du främst måste ta hänsyn till, om du ville behålla dem i ditt liv.

      Du visade i alla fall, ganska tidigt som jag har uppfattat det, att du ville ta ditt ansvar för det "nya" barnet.

      Som sagt, jag ser det jag ser och jag tror inte att du är olämplig som pappa. Jag har i alla fall inte fått några som helst sådana indikationer. Ditt barn kommer att få veta att du har kämpat, förr eller senare. Då blir det mamman som får förklara sitt agerande inför barnet. Vad skall hon säga då?

      Radera
  2. Trevligt att se att man gillar olika men förstår och ser till de små som är framtiden oavsett.

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. De allra minsta måste värnas om. De är jordens framtid och det är av yttersta vikt att de får växa upp på bästa sätt.

      Radera
  3. Just detta kanske är en sån punkt man kommer till där det är viktigt att man kontrollerar med alla runt barnet vad som försigår. Man väljer att prata med ALLA inblande och undersöka innan man tar parti.

    Jag kommer alltid att stirda för alla mina barn så länge jag lever.


    Leroy

    SvaraRadera
  4. Dvs. STrida för att dom skall få det bra med båda sina föräldrar. Så det inte råder några missförsåtnd som kan misstolkas eller förvrängas.

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Leroy: ta striden på rätt sätt. Gör inte som vissa av de andra papporna som hotar, trakasserar, använder våld och hänger ut sina barn och barnens mammor på nätet. Gör det på rätt sätt så kommer du att gå ur detta med all stolthet i behåll, både inför ditt barn och resten av omgivningen.

      Ja, det är viktigt att man inte tar parti för något eller någon, för "sakens" eller "principens" skull, utan att man försöker sätta sig in i situationen för barnets skull. När ord står mot ord, gäller det att klura ut vem som ljuger, för när historierna skiljer sig åt, är det alltid någon som ljuger, förskönar eller gör omskrivningar av verkligheten.

      Av det jag har sett hittills, så är det inte du..

      Radera
    2. Har gjort så nu i snart 7 år men ingen agerar eller förstår.

      Vem fan bryr sig om hur barnen mår.

      Leroy

      Radera
    3. NBT. Det man skriver är som du förstått inte den sanning jag och andra vet. Har nerskrivet, det finns både dockumenterat men inte har man hört ALLA personer som finns runt barnet eller ifrågasatt det som påstås både här och där.

      Vare sig myndighet eller moder har vågat svara efter min JO. anmälan förra året då man rev förra generall fullmakten som gav mig viss insyn i barnets liv efter att man från födelsen nekat att skirva på Gemensam vårdnad.

      Man inte följt förra tvisten som grundaddes på ett upptrappat umgänge där alla parter skulle ges möjlighet att vänja sig långsamt.

      Jag saknar så klart de kramar jag brukar få av min dotter och tycker det är konstigt att man inte ser fördelarna med en bredare stabil social bas utan ifrågasätter och väljer att gå till motangrepp i stället för att tänka efter och fundera på vad man själv bidragit till och hur man agerat.

      Leroy

      Radera
    4. Självklart måste alla personer höras men inte ens då, kanske man gör rätt. Det är svårt att hålla en kritisk och opartisk inställning och ofta dömer man kanske på förhand.

      Hur länge sedan var det du fick träffa din dotter? Jag har uppfattat det som att ni ändå till slut fick till ett umgänge men det kanske är fel?

      Radera
    5. Haft ett tidigare fastställt avtal som aldrig följts. Det har aldrig gått att komma till någon regelbundet eller struktur. Just nu har man alinerat så pass att det får enbart ske om flickan vill och det är ju så klart välidgt sällan eftersom man hanterat det på det viset man gjort av moder och myndigheter som inte hör ALLA inblandade eller tar inkomna orosanmälningar på allvar.

      Leroy

      Radera
  5. Jag ser ju hur man går på hos MA och fortsätter at strida.

    Nu väljer man att angripa min fru. Vad kvinna gjorde då hon kontaktade min äldsta son och hennes mama är något hon räknar med att ta upp och föra som en viktig punkt att mina barn inte vill ha kontakt med mig. Hon ringde nämligen upp min son som jag älskar och skall snart bli farfar till hans barn till och frågade ut honom om mig. Hon ringde även upp hans moder och hon fick till lov vid 3´dje samtalet säga att ringer du en gång till då ringer jag polisen.

    Det verkar inte spela någon roll om man har ilvilja eller vilja.

    Man visar att man skiter i barnens rätt låter dyssfunktionella agera.

    Det är horibelt att ingen ser det vansinne som du faktiskt ser.

    Tack för att du kan skriva och bemöta påståenden vågar ifrågasätta även om vi har olika syn i en del frågor.

    Ärlighet varar längst.

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skrev en kommentar, även om din fru. Jag förstår inte fixeringen vid henne? Det är ju dig barnet skall umgås med, inte främst din fru, även om hon är en del i din familj.

      Jag förstår inte varför man inte fokuserar lika mycket på styvpappan? Hur seriös är han? Kommer han att finnas till för barnet i all framtid, även om relationen till mamman tar slut? Hur mycket påverkar han mamman till att hindra dig från att umgås med ditt barn?

      Det där med att ringa upp din son och hans mamma, verkar ju konstigt? Vad har hon med dem att göra? Har du ingen kontakt med dina andra tre barn eller är det hon som vill få det att framstå så?

      Ärlighet varar längst Leroy. Ärlighet kan aldrig förlora.

      Jag är inte rädd för att ifrågasätta och säga när jag tycker att något verkar fel. Jag vill inte framstå som en hycklare genom att, i ena stunden gnälla över alla "svikarpappor" och i nästa stund gnälla på pappor som faktiskt vill ta ansvar för sina barn. Det inbegriper inte pappor som är olämpliga som föräldrar, naturligtvis.

      Jag förstår att de tycker att du har försökt att skylla ifrån dig, Leroy och jag instämmer i det, vilket jag skrev till dig i min första kommentar. Du valde att vara otrogen, du valde att skylla på att du blev "lurad" osv men inget av detta, diskvalificerar dig som förälder. I så fall skulle många fler mammor och pappor än du, bli diskvalificerade i sitt föräldrarskap.

      Radera
    2. Rätt av dig, jag skall inte skylla på någon annan än mig själv. Det var kanske den beryktade 7-års svackan som gjorde att jag halkade i fällan, men jag blev så ivrigt uppvakatad och förförd. Jag vet att det kanske inte är alla som förstår eller inser hur en del agerar och skriver i dessa sammanhang om njutning och vad man vill och känner, att det förbjudna är gott osv. MAn lovar att man bara är ute efter sex osv. Man inte vill binda sig eller ha en seriös relation, man lutar på huvudet och spelar en låt till en text som mannen skrivit. Idag kanske modern eller barnet inte ens får spela instrument för det låter för den man bor med. Jag fattade väl inte förrens det var försent vad jag varit med om. Jag såg bara storheten och alla löften om att syndigt var gott osv. som stod i alla meddelanden jag fick. Likaså då jag visade tveksamhet och fick uppmaningar att våga fatta telefonen skriva smsm. svara trycka osv. Som tur är har jag inte kastat bort allt detta. Jag har allt kvar....

      Leroy

      Radera
    3. Många män har, när jag har varit i olika relationer, lagt an på mig och talat om för mig att det förbjudna är gott, att de är jättebra på att tillfredsställa kvinnor sexuellt och de har uppvaktad mig envetet, ivrigt och påstridigt. Jag har aldrig varit otrogen, om otrogen är lika med sex.

      You´re to blame, Leroy.

      Radera
    4. Du har rätt. JAg gjorde fel och jag står för mina fel.

      I.m the one to blame.

      Trotts detta hävdar en del att man kan skilja på kärlek och sex att jag var förälskad har jag aldrig förnekat jag hade många svåra kvällar med hur jag skule välja framtid och vad jag skulle tro på, men när man helt plötsligt vaknar upp i den förälske man varit upptäcker man ofta att man varit förblindad. Ibland tom. kommmer till insikt att man kanske blivit förförd.


      LEroy

      Radera
    5. Kärleken är evig men föremålen skiftar;).

      Jag tror nog att du var förälskad och att du våndades över din livssituation. Det är ganska naturligt att göra det, när man satt sig i den situationen. Problemet här, var att det blev barn av det hela och med facit i hand var nog det, det värsta som kunde hända, hur glada ni än är du och mamman, över er gemensamma dotter.

      Radera
  6. Hon är ingen ängel som MA. försöker påstå. Hon har förstört min relation med min äldsta son och tänker försöka argumentera utifrån detta. Hon har nästan raserat allt det jag byggt och hon levere i en relation där hon målat in sig i ett hörn. Hon har sålt sin själ i att försöka rasera och måste leva vidare med den man som hon då bloggade om som pussar på min dotter och kallas pappa. Hon nekar barnet att få veta att hon kanske har flera pappor som faktiskt finns och bryr sig. Du har helt rätt.

    Kram

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte vad du menar med att hon har förstört din relation med din äldste son och nästan raserat allt det du har byggt upp?

      Du höll på att förstöra hela din familj, när du valde att vara otrogen. Det är ditt misstag och du har försökt att rätta till det.

      Hur har hon försökt att förstöra din relation till din äldste son? Var ärlig nu och skyll inte ifrån dig.

      Jag tror inte heller att hon är en ängel men det är ingen av oss, å andra sidan. Den som är fri från skuld, kan annars kasta första stenen;).

      Jag förstår inte hur man kan neka sitt barn sin pappa, utan mer på fötterna än vad som hittills framkommit? Det är märkligt, om det stämmer som du säger, att hon helt förnekar din existens inför barnet. Du är pappa och det kommer aldrig att ändras.

      Radera
  7. Ps det där med Café är en omskrivning jag föreslog att man kunde träffas och gå till Biblioteket men vad tror du mamman och Soc. sa om detta. Tur för mig att andra observerat all denna galenskap som skedde då och min förhoppning att mamman och styvpappan skulle kunna börja skapa en bra miljö för barnet. Men når så ínte skedde kunde jag ju inte släppa min känsla för ansvar om mitt barn.

    Man pratar om Tigrinor till mammor men jag vill även påstå att det finns en del män som inte vill att deras barn riskerar att få problem och därför aldrig viker sig,

    Jag har inga problem med feminism NBT så länge man inte försöker förminska eller förudmjuka förlöjliga. .

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som stör mig en aning är att man så lättvindigt tar mammans känslor på fullaste allvar. Man tycker till och med att hon har rätt att neka sitt barn sin pappa, av den enda anledningen att hon känner sig kränkt, övergiven och ratad av dig. Hennes känslor är dock fullt förståeliga, som jag skrev i en kommentar, men de skall inte gå ut över barnet.

      Å andra sidan, visas ingen förståelse för din fru och hennes känslor över att du skulle åka hem till f.d älskarinnan och umgås med henne och ert gemensamma barn. Det är fullt förståeligt att din fru tyckte att det var en jobbig sits och att hon kanske hellre såg, att ni träffades på allmän plats.

      However - samma spelregler gäller för din fru. Hon måste sätta sina egna känslor åt sidan, för barnets skull. Har hon nu valt att förlåta ditt snedsteg och valt att leva vidare med dig, så väljer hon också barnet.

      Detsamma gäller styvpappan. Han har valt mamman till ditt barn och måste gilla läget. I "läget" ingår du och ditt barn samt din relation till mamman.

      Det är ingen avundsvärd sits, kan jag säga. Offren i det hela, är din fru och dina barn - de hade aldrig några val. Du och älskarinnan hade det, däremot och nu måste ni båda lägga manken till för att ställa allt tillrätta, på bästa möjliga sätt.

      Jag tror att få människor, som vet vad feminism är, har problem med det, Leroy. Vi vill väl alla, att alla människor skall ha samma värde, samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter, oberoende av tex kön, sexualitet, ras, ålder eller handikapp?

      Radera
    2. Så korrekt.

      Men det handlar om framtiden inte gårdagen eller hämd. Kan man släppa dessa frågor så skulle det säkert lösa sig. Min fru har alltid haft en öppen dörr men man har iaf hindrat barnet från att lära känna mig och sina sysskon förnekat barnet möjligheter till 2 sociala baser. Man har precis som du skrivit velat straffa och man väljer att alinera. Det är inte bra då nan även visat sig fortsätta att ´sätta andra i skuld och skamfällor. Hade man inte gjort detta hade jag känt mig tryyggare i mitt barns upväxt miljö och inte tvingats att agera. kanske nöjt mig med minimalt umgänge och en kram då och då stått ut med att barnet inte såg mig som pappa utan som en vuxen kompis.

      Men jag gör inte det oh står därör fast vid allt.

      Leroy

      Radera
    3. Jag har, som sagt, ingen aning om hur tongångarna har gått er emellan, Leroy. Jag har dock inte sett att du har varit aggressiv eller hotfull på något sätt mot mamman i hennes blogg.

      OM detta handlar om att mamman känner sig ratad, besviken och arg över att du valde att stanna hos din familj, så anser jag att det är hög tid för henne att släppa detta och gå vidare. Man får anta, att hon och du är färdiga med varandra och då borde det inte vara några som helst problem att kunna komma överens som vuxna människor angående barnet?

      Ja, jag håller fortfarande, trots all kritik mot mig, med om att det framstår som om mamman vill straffa dig för att du valde bort henne.

      Radera
  8. Sen så sker argumenten på Monicas blogg enligt allt son orkestreras av modern.

    1. Ge Er på frun som gav mannen en andra chans.

    2. Hon kommer att påstå att hans tidigare barn inte vill ha med honom att göra.

    Den äldsta sonen som snart skall bli egen ansvarstagande förälder där mamman gjort allt för att förstöra deras relation och faktiskt är snart en förälder och att barnet han får är släkt och kanske kan få träffas ha trevligt tillsammans.

    Varför inrikta sig på att rasera i stället för att bygga?

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Din fru gör sina egna val. Jag hade valt bort dig eftersom jag hade insett att det sannolikt skulle bli problem i framtiden kring barnet och umgänget.

      2. Stämmer det? Vill inte dina andra barn ha med dig att göra och i så fall varför?

      Radera
    2. För att kvinnan har ringt och trakasserat honom och min fd sambo. Tills min fd. sa att om hon skulle ringa en gång till då ringer hon polisen. Den äldsta sonen blev besviken för att jag i samband med besök hos honom ljög och drog iväg med kvinnan.

      Radera
    3. Jag förstår inte alls varför din fd älskarinna sitter och ringer till din äldste son och hans mamma?

      Vad ljög du om, inför din son? Att du hade avslutat förhållandet med älskarinnan men ändå drog iväg med henne?

      Radera
    4. Nej Jag sa att jag skulle sova hos en manlig jaktkamrat men hon hade bokat rum på hotell dit jag åkte. Han ville nog att vi skulle ha gjort något eftersom jag så sällan var i Sthlm.

      Han blev besviken på mig då jag förklarat hela soppan för honom. Sen blev han kränkt när jag ringde och frågade vad han sagt till kvinnan eftersom kvinnan sagt till mig att hon ringt honom och hans mor för att hitta bevis på att jag var en dålig pappa. Så hennes syften med att sätta griller i huvet på folk och så split har pågått i många år.

      Leroy

      Radera
    5. Det framstår som lite väl desperat att sätta sig och ringa till dina andra barn och deras mödrar, tycker jag.

      Jag förstår att din son blev besviken men det gör dig inte till en dålig pappa. Många män har valt sina älskarinnor, före både sina fruar och barn.

      Radera
    6. För första gången tycker jag att du har fel nbt. Jo man är en dålig pappa om man väljer älskarinnan framför relationen till sina barn. En bra pappa - och mamma för den delen väljer alltid sina barn i första hand. Framförallt är de ärliga mot sina barn. De ljuger inte om att de ska vara i jaktstugan och sedan istället åker till älskarinnan. Speciellt inte om man som Leroy säger inte träffas så ofta. Jag förstår att sonen blev besviken och bara den händelsen skulle nog få många barn att ta avstånd och känna sig besvikna på sina föräldrar.
      Rain

      Radera
    7. Okej jag använde fel ord, Rain. Olämplig pappa, kanske jag skulle ha kallat det. Alla män som någon gång har varit otrogna, har ju valt bort sina barn? Skall då alla dessa pappor, inte ha rätt att träffa sina barn längre?

      Radera
  9. Tack för att jag får skriva här då jag valt att inte skriva annorsädes då man valt att inte granka det man lyft eller skriver om.

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bra att du skriver eftersom jag nu, mot bättre vetande, har gett mig in i debatten;). Jag har fortfarande inte fått svar på vad det är som gör att mamman anser sig ha rätt att hindra ditt umgänge med barnet.

      Radera
  10. NBT.

    Jag vill inte avslöja all galenskap för det blir allt för snurrigt för många att hålla reda på. Man kan jämföra soppan med Gömda Mia eller tyskan i Arboga.

    Det behövs en tidslinje och information, vilket jag håller på att sortera.

    Jag kan delge dig mer senare men det är en fin dag och vi borde inte häcka framför datorn mer nu utan gå ut och faktiskt göra något med våra nära och kära.

    Ha det gott.

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Delge gärna mer information, Leroy.
      Jag håller med - det är en härlig dag och vi bör göra annat än att häcka framför datorn.

      Radera
  11. Jag fattar inte varför du är intresserad av att lyssna på det här NBT? Jag är SJUKT trött på farsor som ska tjata om sina vårdnadstvister....men det kanske bara är jag...För övrigt håller jag med dig om allt i inlägget. Själv kommer jag aldrig skaffa barn av rädslan för att det blir en flicka - det är en jävla skitvärld och speciellt om man är kvinna - varför skulle jag vilja utsätta mitt barn för det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker alltid att det är intressant, att höra alla versioner av en och samma historia. När jag läste inlägget hos MA, mammans blogg och pappans kommentarer så fick jag inte ihop bilden av honom och mamman riktigt och det gjorde mig nyfiken.

      Jag tycker också att rätt skall vara rätt och hittills har det inte framkommit någonting som får mig att tro mer på mammans version, än på pappans. Jag vill inte ställa mig bakom en massa pladder, som inte har någon som helst substans bakom.

      Däremot kanske du har rätt i, att jag borde ha ignorerat det hela;).

      Man skall tänka sig för innan man skaffar barn. Det är en hård värld därute, främst för flickor som sedermera blir till kvinnor och det gäller att hitta en bra pappa som det går att samarbeta med och som vill ta sin del av ansvaret för barnen.

      Och värre och verkar det bli, därute..

      Radera
  12. Du gör misstaget att tro på påståendet och utgångspunkten att det inte fungerar på grund av mammans illvilja. Att Leroy inte får sin vilja igenom beror på att det finns olika viljor och önskemål att ta hänsyn till. Det finns hans fru, hans tidigare barn, flickans mamma, flickans styvpappa och flickan själv.

    Leroy är INTE ett offer bara för att han inte får sin vilja igenom.

    Som jag skrev hos Monica så visst är det förståeligt att Leroy inte satt och höll den gravida mamman i handen utan istället la krutet på att försöka hålla ihop sin tidigare familj. Det måste ju ha varit en familj i totalchock och kris. Hade han valt att sitta hos den gravida mamman är risken stor att de tre barnen känt sig totalt övergivna till förmån för älskarinnan och Leroys nya barn och att hans gamla familj då totalt vänt honom ryggen.

    Medan älskarinnan då för sin del befann sig i kris när hon som ung och ensamstående skulle genomgå graviditet, förlossning och småbarnstid helt ensam. Hon trodde förmodligen att hennes barn skulle tvingas både födas och växa upp helt i avsaknad av en pappa.

    Hon fann då en man som var villig att dela föräldraansvaret med henne. Hon fick någon som tog Leroys plats vid graviditet, förlossning och småbarnstid. Och det är viktigt för barnet redan när det ligger i magen att mamman känner harmoni och trygghet och inte för över sina stresshormoner på barnet, och att mamman känner trygghet när hon kommer hem som nyförlöst och riskerar att drabbas av förlossningsdepression eller förlossningspsykos. En man som faktiskt var villiga att stötta en kvinna genom en graviditet som en annan man orsakat och sedan ta hand om den mannens barn. Det är något som Leroy borde vara tacksam mot den nya mannen över.

    Eftersom Leroy, av helt förståeliga skäl, inte kunde finnas på två ställen samtidigt. Han var tvungen att svika någon, men han hade tur. I och med att den andra mannen fanns.

    Men sen uppstod problemet att Leroy ville ta den platsen igen, som den andra mannen redan tagit. Dock kunde han inte ta platsen som pappa fullt ut, eftersom han var tvungen att ta hänsyn till sin fru och tidigare barn i umgänget med dottern.

    Mamman och barnet behövde alltså inte Leroy längre eftersom de tillsammans med styvpappan redan var en fungerande familj. Ändå var de villiga att släppa in Leroy på ett hörn, men på sina villkor. Leroy ställde dock egna villkor för hur umgänget skulle ske.

    Barnets mamma hälsade Leroy välkommen hem till dem för att lära känna sin dotter i lugn och ro. Frun ville inte att han skulle åka hem till gamla älskarinnan. Förståeligt. Jag kan bara tänka mig vilka känslor detta rivde upp hos frun.

    Och mamman vägrade dra iväg med sin bebisdotter på café för att hon skulle få träffa sin biologiska pappa. Jag antar att hon fann det förnedrande för dottern - att tvingas släpas iväg till ett café för att hon skulle få träffa sin biologiska pappa, och kanske tyckte att var dottern inte viktigare än så så kunde det lika gärna få vara. Likaså fanns det en naturlig oro för att dottern ska må dåligt av att befinna sig i en annan familjs hem, som en gökunge. En B-familjemedlem.



    SvaraRadera
    Svar
    1. "Medan älskarinnan då för sin del befann sig i kris när hon som ung och ensamstående skulle genomgå graviditet, förlossning och småbarnstid helt ensam. Hon trodde förmodligen att hennes barn skulle tvingas både födas och växa upp helt i avsaknad av en pappa."

      Fråga: älskarinnan skriver i sin blogg att styvpappan kom in bilden, då hon var i fjärde månaden. Vi kan anta att graviditet konstaterades först ca 1 månad efter befruktningen? Det skulle innebära att älskarinnan, på mindre än ca 3 månaders tid, hade dragit slutsatsen att L inte ville vara pappa åt barnet och skaffat en styvpappa till barnet?

      Med tanke på att älskarinnan förstod så tidigt, att hon skulle bli ensamstående mamma och kanske tvingas lämna sitt barn till L och hans familj - övervägde hon någon gång att göra abort för att slippa gå igenom allt detta?

      "Mamman och barnet behövde alltså inte Leroy längre eftersom de tillsammans med styvpappan redan var en fungerande familj."

      "De behövde" inte L längre och då menar du alltså då styvpappan kom in i bilden redan vid 4 månaders graviditet? Exakt när, menar du att de "redan var en fungerande familj" och inte behövde L längre? Pratar du om mammans behov av stöd från en manlig partner eller talar du om dotterns behov av sin biologiske far?

      "Men sen uppstod problemet att Leroy ville ta den platsen igen, som den andra mannen redan tagit."

      Den andre mannen, styvpappan, tog platsen redan vid 4 månaders graviditet. Det innebär att L inte hade särskilt lång tid på sig? Exakt när ville L kliva in och ta sitt ansvar som pappa? Vid 5-9 mån graviditet, vid 1 års ålder, vid 2 års ålder?

      Mamman kan knappast tro att det är "förnedrande" för en liten bebis att träffa sin pappa på ett café..? Det kanske var förnedrande för mamman?

      Känner mamma oro över styvpappans barn som kommer för umgänge hemma hos dem? För att de skall må dåligt av, att känna sig som gökungar eller B-familjemedlemmar?

      Känner mamman också oro för att Leroys barn sedan tidigare, har känt sig som gökungar hela tiden i hans nuvarande familj med hans fru, som inte är mamma till, i alla fall vad jag vet, den äldste sonen?

      Känner Leroy oro för dottern, på samma sätt som mamman, för att hans dotter blir en liten gökunge i mammans familj med styvpappa och hans tre andra barn?



      Radera
    2. "Det skulle innebära att älskarinnan, på mindre än ca 3 månaders tid, hade dragit slutsatsen att L inte ville vara pappa åt barnet och skaffat en styvpappa till barnet?" Ja, det var väl var Leroy hade förklarat att han inte tänkte ha med barnet att göra.

      "Med tanke på att älskarinnan förstod så tidigt, att hon skulle bli ensamstående mamma och kanske tvingas lämna sitt barn till L och hans familj - övervägde hon någon gång att göra abort för att slippa gå igenom allt detta?" Ja det övervägde hon säkert. Men både hon och Leroy är nog tacksamma över att hon avstod.

      "Mamman kan knappast tro att det är "förnedrande" för en liten bebis att träffa sin pappa på ett café..? Det kanske var förnedrande för mamman?" Ja det kändes säkert jätteförnedrande för mamman att tvingas visa upp deras gemensamma barn för dess pappa på ett café. Samtidigt som det kändes jätteförnedrande för Ls fru att L åkte hem för att träffa sitt barn hemma hos älskarinnan.

      "Pratar du om mammans behov av stöd från en manlig partner eller talar du om dotterns behov av sin biologiske far?""

      Ja, jag pratar om mammans behov av stöd från en med förälder, och därmed även barnets i magens behov av att någon stöttade mamman i hennes graviditet, och sedan barnets behov av någon som kunde fungera som en pappa när barnet var fött. Nån som kunde ställa upp som pappa.

      "Exakt när ville L kliva in och ta sitt ansvar som pappa?" När hans familjesituation tillät det ville han få se sin dotter på café. Medan styvfadern fick fungera som pappa.

      "Känner mamma oro över styvpappans barn som kommer för umgänge hemma hos dem?" Ingen aning. Finns det anledning till oro så är det nog mest styvbarnens mamma som känner oro i så fall. Att hon skulle oroa sig för Leroys andra barn håller jag inte heller för troligt. Det är möjligt att Leroy känner oro för att dottern blie en gökunge men i och med att familjen verkar se styvpappan som den rättmätiga pappan tror jag inte det är någon större fara med det heller.

      Radera
    3. Jag har läst många kommentarer hos MA, som har påstått att Leroy aldrig brydde sig under graviditet och förlossning och hur synd det var om mamman som tvingades gå igenom detta ensam.

      Sanningen är ju att hon, under större delen av sin graviditet inte alls var ensam - hon fixade en ny man redan i fjärde månaden.

      Leroy påstår att han också deltog i familjerådgivning och var med på BB och köpte cigaretter till henne efter att hon snittats?

      Hon övervägde abort men valde att inte göra det? Varför? Det bästa för henne hade väl varit, att vänta med att skaffa barn, tills hon träffade någon som inte redan hade en familj och var gift, så att hon hade kunnat bo ihop med sitt barns far?

      Jag förstår inte hur det skulle vara "förnedrande" för mamman att träffa sitt ex och sitt barns far på ett café? Under de omständigheter som rådde, så kanske mamman kunde acceptera det, eftersom hon själv var delaktig i att situationen hade uppstått? Hon hade ju legat med en man som redan var gift och hade tre barn.

      Foster har inga behov av män som stöttar dem "i magen", naturligtvis. Det var förstås mamman som hade behov av en man, under graviditeten.

      Du svarade inte på dessa frågor?:

      Exakt när, menar du att de "redan var en fungerande familj" och inte behövde L längre? Fyra månader in i graviditeten? När anser du att ett barn börjar knyta an, känslomässigt till någon annan än mamman och komma ihåg dem?

      Exakt när, ville L kliva in och ta sitt ansvar som pappa? Hur gammal var flickan när L:s "familjesituation tillät" honom att se sin dotter?

      Vems familj, menar du ser styvpappan som den rättmätige pappan? Leroys familj?



      Radera
    4. Jag undrar också vad det är, från pappans sida, som inte funkar gällande umgänget? Du skriver att det är så många olika viljor?

      Hur har umgänget sett ut under åren och vad tycker pappan skall ändras och varför går inte mamman med på pappans krav? Har du någon aning, vad det handlar om? Hon påstår ju att hon inte motarbetar pappan men uppenbarligen anser han det?

      Radera
    5. Eftresom jag fick ta upp detta med min fru innan julefirandet 2006 så bad hon mig vänta till efter julen var klar på grund av alla som skulle träffas. Jag berättade dock genast fr min egen mor och far om mitt svek mot min fru och att jag ev. väntade barn med en kvinna jag varit ute med.

      Tyvärr fick min mor en allvarlig stroke på Julaftons dag hos min sysster efter att hon varit hem till mig med presenter. Jag fick då hjälpa min sysster och far. Åkte ner några gånger till Akis i Uppsala där min mor låg och lånade lägenehet i Märsta av Svågern. Hela situationen livet stod stilla. Hur skulle det bli med mor.

      Lite längre fram satt jag och frun och diskuterade med älskarinnan om vårt val att gå vidare i Karins lägenhet. Hennes kompis mors lägenhet. Vi talade om att vi valt att gå vidare tillsammans. Hon sa då oavsett vad Ni väljer så skall jag ha detta barn.

      Jag sa då. Visar det sig att det är mitt barn så har mina barn rättigheter och jag skyddar mina barn.

      Sen ställdes krav på mit engagemang och min delaktighet. Tills helt plötsligt i slutet av graviditeten då man efter samtal hos Föräldrarådgivningen där modern sa att jag skall knäppa dig och samtals ledaren sa vad säger du?
      Modern skrattar och säger jag skämta bara.

      Inte bara har man ringt sonen. MAn ringde även upp pappa som ofta frågade mig hur det gick och var med den lilla sa att de inte behövde bry sig och ge presenter eller så. Dom gav barnet lika som dom gav mina andra tre barn.

      Det är en hel del saker i diskussionerna hos Monica och hos anonyma här som visar på att man fastnat i konflikt runt mammors och pappors rätt i stället för att sätta sig ner och se fördelarna att barn får en bredare social bas. Mer trygg uppväxt ju fler vuxna som får möjlighet att ge våra barn en realistiek bild och se och tolka sanningen. Inte stänga ute eller missleda någon som blir osäker.

      Jag såg ett bra uttryck idag på Nätet: ETT KRÄNKT BARN SLUTAR INTE ÄLSKA SINA FÖRÄLDRAR DET SLUTAR ÄLSKA SIG SJÄLV.....

      Tänk Er för, var snälla, använd Empati och det är bättre att dela än att ta eller försvara att ta.

      Min gamle far som gick bort utan att ha fått träffa barnet mer än ett par gånger trotts att han frågade mig varje vecka hade ett liknande gott ordspråk och jag tycker det är nästan lika bra.

      "Tålamod och ödmjukhet övervinner allt."

      Sen skall man så klart kunna säga förlåt då man vet att man har gjort fel.

      Leroy

      Radera
    6. Vilka krav ställer Styvmamman på styvpappans barn om att infinna sig varannan vecka hos henne som styvmamma? Hur gör hon då hans barn skall infinna sig? Vilka krav ställer hon då på Styvpappans barn och mor?

      Gäller inte det hennes egna barn, skall hon då ställa krav på styvpapans barn?

      Leroy

      Radera
    7. Eftesom det är så mnga anonyma som blandat sig in i diskussionerna och jag utgår att det är personer som inte vill att barnet skall få ett fungerande normalt, strukturerat umgänge med sin far så tycker jag faktiskt NBT kan få en möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och se/granska frågeställningar som är viktiga att kanske kontrollera.

      När man ändå inte alltid kanske följer det man säger om andra det blir kontroller bart bara viljan finns.

      Leroy

      Radera
    8. Jag ställde en liknande fråga tidigare, Leroy till någon från mammans "sida". Det är märkligt hur mamman inte ser fördelarna med tex din dotters halvsyskon i ditt hem, vilket jag förstår inte finns i mammans hem? Hon har bara ett barn eller har hon skaffat barn med styvpappan?

      Jag har fått intryck av att mamman skall tala om för dig men kanske främst för din fru, hur din fru måste göra och agera för din dotter när hon kommer på besök hos er?

      Jag har själv varit styvmamma och förstår mig inte riktig på folk som inte kan skilja på person och person eller på person och sak. Det gjordes tex försök från både mammans håll, i mitt fall, och från pappans familjs håll, att göra mig ansvarig för både ditt och datt gällande HANS dotter.

      Själv var jag av inställningen att flickan har en mamma och en pappa och min roll var inte att bli en "ny mamma" - min roll var att bli tösens vän och skapa trygghet åt henne på annat sätt.

      Radera
  13. Forts.

    Här finns alltså flera viljor, flera önskemål och flera som ställer krav på varandra. Kraven som de har ställt på varandra har varit oförenliga. Leroy har inte klarat av att jämka ihop sin fru och sina tidigare barn med sin dotter, dotters mamma och dotters styvpappa.

    Det är tråkigt för alla inblandade men att gör det till en historia om hur stackars Leroy blivit utnyttjad, motarbetad och fråntagen sin rätt som pappa är direkt felaktigt. Detta är inget systemfel. Det är en historia om hur det kan gå när människor agerar ofullkomligt.

    Hade Leroy hanterat situationen bättre från början hade det gått bättre. Nu kunde han inte det på grund av att det var en svår situation att hantera.

    Enklast hade naturligtvis varit att med en pappersunderskrift vid födseln låta styvpappan bli barnets adoptivpappa. Då hade Leroy varit lika ledsen idag över sin obefintliga kontakt med sin dotter, men då hade åtminstone inte klagolåten över dotterns mamma kunnat vara densamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag instämmer med Catta här. Mamman valde att behålla hennes och L:s barn, valde att inte göra abort, men när hon insåg att han inte skulle bli hennes partner och leva tillsammans med dem, så var det inte kul längre?

      Hon ville inte bli en ensamstående mamma, men frågan är då varför hon inte valde att göra abort från första början? När hon sedan finner en styvpappa att dela sitt liv med, så tror hon att hon skall kunna utmanövrera den biopappa som hon själv har valt till sitt barn? Det funkar inte så, tyvärr.

      Den här mamman måste inse att hon inte har ensamrätt till deras gemensamma barn, bara pga att hon är mamma. Barnet har all rätt att lära känna sin riktiga pappa, så länge han inte är en olämplig som förälder på något sätt.

      Mamman har uppenbarligen svårt att lämna ifrån sig barnet till barnets pappa och hans familj. Hon måste väl då kunna föreställa sig det omvända, dvs hur det är för en pappa, Leroy, att lita på att hans dotter tas väl omhand i mammans nya familj, med styvpappa och hans barn, och att Leroy vill träffa sin dotter, umgås med henne för att säkerställa att hon har det bra? Det är barnets rätt och det är pappans rätt.

      Radera
    2. Anonym 04:28: för vem hade det varit bättre, att styvpappan adopterade flickan?

      Radera
    3. "Mamman valde att behålla hennes och L:s barn, valde att inte göra abort, men när hon insåg att han inte skulle bli hennes partner och leva tillsammans med dem, så var det inte kul längre?" Nej, det är väl klart att det var tungt som sjutton? Men var hon verkligen tvungen att antingen göra abort eller att leva som ensamstående förälder?
      Bara för att hon inte valde att göra abort så är hon tvungen att dansa efter Leroys pipa istället för att gå vidare med en annan man?

      "Den här mamman måste inse att hon inte har ensamrätt till deras gemensamma barn, bara pga att hon är mamma. Barnet har all rätt att lära känna sin riktiga pappa, så länge han inte är en olämplig som förälder på något sätt." Jag tror inte att hon tror att hon har ensamrätt på sitt barn bara på grund av att hon är mamma eller att hon inte tycker att barnet har rätt att lära känna sin biologiska pappa. Däremot har Leroy ställt krav för umgänget med barnet som hon inte har kunnat eller velat uppfylla samtidigt som Leroy inte har kunnat eller velat uppfylla hennes krav för hur umgänget skulle ske.

      Och eftersom hon redan sitter med trumf på hand har hon varit den som haft minst att förlora på att inte dansa efter den andres pipa.

      Radera
    4. Självklart är hon, om hon väljer bort abort, inte tvungen att leva som ensamstående, resten av sitt liv. Men hon har ju därmed själv valt pappan till sitt barn och pappan har visat sig vilja ta sitt ansvar, så vad är egentligen mammans problem? Varför verkar hon inte vilja att barnet skall få träffa den pappa som hon själv en gång valde?

      Vilka "krav" från pappan sida, är det hon inte kan gå med på?



      Radera
    5. Det var ett krav från Leroys sida att om han skulle träffa sitt barn å skulle mamman komma med sitt barn till ett café.

      Från mammans sida var det ett krav att om han skulle se sitt barn så skulle han komma hem till dem.

      Hela tiden har det varit så att Leroy ställt sina villkor och mamman sina. Leroy vill att umgänget ska anpassas efter hans och hans familjs förutsättningar och önskemål, mamman vill att umgänget ska anpassas efter hennes familjs förutsättningar och önskemål. Den familj som hon byggde upp medan Leroy var tvungen att hand om och försöka reparera sin familj.

      Om ingen av dem kan ge efter på sina krav - vad händer? Kan du verkligen inte se problemet?!

      Angående adoption så skrev jag enklare, inte bättre. Jag vet inte om det gjort så stor skillnad för barnet men knappast till det sämre i alla fall. Enklare för mamman däremot. Troligtvis hade det försämrat för Leroy eftersom ett adoptionsbeslut inte går att ångra på samma sätt som ett deklamerande av att man inte kommer att ta hand om barnet.

      /LL (med signatur så blir det enklare)

      Radera
    6. Jag ser mycket väl problemet. Det har alltså inte blivit något umgänge alls, genom åren, eftersom Leroy har vägrat att anpassa sig efter mammans krav och hon efter hans? Jag läste att det var ngr timmars umgänge per vecka, när tösen var i 1-årsåldern i alla fall? Vad har hänt efter det?

      Självklart hade allt varit enklare för mamman om flickan hade adopterats men nu är det inte vad som är enkelt och bra för mamman som vi diskuterar, eller hur? För flickan hade det inte spelat någon roll, menar du, att få veta i vuxen ålder att hon är adopterad, pga att mamman tycket det var enklare att slippa hennes riktiga pappa?

      Radera
  14. "Enklast hade naturligtvis varit att med en pappersunderskrift vid födseln låta styvpappan bli barnets adoptivpappa."

    Och barnets rätt till biologisk förälder ska man då bortse från för att mamma och styvpappa vill ha det på ett speciellt sätt?
    Ska man göra så med alla mammor som tycker att dom vill ha en annan pappa till sitt barn, som inser lite försent att dom skaffade barn med någon dom egentligen inte ville ha barn med? Också ska barnen finna sig i det sen utan att själva ha möjligheten att välja.

    Har man den synen då är alltså barn en ägodel som man kan hantera lite hur som helst, de har inga som helst rättigheter till sin genetiska bakgrund eller sin biologiska familj, utan det ska en mamma kunna välja bort åt dom när dom föds om hon kommer på att hon råkade lägga sig med fel kille. Någonstans är resonemanget väldigt fel om man anser att barnens rättigheter ska komma i sista hand och ev känslor från vuxna i första.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var ju Leroys ursprungliga avsikt att inte ha med barnet att göra. Hade han då adopterat bort barnet hade det inte funnits något att bråka om sedan. Barnet hade haft en juridisk pappa samt en icke-juridisk men biologisk.

      Man brukar i fallet med adopterade barn inte prata så mycket om barns rätt till två föräldrar eftersom även adopterade barn har två föräldrar - minst.

      Men i ett sånt här fall ska det vara så himla viktigt med barns rätt till två föräldrar?

      Det har inget att göra med att se barn som ägodelar utan rättigheter eller att inse för sent att man skaffade barn med nån som man inte ville ha barn med.

      Leroy har inte lyckats att skapa det familjeliv med sin dotter som han nu önskar att han hade. Flickan har en annan man i sitt liv som hon ser som sin pappa. Det är tråkigt för Leroy, men inte sjutton är det mammans fel.



      Radera
    2. Men varför skulle Leroy följa med till BB, till familjerådgivning, kräva faderskapstest osv om hans ursprungliga tanke var att aldrig engagera sig i barnet?

      Jag undrar för vem, du anser att det hade varit bäst, om styvpappan hade adopterat flickan? Bäst för vem?

      "Men i ett sånt här fall ska det vara så himla viktigt med barns rätt till två föräldrar?"

      Mamman tyckte tydligen att det var jätteviktigt att det fanns en man med i bilden, två "föräldrar"? Hon skaffade ju en styvpappa redan i fjärde månaden åt barnet? Så viktigt var det.

      Nu vill hon mena att pappan inte skall ha rätt till sitt barn och barnet till sin pappa, utan att det bara är hon som är viktig? Biopappan kommer alltid att finnas där och han kommer alltid att vara fullt ansvarig för flickan, medan styvpappan inte har något ansvar alls.

      Vilket slags familjeliv skulle L önska att han hade, menar du? Att flickan ser sin styvpappa som pappa, är inte så konstigt om hon inte har fått träffa sin egen pappa.


      Radera
    3. "Jag undrar för vem, du anser att det hade varit bäst, om styvpappan hade adopterat flickan? Bäst för vem?" Återigen - jag skrev enklast. För mamman. För barnet hade det kanske varit lika. I vart fall inte sämre.

      Om styvpappan adopterat barnet hade man inte tjatat om att barnet har rätt till två föräldrar. Eftersom även adopterade barn har två föräldrar. Det här barnet har också två föräldrar. Men eftersom inget sådant papper är underskrivet så tjatas det om barnets rätt till två föräldrar trots att det är Leroys rätt till sitt barn på sina villkor som åsyftas.

      "Vilket slags familjeliv skulle L önska att han hade, menar du? Att flickan ser sin styvpappa som pappa, är inte så konstigt om hon inte har fått träffa sin egen pappa." Nej, eftersom Leroy ställde som villkor för att flickan skulle få träffa sin pappa så var mamman tvungen att släpa med henne till ett café, annars fick det vara. Medan styvpappan dagligen fanns till hands för att ta hand om flickan. Leroy valde att inte besöka sin dotter men menar ändå att det är mammans fel som inte ställde upp på hans krav.

      Radera
    4. Adopterade barn har två föräldrar, åtminstone tills de separerar. Då gäller samma regler om umgänge med mamma och pappa som för alla andra mammor och pappor.

      Du ser inget värde i den biologiska delen med att vara pappa till ett barn, som jag uppfattar det? Du skriver att barnet har två föräldrar men det är inte Leroy du menar, utan mamman och styvpappan? Tycker du då att Leroy skall slippa betala underhållsstöd och att barnet inte skall få ärva honom också?

      Det där med caféet var ju under bebistiden, inte sant? Du menar att Leroy avstod från att träffa sin dotter för hur länge..? Han hade ju umgänge, när hon var runt ett år gammal, 14-15 tim/varannan vecka? Avstod han alltså från umgänge från födseln fram till ett års ålder?

      Det är inte konstigt att det var styvpappan som fanns tillhands, det var ju honom du bodde ihop med? Så har många separerade föräldrar det. Jag umgicks mer med min styvpappa än med min egen biopappa men jag visste ju vem som var min riktiga pappa.

      Radera
    5. Din fråga NBT är relevant i hela äffären Vems vilja och bäst för vem?

      Vem skall man skydda och hjälpa.

      Sans och balans, rim och reson.

      Leroy

      Radera
  15. Sådär lät du Catta och din polare Patrik N inte alls när det gällde barnen i Mark som fördes från fosterfamiljen till sin biologiska och genetiska mor. Barns rätt till biologisk förälder gällde minsann inte då! Lite skrattretande...

    / Alexis Columbus

    SvaraRadera
  16. Alexis: Barn har alltid rätt till sina föräldrar så länge dom inte är helt olämpliga. Det är vad jag sagt. Mark-barnen hade en biologisk mamma som fått 5-6 barn omhändertagna för att hon var helt olämplig. De hittades undernärda och understimulerade. Barnens styvfar var dömd för sexualbrott. Både mamman och styvfadern var dömda även för andra brott. Man fick ha polisbevakning när barnen skulle träffa biomamman och styvpappan. Så nej, jag anser inte att det var barnens bästa att leva där. Barnen for illa av det. Och barn har även rätt att slippa vanvårdas.

    Men du sätter fingret på det jag tror även genomsyrar diskussionen kring Leroy. Nämligen att man blandar in personliga erfarenheter och egna känslor snarare än utgår från reella fakta. Du har som jag förstår det en romsk bakgrund (?), du ser bara att det handlar om rasism och en stackars mamma som blir av med sina barn, samtidigt blundar du för fakta som sexuella övergrepp och vanvård. Tycker du verkligen att en mamma som svälter sina barn och lever med en pappa som begått sexuella övergrepp är lämpade att ta hand om barn?

    Och i slutänden så var det väl ändå så att när socialtjänsten tagit barnen och skulle flytta dom till mamman så visade det sig att det inte alls fungerade. Barnen bor inte hos sin mamma idag,och det bör ju då bero på att hon fortfarande inte klarar av att ta hand om dom.

    SvaraRadera
  17. Biomamman i Mark hade också - efter att ha kommit ifrån en olämplig man, med en massa bråk omkring sig, och en kommun med knepig socialnämnd - vårdnad om ett barn som hon skötte mycket väl.
    Du förstår nada om mina erfarenheter, känslor och bakgrund och det är bara löjligt när du försöker dra ett "rasistkort".
    Socnämnden i Mark fick väl spader efter den fruktansvärda hetsjakten och valde att flytta barnen. Dessa har enligt vad som sist jag kollade ett välfungerande umgänge med sin biologiska, genetiska mamma. Och det är väl ändå barnens rätt att också avgöra vad de tycker om sin biologiska förälder och inte en andfådd moraltant som du?

    Alexis Columbus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Alexis hon fick behålla ett barn för det var väl vad man ansåg att hon klarade. Men 5-6 st är fortfarande omhändertagna. Och de barn du pratar om träffar sin mamma en gång i månaden och är någon timme i månaden ett väl fungerande umgänge för dig så har vi olika referenser. Men du anser alltså att en mamma som svälter sina barn och ser till att de är så understimulerade att de inte ens kan sitta vid 11 månaders ålder är en bra vårdnadshavare? Och att de dessutom ska tvingas leva med en man dömd för sexuella övergrepp? Herregud...

      Det är absolut barnens rätt att få tycka om sina föräldrar, men det är inte föräldrarnas rätt att få vanvårda sina barn. Tycker du det så tycker vi olika och då får du kalla mig moraltant bäst du vill.

      Radera
    2. Lägg av Catta med ditt andfådda trams. Det där om vanvård, beväpnade poliser (som brukar vara beväpnade) är MYCKET gammal skåpmat från den tid mamman ifråga bodde ihop med en mycket olämplig man på annan ort med en tydligen romfobisk soc.nämnd - deras anteckningar om synen på romer har t ex publicerats av kvinnans advokat.
      Efter flytten till Mark blev också allt mycket bättre, trots fostermammans hätska stalkingkampanj via sin blogg där hon nu har fått plocka bort det mesta. De 5-6 barnen du drar upp har också ett välfungerande umgänge med sin biologiska moder.
      Det du tjatar om mannens lindriga dom för "sexuellt övergrepp" gällde inte barn eller minderåriga och kanske var det där lika överdrivet som anklagelserna mot Assange, fråga dina papparättspolare, bl a Leroy.
      Och för att tala med Leroy saknar du uppenbart vilja, lämplighet och förmåga att diskutera saker som ligger långt utanför din lilla bondska sfär och dina inskränkta "sociala baser".
      Alexis

      Radera
    3. Har redan skrivit ett svar här till Catta men det tycks inte ha kommit in. Det gick ut på att det Catta skrev var baserat på MYCKET gammal skåpmat om bl a beväpnade poliser (de brukar vara beväpnade), under den tiden mamman bodde i en annan kommun med romfobisk soc.nämnd (mammans advokat har publicerat en häpnadsväckande anteckning av dem om romer i allmänhet ostyrkt applicerat på mammans släkt). Efter flytten från den dåvarande mannen och strulet med honom och denna kommun till Mark blev allt mycket bättre, trots fostermammans huvudlösa bloggande där hon sedan fått ta bort en del. Mamman har också välfungerande umgänge med de 5-6 barn Catta nämner. Beträffande mammans nuvarande man finns en lindrig dom för "sexuellt övergrepp" inte riktat mot barn. Kanske anklagelsen där är lika överdriven där som mot Assange, vem vet? Catta får väl fråga sina papparättspolare.
      Catta verkar lika oinsatt som när hon en gång undrade om jag var en rom med släktnamnet Columbus. Det finns inget sådant romskt släktnamn.

      Alexis Columbus

      Radera
    4. Tänk att du alltid måste komma med otrevligheter i dina kommentarer.
      Är ett besök i månaden ett välfungerande umgänge tycker du? Varför träffas dom inte oftare om mamman är så kompetent tror du?

      Hur kan ett sexuellt övergrepp någonsin ses som lindrigt??? Menar du att det inte är nån stor sak om man förgriper sig "lite grann" på en kvinna? Glöm inte att han även anmäldes för en regelrätt våldtäkt på sin frus syster, men gick fri för att ord stod mot ord.Och nej hans sexuella övergrepp gällde inte barn, men en ung kvinna som var mycket berusad. Jag förstår verkligen inte Alexis hur du kan anse att ett sexuellt övergrepp på en ung kvinna kan försvaras med att det var "lindrigt". Men en man som begått sexuella övergrepp kan man väl hur som helst anse ha ganska dåligt omdöme vilket som? Och den som lever med en man som begår sexuella övergrepp och dessutom anklagats för att ha våldtagit ens syster har väl inte heller så bra omdöme? Men där tycker du små barn ska bo.

      Det finns inte en människa vid sina sunda vätskor som anser att en mamma som svälter sina barn till undernäring, som inte ger dom stimulans, som lever med en kriminell man som dessutom begått sexuella övergrepp,som inte klarar av att bo på samma ställe mer än några månader i stöten, som inte klarar att betala hyror etc etc är en lämplig vårdnadshavare.

      Nej jag har aldrig undrat om du var släkt med en rom som heter Columbus, däremot har jag sagt att fotot på dig när du är ung och spelar dragspel påminner mycket Att du har romskt påbrå har du skrivit själv nånstans.

      Radera
    5. Nu ljuger du (som vanligt vet jag förstås inte) Catta. I inledande diskussionen om Markbarnen drog du också "rasistkortet" med ledning av fotot av mig på MAs bokblogg och anförde som anledning till din fråga/underförstådda påstående att jag skulle vara rom att jag på fotot liknade någon (troligen artist, vet ej) som du mämnde med förnamn plus efternamnet Columbus. Vi var några kommentatorer som hade lite kul åt denna ofrivilliga anspelning på Amerikas upptäckare som min anfader.
      Förmodligen menade du Columber, som är ett romskt släktnamn i Sverige, men för det behöver du inte slingra dig som en ål här.
      Och om övergreppet var lindrigt har jag inte sagt något om. Jag skrev att domen var lindrig. Är en annan sak. Dags för en kurs i läsförståelse?
      Jag har mig veterligen inte skrivit någonstans att jag har romskt påbrå. Visa gärna.
      Otrevlig i mina kommentarer? Jag blandar i alla fall inte in en massa svordomar som du gör i dina drapor på din blogg, i andfådda försök att verka rak och tuff.

      Alexis, bildad som f-n.

      Radera
    6. "Nu ljuger du (som vanligt vet jag förstås inte) Catta. I inledande diskussionen om Markbarnen drog du också "rasistkortet" med ledning av fotot av mig på MAs bokblogg och anförde som anledning till din fråga/underförstådda påstående att jag skulle vara rom att jag på fotot liknade någon (troligen artist, vet ej) som du mämnde med förnamn plus efternamnet Columbus."

      Så här gick diskussionen:

      Jag:".Förresten, har du lite romskt blod i dina ådror? Du behöver förstås inte svara på det, det är mer en fundering jag haft sen jag såg “dragspelskortet” som Monika la ut?"

      Du: "Catta har i sin jakt på jäviga (hon skriver ofta “jävliga” vilket är kul) aktörer i den här cirkusen nu behagat göra etniska spekulationer om mig."

      Jag: "Nu är du barnslig igen, jag frågade (och sa att du inte behövde svara) om du hade något romskt blod i dig och det grundade jag på fotot hos Monica. Anledningen är att jag har ett gammalt kort på Eskil Columbus som sitter på samma sätt med ett dragspel och därav funderingen. Om du så hade romskt blod så skulle du inte vara jävig eftersom du inte har med fallet att göra,däremot skulle jag kanske förstå ditt engagemang eftersom just nu förstår jag det inte..."

      Och nej jag menade precis som jag skrev Eskil Columbus, en romsk musiker och vän till min framlidne mor.
      http://sv.wikipedia.org/wiki/Eskil_Columbus


      Sant det Alexis,men du tryckte två gånger på att det var en "lindrig dom" för sexuella övergrepp och att han inte begått dom mot barn, som om det skulle vara förmildrande på något vis.Därav att jag antog att du menade att även övergreppet var lindrigt eftersom du inte tycks tycka att det är någon big deal att småbarn ska leva med en sexualförbrytare så länge "domen är lindrig". En man som begår sexuella övergrepp är väl olämplig oavsett om domen blir lindrig eller inte?? Han begick övergreppen mot en ung berusad flicka i en bil där hon var trängd. Han anmäldes också för våldtäkt mot sin frus syster men ord stod mot ord, det blev alltså ingen dom alls på det.

      Nej jag kan inte visa var du skrev det eftersom det var flera år sedan och jag inte kan minnas var det var.Det kanske var någon som snott ditt nick också, det kan ju inte jag veta.

      Du slingrar dig rätt bra själv för du vill inte svara på stycket om du verkligen tycker att en mamma som svälter sina barn, lever med en kriminell man dömd bl.a för sexuella övergrepp, som flyttar runt flera ggr per år för att dom inte betalar hyror osv osv, är en lämplig person att vara vårdnadshavare?

      Radera
    7. Ok, några av Columbersläkten har tagit namnet Columbus ser jag nu. Än sedan, diskussionen gällde ju Markbarnen och din spekulation om att jag skulle ha romskt påbrå och min eventuella likhet med någon Eskil rörde ju inte alls sakfrågan utan var ett lågsinnat "argument ad humminum". På din fråga om vad man kan tycka om mamman som vårdnadshavare med umgängesrätt tycker tydligen insatta soc.nämnden i Mark detta. Men du vet naturligtvis bättre än de?
      Jag har heller inte någonstans uttryckt åsikten att barnen skall "vara" (mer eller mindre stadigvarande) hos biomamman, bara åsikten att umgänget efter vad jag förstått varit/är välfungerande. Var vänlig sluta lägg ord i min mun i dina desperata tillrättalägganden.
      Och beträffande umgänget tror jag att du går på gamla uppgifter från det hätska drevets tid. Hur kan du veta att det där med en timme/månad gäller även numera? Jag tror inte du får uppgifter om detta från vare sig nuvarande fosterhem eller soc.nämnden i Mark.
      Det där om att barnen i den tidigare kommunen med den olämplige mannen för länge sedan var undernärda kan du väl inte applicera på läget idag men du gör det med ditt envist upprepade uttryck "en mamma som svälter (svälter är presens) sina barn". Det är medvetet fult, och därför inget som förtjänar ett svar.
      Nå, du får väl dra dig ur det hela genom att hänvisa till "semantik" som du fick göra inne hos MA när det blev besvärligt.

      / Alexis

      Radera
    8. Ja är den frågan så känslig för dig som själv gärna går på folk med spydigheter och kallar svenskar för "bönder" så får jag be ödmjukast om ursäkt. Det var en simpel fråga, inte skulle jag ta speciellt illa upp om någon frågade om jag hade romskt ursprung inte.

      Jag vet att barnen träffar sin mamma högst en gång i månaden, och det pga av att de inte mår bra av mer umgänge. Men du tycker ändå att hon är en bra mamma, du har talat om att romer aldrig vanvårdar sina barn. Vi ser alltså olika på det.Men snälla nån, tror du att en mamma som inte ens har förstånd att ge sina barn mat bara helt plötsligt får det förståndet? Om det vore så att hon numera blivit så kompetent mor varför bor då inte barnen hemma? Du måste väl fatta att det finns väldigt goda skäl till det. De tog barnen från familjehemmet och skulle flytta dom till mamman. Det gick inte trots allt rabalder, stöd och annat. Det måste väl säga något?

      Ja det är "fult" att tala om att en mamma är olämplig för att hon svälter sina barn. Det är "fult" att säga att styvpappan begått sexuella övergrepp när han "bara" fått en lindrig dom.Jag tycker det är rätt fult att bortse från dessa aspekter om man ska prata om barnens bästa. Men kan du svara på om du anser att en person dömd för sexuella övergrepp (samt anmäld för ett till + en våldtäkt) är en bra person med ett omdöme som gör att man tryggt an lämna ett gäng småbarn där?

      Radera
    9. Nu använder Catta igen den försåtliga frasen "en mamma som svälter sina barn". FYI: "svälter" är presens, alltså något som skulle pågå nu. Vilka barn menar du, var, när, hur, eller är det bara ditt utnyttjande av gammal skåpmat när situationen var helt annorlunda, bl a med misshandel och en olämplig man? Använd gärna svenskans tempusformer korrekt.

      Jag ställer mig ganska tvivlande till att du "vet" att barnen numera träffar mamman högst en gång i månaden. Kan inte tänka mig att nuvarande fostermamma eller soc.nämnd Mark kan ha delgett dig sådan information vilket torde ha varit snudd på sekretessbrott. Speciellt om det hade varit till en medsammansvuren i Patrik N:s, f d fostermammans med fleras huvudlösa hetsjakt/stalking på biomamman, hennes familj och släkt.

      Barns bästa tror jag inte du sätter i främsta rummet i dina dispyter, du verkar mera lagd för att bluffa och påstå utan underlag i din strävan att alltid få "rätt". Då fallet verkar med dig verkar hopplöst och ämnet ligger utanför det tråden egentligen handlar om (dvs Leroys bekymmer) så avslutar jag denna diskussion då den spårar ur (för att använda dina ord inne hos MA). Eller för att citera NBT: "Kommentarer överflödiga".

      Radera
    10. Alexis: Det känns viktigare för dig att kommentera mitt språk än att diskutera det som är väsentligt, det säger en del faktiskt. Jag menar det jag säger. Barnen omhändertogs för att de var vanvårdade, undernärda, understimulerade, och det vet du också men du viftar bort det med att det var längesedan och du viftar bort sexualbrottet med att det gav en "lindrig dom".I din värld kanske det är okej att en mamma låter bli att ge sina barn mat, lever med en sexualbrottsling osv, i min värld är det inte en lämplig vårdnadshavare.

      Du får tvivla bäst du vill, jag vet vad jag vet. Det behöver inte vara någon av ovan nämnda som ger den informationen, det finns massor av andra som kan ha gjort det. Föräldrar till kompisar, folk som känner familjen, grannar etc. Lita talande att du avslutar diskussionen också just när du får en fråga som du inte är bekväm att svara på. För det skulle ju se illa ut om du skriver att du tycker det är okej att småbarn ska leva med en sexualbrottsling, eller hur? Men jag avslutar gärna diskussionen med dig för det brukar mer tendera att bli en monolog, blandat med otrevligheter och aldrig några svar.

      Radera
    11. Milda makter! Barnen "lever väl inte med" en "sexualbrottsling" á la Assange för att de kanske (han är kanske inte ens där vid tillfällena) umgås med biomamman någon gång i månaden!
      Du, f d fostermamman och Patrik Nyberg kom för länge sedan till vägs ände med ert exempellösa förföljelsedrev mot biomamman och jag förstår att det smakar surt nu och du kan bara hänvisa till mystiska "grannar" och annat löst folk när det gäller dina påståenden om och föregivna "insyn" i umgänge och andra omständigheter, eller bara ljuger du rakt av vilket åtminstone jag håller för troligast.
      Och vettigt folk svarar inte på en fråga som är bondslugt villkorad med vad man tycker om en mamma som t ex "svälter sina barn" (Igen: "svälter" är presens, vilka barn, när, var,hur rör det sig om??). Det är ju samma typ av fråga som "Har du slutat slå din fru?", och sådana illvilligt baksluga frågor finns inga svar på.
      Men jag förstår att du lider grymt av TVPHSO-syndromet (Till Varje Pris Ha Sista Ordet-syndromet) och att du lever i en förgången tid när det gäller den diskuterade "affären" och att du inte förstår att använda svenskans tempus rätt.

      Alexis´ sekreterare, enligt uppdrag

      Radera
    12. Styvpappan och mamman var gifta och bodde tillsammans när man ville ha dit barnen. Det är väldigt obehagligt hur du försöker förminska den här mannens brott, han hade en ung berusad kvinna i bilen som han förgrep sig på, han anmäldes av sin frus syster för våldtäkt, men du viftar hela tiden bort det som att det inte är nån stor sak??? Skrämmande vilken kvinnosyn du tycks ha Alexis!

      Du får tro att jag ljuger bäst du vill. Det vi kan konstatera är att mamman har 5-6 av sina barn placerade i fosterhem och att det sannolikt är på väldigt goda skäl.Det kan inte ens du svamla bort.
      Lite argumentfattigt att haka upp dig på presens och tempus när vi diskuterar huruvida det är lämpligt att placera barn med sexualbrottslingar tycker jag. Men den frågan undviker du totalt.

      Är det så svårt att svara på följande: Är det en lämplig miljö för ett gäng småbarn att vistas med en sexualförbrytare? Har en mamma som väljer att leva med en sådan ett gott omdöme?

      Radera
    13. Ny verkar du förståndshandikappad, Catta. Alexis meddelar att han inte "svamlat bort" eller sagt något om placeringar i fosterhem över huvud taget. Det är dina fjompiga trick bara att påstå det. Han har endast sagt att det tycks efter hatdrevet nu finnas ett väl fungerande umgänge med biomamman. I motsats till vad du obekräftat påstår enligt "informationer" skvallervägen eller själv hittar på. Och ett umgänge med en biomamma en eller ett par gånger i månaden betyder inte att man "vistas med" eller att man blir "placerad med" en "sexualbrottsling", därför är din irrelevanta tjatfråga helt uppåt väggarna. Som sagt, TVPHSO-syndromet...Nu verkar du helt urspårad och skall nog inte uttala dig eller fråga om huruvida andra har "gott omdöme".
      Att påstå att en mamma "svälter sina barn" blir på grund av den använda tempusformen presens, alltså något som skulle gälla nutiden och vad är ditt belägg för att sådant pågår nu?? Det du listigt använder som ohållbar grund är ju gammal skåpmat, alltså från ett förflutet. Det är knappast argumentfattigt att reagera på sådant grovt förtal om vad som skulle pågå nu! Grovt förtal kan vara åtalbart.
      Och beträffande kvinnosyn säger Alexis att han har bara lite svårt med stalkande hatiska skvallerkärringar...

      Alexis` sekreterare, enligt uppdrag.

      Radera
    14. Alexis:
      Jag säger att träffa sin mamma en gång i månaden under någon övervakad timme är inte att anse som ett väl fungerande umgänge.Och jag pratar om när du tyckte att barnen skulle få vara mer hos mamman och hennes sexualbrottsdömde man.

      De flesta vuxna och även lite större barn vet att man måste få mat för annars dör man. Denna mamma förstod uppenbarligen inte att barn måste ha mat trots att hon hade flera barn sedan tidigare. Eller så struntade hon i det av någon anledning. Vilket som så tyder ju det på att något är väldigt fel hos henne. Hade det kunnat förklaras att hon just då led av sjukdom eller annat så visst, men hon vara sitt vanliga jag, som hon är född. Hon har helt enkelt inte det fulla förståndet.

      Men grejen är att du bara reagerar på visst grovt förtal. För nog har du gladeligen varit delaktig i en massa annat grovt förtal som drabbat andra. Och inte heller har du visat att du har speciellt svårt för stalkande hatiska kärringar. Så nej du Alexis. Nu avslutar jag "diskussionen" med dig och konstaterar att du har en vidrig kvinnosyn, du bagatelliserar sexuella övergrepp och du sätter olika barnsliga epitet på folk när du inte kan argumentera. Det ger föga att diskutera då.

      Radera
    15. Catta, du kan fortfarande inte lämna verifierbart underlag till ditt påstående om umgängets frekvens, övervakning osv. vad gäller nutid. Gör det bara till tomt prat = skvaller.
      När tyckte jag att barnen skulle få vara mer hos mamman och hennes man som är dömd för sexuellt övergrepp? Där har jag inte uttalat mig, även om betydligt grövre, dömda brottslingar får ta emot umgängesbesök i fängelset.
      Du har dock bättrat dig något när du skriver "förstod" istället för "förstår" när det gäller den gamla skåpmaten om undernäring osv. Detta har klarlagts berodde på en psykiskt mycket pressande situation,jämställd med sjukdom, med bl a en olämplig man.Du går dock över gränsen när du skriver att det "är" (alltså fortfarande) något "fel" på mamman och att hon skulle vara "född sådan". Hon har genomgått tester som har visat att hon har lika bra förstånd som (och kanske bättre än)du. När hon kom till ett vettigt bemötande i Mark blev också hennes situation mycket bättre - fast då skulle det enligt din polare och den självutnämnde "idéhistorikern och journalisten" PN bero på att en "kriminell släkt skulle ha skrämt" socialnämnden där. Sällan man hört maken till dumheter.
      Vad för grovt förtal har jag varit delaktig i som drabbat andra? Jag har ovan gett några exempel på förtal som jag tycker du gjort dig skyldig till.
      Det är sant att det ger föga att diskutera med dig. Du kastar bara en massa vildsinta påståenden och invektiv omkring som du inte kan verifiera. Detta om argumentation.

      Ps. Du fick också med en nödtorftigt kamouflerad skvallerkärringsbottinspark mot MA ser jag. Något annat var inte väntat. Nu skall jag lyssna på romen Ian Hancock, professor i lingvistik vid Texas University, när han talar om romernas situation i Europa. Kanske tipsar jag honom om den intensiva hetsjakten i det här fallet.

      Alexis´ sekreterare, enligt uppdrag.

      Radera
    16. Något har du bättrat dig när du nu använder "förstod" i stället för "förstår". Däremot kan du inte skriva att något "är" väldigt fel hos henne (biomamman). Rätta ordet där är "var" och anledningen till detta har klarlagts som en mycket psykiskt pressande situation, jämställd med sjukdom, med en olämplig man och situation i övrigt.
      Vad menar du med att detta skulle vara "hennes vanliga jag, som hon är född"?? För att hon är rom? Drar du underförstått "rasistkort" igen? Hon har på egen begäran genomgått tester som visat att hon är absolut förståndigare än vad du är och är inte satt under någon god man, vilket kanske skulle behövas i ditt fall med ditt svårartade TVPHSO-syndrom och maniska bloggjakter mot än den ene än den andre.

      När hon kom till Mark blev allt mycket bättre, men då skulle det enligt din polare den självutnämnde "idéhistorikern och journalisten" Patrik N bero på att socialnämnden låtit sig "skrämmas av en kriminell släkt". Och vad du påstår om former och frekvens av nuvarande umgänge kan du inte visa verifierbart underlag på vilket bara gör det till tomt prat.
      Vem, vilka har jag drabbat med grovt förtal? Jag har ovan gett exempel på förtal när det gäller dig, dvs användningen av "svälter" och nu också av "är" i de aktuella sammanhangen. God argumentation skall du nog heller inte tala om, med dina ad hominem-angrepp och genomskinlig insmugglade tant-knäppkängespark mot MA här.

      Då diskussionen här ger föga skall jag iväg och lyssna på romen Ian Hancock, professor i lingvistik vid Texas University som talar om romofobi och en del annat, t ex hetsjakter, i anslutning till fenomenet.

      Alexis` sekreterare, enligt uppdrag. Blir nog en dubbelpostning då det här försvann men kom tillbaka senare. My bad.

      Radera
  18. Jag har även konstaterat att inskrivningen vid BVC skedde 051119 och hon tog mig till Stockholm 051126, meddelade mig att hon var gravid trotts p-piller strax före jul.

    Hon hängde ofta på passagen och olika forum där. Undrar om hon fick idéen därifrån?

    http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=6400000000000003&conference=10400000000000017&posting=19500000002548522

    Barnet behöver en realistisk bild av verkligheten och modern behöver stöd i sitt liv så att det blir bra för flickan pga. all den cirkus som pågått/pågår utöver min del i det hela som bara är en parentes som Ni forstår, Jag är ju bara en spermie eller donator som en del ser på saken, barnet skall garanteras att livet bli bra därav mitt tjat om Vilja, lämplighet och förmåga alla dessa år.

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan hålla med dig i detta, Leroy. Uppenbarligen tror vissa kvinnor att det bara är att "byta ut" barnens pappor, om de inte passar. Det funkar inte så i vår lagstiftning, tycka vad man vill. En biopappa är den som alltid är ansvarig för barnet fullt ut, medan styvpappan har all rätt att sjappa när han känner för det.

      Radera
  19. "Jag har även konstaterat att inskrivningen vid BVC skedde 051119 och hon tog mig till Stockholm 051126, meddelade mig att hon var gravid trotts p-piller strax före jul."


    Hon tog dig till Stockholm? I en bur då eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej vi åkte i min bil eftersom hon ville bjuda mig på en överraskning, under dagen var jag och hjälpte min son montera upp lite grejer i hans lägenhet och på kvällen hade hon bokat rum på Stallmästargården och inte hade hon då sagt något om detta det kom senare men hon är bra på att förvränga sanningen om man säger så, men att vi var där då det finns väl i liggaren. Likaså att jag såg till att ta kopia på mvc Journalen. direkt jag kunde.

      För hon sa ju att hennes pappa kunde intyga att hon åt p-piller.


      Leroy

      Radera
    2. Du kommer aldrig att få veta, om hon åt p-piller eller ej, Leroy och inte vi heller. Hon kan säga vad hon vill om det, vi får aldrig veta och därför är det ingen mening att hänga upp sig vid det.

      För de som inte har läst mammans blogg och kommentarerna som Leroy har skrivit där: http://blogg.aftonbladet.se/archive/14232/2007/11

      Radera
    3. "men hon är bra på att förvränga sanningen om man säger så"

      Du är duktig på att förvränga sanningen själv. Säger till din son att du ska träffa jaktkamrater när du i själva verket har en date med älskarinnan!

      Radera
    4. Onekligen en poäng..

      Radera
  20. Jag har talat om för mina döttrar att de har ett viktigt beslut att ta i livet, ett beslut som de aldrig någonsin kan ändra på eller ångra och som därför är livsviktigt: vem de väljer som far till sina barn. Jag hoppas de har lyssnat på mig.
    Rain

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag hade döttrar som ville ha barn, så skulle jag ge dem telefonnummer till inseminations-klinikerna;).

      Radera
  21. Jag ser det som så här att om mamman inte träffat en ny man så hade hon varit fortsatt sårbar och utlämnad till Leroys välvilja.

    Då hade hon ställt upp på alla Leroys villkor eftersom hon så desperat ville att barnet skulle få ha en far. Hon hade suttit där med sin bebis på café och väntat och blivit ledsen varje han ringde återbud, hon hade blivit glad och tacksam för att barnet fick smulorna från Leroys familjs bord och fick komma hem till sin pappa ibland, trots att det inte var en fullvärdig familjemedlem och naturligtvis inte kunde delta på släktmiddagar med halvsyskonens släktingar eller delta i firandet av halvsyskonens mormor och liknande.

    Allt umgänge skulle ske när det passade Leroy och ställas in när det passade Leroy. Tyvärr är det så många pappor gör. Och mammorna blir ledsna och anpassar sig, för att de tror att de måste för barnens skull.

    Nu fixade mamman det ändå. Hon satte sig i en position där HON kunde ställa villkor. Då passade galoscherna inte Leroy. Därför har han skuldbelagt mamman år in och år ut, istället för att se att det handlar om att försöka göra det bästa av en olycklig situation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men mamma verkar ju inte ens tycka att det är viktigt med en pappa till barnet?

      "Men i ett sånt här fall ska det vara så himla viktigt med barns rätt till två föräldrar?"

      Ja, jag vet ju inte vad som är sant och inte men nog för att det framstår, i mina ögon, som om det är mamman som har velat glömma bort att hon redan själv har valt en pappa till sitt barn, och till och med tycker att det hade varit enklare för mamman, om han hade skrivit på adoptionspapper.

      Anser du att mammor skall ges all rätt till de barn de föder och att fadersrätten skall hävas, helt och hållet? Dvs att barnen följer med mamman, oavsett..?

      Radera
    2. JAg skulle aldrig ringt återbud eller underlåtit att komma på avtalade tider och Café var bara ett ställe jag föreslog umgänge på ett mycket trevligt ställe jag föreslog som möjligt att få några timmar vid var stadsbibliotetek i barnhörnan och så men vad tror Ni mamman sa då.

      BIBLIOTEKET, Dit kan man väl inte gå med barnen, när jag föreslog kommunens lägnehet som dom har för umgänge så tyckte mamman lika dant.

      Vägrade konsekvent ge barnet som liten en chans. Då vi hade kontaktperson undrade kontaktperson vad hon behövdes till, barnet och jag umgicks väl i mitt hem och träffade även mina andra barn och s¨åg hur min mellan son lekte bra med lilla flickan, Vad tror Ni hände då. Mamman kopplar bort Kontaktpersonen som utsetts.

      Det fins en del personer som inte har struktur eller rättar sig efter struktur inte ser att det är bra för barn. En del ser kanske sin egen vinning i att det inte skapas struktur. Det är även så att har man ilvilja så kan man använda sig av detta för att undvika att det blir något kontiuerligt som en förälder kan få göra återkommande med sitt barn.

      Sen ALL :) så fins det ju även skitstövlar. Det fins både dåliga pappor och dåliga mammor. En del behöver hjälp.

      LEroy

      Radera
    3. Det finns betydligt fler dåliga pappor, än mammor, Leroy. Pappor som skiter i att betala underhållsstöd, som skiter i att vabba och ta ut föräldrarledighet, som begår våld och sexuellt våld mot sina kvinnor och sina barn osv, osv

      MEN, i ditt fall ser jag en pappa som inte vill någonting annat, än ta ansvar för det han har ställt till med. Jag ser en mamma som inte vill ta ansvar för sina egna val.

      Radera
    4. Jag håller med dig om att det är fler pappor som är skitstövlar och överger och skiter i att betala, vabba mm. Att det är så att fler män tar till våld och förtrycker kvinor och har inga problem med den åsikten.

      Jag vill inte att vare sig kvinnor eller män skall bli utsatta för övergrepp. Men framför allt anser jag att våra barn och vår framtid skall vi skydda och vaka över så det inte går snett och man fastnar i sociala problem när man inte behöver.

      Leroy

      Radera
  22. Äsch, jag glömmer hela tiden att skriva signatur!

    /LL :)

    SvaraRadera
  23. Som sagt, jag brukar sällan hålla med dig NBT men i det här fallet så skriver du precis det jag skulle kunna skriva själv. Jag håller totalt med dig i varenda ord. Det tycks mest handla om att man inte ska "dansa efter någons pipa", bekvämlighet,lite maktdemonstration, känslor och annat snarare än vad som gynnar barnet nu och i framtiden.

    Ni som tycker annat. Låt säga att styvpappan drar och struntar i barnet, är det då inte väldigt bra om flickan har sin biopappa då som hon har en bra relation med. Styvpappan behöver ju aldrig mer ta ansvar, betala eller något annat den dagen han drar (om han nu gör det).

    Eller låt säga att det sker en hemsk olycka och mamman avlider, då är Leroy flickans närmaste och hon ska då bo med honom, med en man hon inte fått chansen att ha en bra relation till. Hur bra skulle det bli för flickan?

    Det är inget som säger att hon inte kan ha sin "låtsaspappa" och en biopappa och "låtsasmamma" och biomamma och ha en bra relation till alla. Det kan väl aldrig vara negativt att ha många vuxna som tycker om en och vill ens bästa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte ofta som du och jag är överens, Catta, men vikommer nog snart tillbaka till våra gamla gängor igen;).

      Jag håller med om att det här liknar en maktdemonstration mer än ett försök till kompromiss för barnets skull. Frågan jag ställer mig är, vem av parterna som är mest villig att kompromissa för sitt barns skull och vem som är minst villig att göra det?

      Eftersom den här mamman verkar tycka att det enklaste hade varit, om hon hade kunnat byta ut den pappa hon en gång valde till sitt barn, genom att styvpappan hade adopterat barnet, så kan jag tycka att det verkar som om mamman, mycket tidigt bestämde sig för, att hon inte ville ha barnets pappa i sitt liv öht.

      Å andra sidan är jag fullt medveten om att många män tror att de kan domdera och styra, även över de kvinnor som de har separerat ifrån. Jag tycker dock inte, när jag läser Leroys (Tomptens) kommentarer i mammans blogg, att han framstår som en sådan man. Han nästan vädjar till mamman om att deras konflikt måste lösas och att den inte skall dras upp på nätet.

      http://blogg.aftonbladet.se/archive/14232/2007/11

      En annan viktigt fråga är: skall alla män med dålig kvinnosyn, som är otrogna och som är frånvarande under graviditet, förlossning och spädbarnstid, bli fråntagna sina barn? Det är ju de enda "argumenten" som talar emot den här pappan, något annat har han inte gjort sig skyldig till?

      Skall vi i så fall göra likadant med mammor/kvinnor? Skall kvinnor som har varit otrogna mot sina män också bli fråntagna sina barn och inte få umgängesrätt?

      Jag håller med om att det blir en märklig situation om tex mamman förolyckas och dottern måste bo hos en pappa, som är som en främling för henne. Det skulle vara intressant också, hur det blir om styvpappan lämnar familjen? Kommer han att finnas där för flickan livet ut, som min styvpappa gjorde?

      Det är märkligt också varför mamman tror att styvpappan är mer mån om sin styvdotter, än vad pappan är om sin dotter? Det borde vara naturligt att tänka att en biopappa är mer rädd om sin avkomma och han är, de facto, alltid ansvarig för sitt barns väl och ve, livet ut.

      Radera
    2. Catta. Jag är enig i din skrivelse om att det är bra ju bredare social bas som ser till att skydda och hjälpa våra barn men det är många som har retat sig på allt det jag skrivit i många år och en del har så klart jagat runt på nätet och hängt ut och försökt hota men om man inte ser att det är viktigt med att våra barn får reda på hur allt förhåller sig eller leva med sanning så kommer dom en dag att ställa oss till svars för det vi inte sagt ,uttryckt eller agerat i som gjorde det jobbigt att tolka världen vi satt dom till oavsett hur det skedde.

      Sen finns det alltid dom som inte drar sig för att försöka luras. Saknar empati och inte fattar, kanske rent av går igång på konflikter och att det skall vara spännande och farligt.

      Godnatt.

      LEroy

      Radera
  24. hon tog mig till Stockholm = vi åkte i min bil, jag hjälpte min son montera upp lite grejer i hans lägenhet

    :)

    SvaraRadera
  25. "Du ser inget värde i den biologiska delen med att vara pappa till ett barn, som jag uppfattar det? Du skriver att barnet har två föräldrar men det är inte Leroy du menar, utan mamman och styvpappan? Tycker du då att Leroy skall slippa betala underhållsstöd och att barnet inte skall få ärva honom också?" Nejdå jag tycker Leroy ska ta fullt ansvar för den biologiska delen av sitt föräldraskap. Den ger honom absolut skyldighet att finnas till hands för sin dotter och hennes behov. Hon är definitivt förtjänt av att få underhållsstöd och arv. Problemet är att Leroy vill villkora sitt föräldraskap.

    "Det där med caféet var ju under bebistiden, inte sant? Du menar att Leroy avstod från att träffa sin dotter för hur länge..? Han hade ju umgänge, när hon var runt ett år gammal, 14-15 tim/varannan vecka? Avstod han alltså från umgänge från födseln fram till ett års ålder?

    Det är inte konstigt att det var styvpappan som fanns tillhands, det var ju honom du bodde ihop med? Så har många separerade föräldrar det. Jag umgicks mer med min styvpappa än med min egen biopappa men jag visste ju vem som var min riktiga pappa."

    Problemet är att medan Leroy inskränkte sitt föräldraskap till att låta dottern träffa honom på det villkor att han fick bestämma hur och var så förblev han en främling för sin dotter medan styvpappan blev hennes pappa. När han sen ville umgås med sin dotter så var det en total främling för henne som krävde umgänge. Och de flesta barn har större behov av att vara med sina föräldrar än med främlingar. Mamman tyckte att 15 timmar var för mycket och att dottern blev ledsen och orolig av så mycket tid. Hon tyckte att de kunde träffas kortare stunder. Istället för att gå mamman till mötes och träffa dottern kortare stunder och öka på eftersom tyckte Leroy att detta var umgängessabotage. Eftersom dessa pappor vill ha det på sina villkor eller inte alls.

    "Anser du att mammor skall ges all rätt till de barn de föder och att fadersrätten skall hävas, helt och hållet? Dvs att barnen följer med mamman, oavsett..?" Nej, jag anser att även mammor ska ha rätt att ställa villkor och att även pappor har en skyldighet att samarbeta för att få umgänge till stånd. Det är inte så att pappor har all rätt i världen att ensamma kräva hur det ska gå till och sedan skrika i högan sky hur gräslig mamman är som inte gör som de säger och att allt är mammornas fel.

    "Låt säga att styvpappan drar och struntar i barnet, är det då inte väldigt bra om flickan har sin biopappa då som hon har en bra relation med. Styvpappan behöver ju aldrig mer ta ansvar, betala eller något annat den dagen han drar (om han nu gör det).

    Eller låt säga att det sker en hemsk olycka och mamman avlider, då är Leroy flickans närmaste och hon ska då bo med honom, med en man hon inte fått chansen att ha en bra relation till. Hur bra skulle det bli för flickan?"

    Det är väl toppen om Leroy finns där redan nu. Som en resurs, ett stöd och en avlastning, en extrapappa. Som en ödmjuk person, som är tacksam mot mamman som trots allt gav honom ett barn och mot styvpappan som ställde upp för hans barn när han själv inte kunde och som accepterar och anpassar sig av följderna efter detta. Istället för att år in och år ut beskylla mamman för än det ena än det andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hon är definitivt förtjänt av att få underhållsstöd och arv. Problemet är att Leroy vill villkora sitt föräldraskap."

      Det verkar som om Leroy inte har fått träffa sin dotter särskilt mycket? Vad är det för rigorösa villkor han ställer nu, som inte mamman godtar?

      Frågan är hur länge, som du påstår, Leroy vägrade träffa sin dotter pga att han inte kunde godta mammans krav på när och hur umgänge skulle ske? Det kan inte ha rört sig om mer än ett år i alla fall, eftersom han hade umgänge hemma i sin egen bostad, när flickan var ett år gammal?

      Jag tycker inte att 15 tim varannan vecka är "för mycket" för en pappa att träffa sitt barn? Det måste vara ganska svårt att knyta an till sitt barn, när man bara får träffa det 7 timmar i veckan? Skulle mamman själv klara av att träffa sitt eget barn så lite?

      Vill du mena att mammor idag inte har rätt att ställa villkoren för umgänget? Den här mamman har ju uppenbart lyckats, hon har ju "trumf" på hand som du skriver? Vad nu det betyder...?

      Tycker du att en pappa har rätt att träffa sitt eget barn, lika mycket som en mamma? Om ja - varför har inte Leroy fått göra det? Jag antar att det är de villkoren han har försökt ställa, eller åtminstone få lite mer tid med sin dotter än 7 tim/vecka? Är det fel av honom, enligt mamman, att vilja få mer tid än så, för att öht kunna lyckas att knyta an till sitt barn?

      Om mamman tycker att det är "toppen" att Leroy finns där för barnet, VAD är problemet? Enligt Leroy får han ju inte finnas där, har inte fått finnas där för sitt barn, tillräckligt för att kunna knyta an till sitt barn?

      Det stämmer ju inte att styvpappan "fanns där när inte Leroy kunde". Styvpappan kom ju in i bilden redan i fjärde månaden. Det handlade väl snarare om att mamman mycket tidigt uteslöt Leroy och trodde att hon kunde byta ut honom mot en annan pappa? Eller hur mycket tid gavs Leroy att visa sitt stöd, när han bara hade 2, högst 3 månader på sig, samtidigt som han skulle reda ut allt med sin egen familj?

      Har mamman någon gång funderat över sin egen del och skuld i detta? Hon valde att skaffa barn med någon som redan var gift, upptagen. Hur kan hon ens sitta och gnälla över att en gift man "svek" henne och inte ställde upp så mycket som hon hade velat? Vad hade hon förväntat sig, liksom...?


      Radera
    2. Vill tillägga: enligt Leroy själv så var han ju ändå med på BB och gick på familjerådgivning med mamman, samt begärde att få fadersskapsprov. Han verkar ju inte ha varit helt och hållet frånvarande under graviditeten, trots att en annan man, redan från fjärde månaden, fanns där för mamman?

      En gift upptagen man, kan aldrig ställa upp lika mycket för mamman som den andre mannen, som jag förmodar delade mammans hem väldigt tidigt? Det vill säga - om jag skaffar barn med en gift trebarnsfar, så inser jag ju att:

      1. Jag kommer att bli ensamstående mamma, tills jag hittar en ny kille.
      2. Jag kommer att ensam få sköta om det mesta gällande graviditet, förlossning osv.
      3. Jag kommer att få lämna mitt barn till barnets pappa och hans fru/familj, för umgänge.
      4. Umgänget kan bli jobbigt för mig, då jag måste samarbeta med och möta min älskarens fru och barn.

      Radera
  26. NBT Leroy har skrivit på internet att han tycker att älskarinnan gjorde fel som födde barnet mot han och hans hustrus vilja. Han säger att han sa till älskarinnan att hon fick skaffa en annan pappa åt barnet. Det är ju Leroy som läst Leroy på nätet. Det var han som sa att han inte ville vara pappa och sa till henne att skaffa en annan pappa åt barnet. Sen nånstans på vägen ändrade han sig men allt skulle då ske på hans och hans hustrus villkor. Det blir problematiskt att lämna bort ett nyfött barn varannan vecka. Det vore inte alls bra för barnet.

    Om mamman upplever att ett litet barn kring året och nåt år till är väldigt oroligt när det kommer hem och hon vill att Leroy ska träffa barnet oftare, varför var det inte bra för Leroy? Varför vägrade han detta då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det står i kommentaren ovan, att mamman tyckte att 7 tim/vecka var för mycket tid och att hon ville korta ner det.

      Vad gäller att behålla barnet eller göra abort så skriver mamman på sin blogg:

      "Jag hade under ca ett års tid en affär med en gift man, "Tompten". Han hade och har fortfarande en fru och tillsammans med henne har han två barn som ännu lever hemma. Våran affär slutade med ett barn och jag valde med delvis åsikter från "Tompten" att behålla barnet."

      "För när jag träffat en man som villigt ville ta del av barnet som sitt eget så skulle plötsligt "Tompten" ha sin del av kakan.
      Men som man också kan förstå så var inte hans fru och barn direkt pigga på den iden. Vilket jag har full förståelse för. De skulle inte jag heller vilja om jag var hon. Men han bestämde sig ändå för att hakontakt med XX (dotterns namn/NBT). Vilket han enligt lag har rätt till. Men jag tycker att hans familj måste ha en del i hans val. Hans fru måste kunna se sig som en stor del i XX:s liv. XX måste få känna att hans familj ochså är hennes familj, annars är det inte rätt mot XX."

      Med delvis åsikter från Leroy valde hon att behålla barnet? Först när hon träffat en ny man (allstå 4 mån in i graviditeten) ville Leroy ställa upp som pappa? Bra jobbat kan jag tycka? Leroy har enligt lag rätt till att ha kontakt med dottern, tycker mamman men varför har han då inte haft det? Hon kräver att Leroys fru "måste se sig som en stor del i dotterns liv"?

      Radera
    2. Hon skriver också att hennes mamma tycker att Leroy skall få mer tid med sitt barn:

      "Jag har en dotter som är 15 mån...en glad, pigg tjej som går på dagis och trivs med det.
      Hon har en biologisk pappa som inte funnits i hennes värld förän nu. Anledningen till det är svår att förklara, men delvis för att han har en familj som inte vill veta av min dotter.
      Nu har han dock påbörjat ett umgänge och min XX (dotterns namn) verkar tycka att det är kul att träffa honom, tills hon kommer hem. Vilket är självaklart. Hon är van att vara ensam med mig, hon kallar min sambo för pappa, då han varit med från 4mån graviditet.
      Nu träffar han tre dagar i v, ca 15 tim i v. Vi har märkt på henne att det inte varit bra, och att hon blivit orolig och ledsen. Därför har vi nu ändrat och sagt att hon ska vara med honom varannan lördag och söndag, men inte övernatta hos honom.
      Han tycker att det är ok att testa, men att fungerar inte det heller så får vi hitta andra lösningar.
      Dock tycker min mor att detta är fel. Hon tycker att han ska mer tid med henne, hon tror att jag gör allt för att skjuta bort honom från min dotter.
      Jag anser att min mamma faktiskt "bara" är mormor...jag är mamma till XX och jag avgör vad som är bäst för henne. Ber jag min mor om hjälp och råd så kan hon ge det, men inte annars."

      Leroy svarar:

      "De du skriver som jag säger är fle är antalet timmar och att hon inte är välkommen. Vi har pratat om detta och lämpligheten att skriva öppet om detta. Du vet att vi haft avtalat umgänge om 14 timmar under 14 dagars period. Vilket ger faktiskt ca 7 timmar i veckan. Här kan man säga att du överdriver med minst 50% Att du sen säger att hon inte är välkommmen är din syn inte vår syn. Skulle hon behöva läsa dessa saker som jag anser vara felaktiga så vet jag att jag kan stå för hur det egentligen varit avtlat och att hon faktistk nyss börjat få en möjlighet att få vara här och att hon faktiskt är välkommen.

      Mvh"

      Radera
    3. Sätt inte mammans ord i min mun. Det är en omtollkning man gör om man vill hindra honom vid ett senare tilfälle, En del gör så när dom vill förstöra en möjlighet för ett oskyldigt barn. Jag sa att självklart kan du träffa en man som accepterar dig och han kan vara en fadersfigur och betyda mycket när flickan växer upp för barnet och hennes trygghet. Många barn har idag flera pappor i alla de olika familjekonstelationer som finns. JAg har aldrig anset att hon skulle fått kalla honom PAppa A och mig pappa B. Det är väldigt sällsynt att man mörkar detta för barnen och angriper den andre och nekar den ens den rätten. Mänga skilda barn med två fadersgestalter säger ofta pappa a och pappa b, lär sig hur verkligheten är och ser ut. Ofta kan barn känna igen sig även i en pappa då de naturligt har flera drag från båda sina föräldrar. En gång i alla de samtal vi haft vid Fr. frågae en av Socialsekreterarna om Flickan hade någon bild på mig hemma hos sig. Tror Ni någonsin hon fick ha det, Vad tror Ni hände med den CD-skiva med alla lyckla små stunder vi haft som jag dockumenterat, har honf ått vara stolt och skrattat, tittat och visat något av detta. Jag dockumenterat olika födelsedagskalas jag betalat och närvarat vid, julklappsutdelningar en del utflyckter, några aktiviteter jag fåt följa henne på mm. Men om man nekar ett barn sin rätt och sätter sig över den och hindrar då hindrar man barnets rätt och man kan kalla det konsekvent sabotage.

      Radera
  27. "Jag tycker inte att 15 tim varannan vecka är "för mycket" för en pappa att träffa sitt barn? Det måste vara ganska svårt att knyta an till sitt barn, när man bara får träffa det 7 timmar i veckan? Skulle mamman själv klara av att träffa sitt eget barn så lite?" Nej, du tycker inte det, Leroy tycker inte det men mamman tyckte det. Hon erbjöd mindre tid men då avstod Leroy hellre. Och nej, mamman skulle inte klara av att träffa sitt barn så lite. Tvärtom hade ju både hon och styvpappan svårt att vara av med sitt barn så mycket. Leroy ställde ändå kravet på 15 timmar. Tyvärr så funkade inte det. Leroy får inte sina krav uppfyllda - mammans fel.

    "Vill du mena att mammor idag inte har rätt att ställa villkoren för umgänget? Den här mamman har ju uppenbart lyckats, hon har ju "trumf" på hand som du skriver? Vad nu det betyder...?" Mamman har trumf på hand i form av barnet och i och med att Leroy inte tillerkänner mamman någon som helst rätt att ställa villkor så offrar han umgänget med sin dotter.

    "Det stämmer ju inte att styvpappan "fanns där när inte Leroy kunde". Styvpappan kom ju in i bilden redan i fjärde månaden. Det handlade väl snarare om att mamman mycket tidigt uteslöt Leroy och trodde att hon kunde byta ut honom mot en annan pappa? Eller hur mycket tid gavs Leroy att visa sitt stöd, när han bara hade 2, högst 3 månader på sig, samtidigt som han skulle reda ut allt med sin egen familj?"
    Varför skulle mamman ha skyldighet att "ge" tid till Leroy? Han hade inte tiden eftersom han skulle reda ut allt med sin egen familj, mamman fick stödet av av någon annan redan från fjärde månaden eftersom hon behövde någon redan från fjärde månaden.

    "Har mamman någon gång funderat över sin egen del och skuld i detta? Hur kan hon ens sitta och gnälla över att en gift man "svek" henne och inte ställde upp så mycket som hon hade velat?" Varför skulle någon ha skuld i detta överhuvudtaget? Det är inte straffbart att skaffa barn med en gift man, det är inte straffbart av gifta män att skaffa barn med någon annan, det är inte straffbart att se den man som varit närvarande under graviditet, förlossning och småbarnstid som mycket mer pappa än den som under graviditet, förlossning och småbarnstid inte hade möjlighet att närvara. Och vem har sagt att hon sitter och gnäller över att han inte ställde upp? Hon hade ju en som ställde upp och klarade sig därför utan Leroy.

    "Vad hade hon förväntat sig, liksom...?" Varför skulle hon ha förväntat sig något överhuvudtaget? Hon förväntade sig förmodligen att Leroy skulle göra som han sagt - inte vilja befatta sig med barnet överhuvudtaget och att hon därför skulle vara tvungen att skaffa en ny pappa åt sitt barn för att slippa sitta och vänta på att han eventuellt skulle ångra sig.

    /LL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skriver att mamman erbjöd mindre tid och att Leroy avstod. Det stämmer inte med vad mamman skriver i sin blogg:

      "Därför har vi nu ändrat och sagt att hon ska vara med honom varannan lördag och söndag, men inte övernatta hos honom.
      Han tycker att det är ok att testa, men att fungerar inte det heller så får vi hitta andra lösningar."

      Leroy tycker att det är okej att testa och om det fortfarande inte fungerar så vill han medverka till att finna andra lösningar.

      Mamman anger som skäl till att undanhålla umgänge, att hon var ensam under graviditeten och att Leroy inte brydde sig. Det stämmer inte, eftersom hon hade en ny man i fjärde månaden och Leroy påstår att han var med på BB och deltog i familjerådgivning.

      För övrigt är mammans känslor av övergivenhet, inte fog nog för att undanhålla barnet umgänge med sin far, för resten av barnets liv. I synnerhet inte som mamman var väl medveten om, att det var en redan upptagen man, hon valde att skaffa barn med. Det är inte straffbart att skaffa barn med en gift man, det är inte straffbart att skaffa en ny man i fjärde månaden av graviditeten. Dock - det är för jäkligt att utse en pappa till sitt barn och sedan undanhålla barnet umgänge med sin pappa, bara för att man själv är besviken över utgången.

      Det är du som säger att Leroy inte ville befatta sig med barnet. Han säger något annat och hur eller hur, så anser mamman att hans plats var "tagen" redan fyra månader in i graviditeten.

      Mamman "var tvungen" att skaffa "ny" pappa? Vadå, hon måste väl ha insett att den pappa som hon hade utsett till sitt barn, redan var upptagen eller kom hon på det i fjärde månaden? Det finns bara en biologisk pappa till det här barnet, det kommer mamman och barnet aldrig ifrån. Det går inte att "byta pappa" under graviditeten och det går inte att "byta pappa" senare heller. Gjort är gjort och det är mammans skyldighet att låta barnet träffa sin pappa.





      Radera
  28. Mamman skriver en kärleksförklaring till sin dotter.
    Leroy svarar:

    "Väldigt vackert skrivet... Fortsätt så. så att hon förstår. Men låt henne vara fri och växa utan begränsingar."

    Mamman skriver lite ilsket i ett inlägg att hon minsann har yttrandefrihet och får skriva vad hon vill på nätet om dottern och umgänget osv.

    Leroy svarar (nedkortat):

    "Det handlar egentligen inte om Yttrandefrihet.

    Klart du får göra o tycka vad du vill.

    Men här handlar det om så mycket mer. Det handlar om ett barn och barnets rätt och möjligheter.

    Jag anser att det är fel att inte prata sanning o försöka ge en felaktig bild av hur det faktiskt förhåller sig. Att inte kunna ändra de faktafel du skrivit på hemsidan/bloggen. Är ju ditt eget val. Tiden du sa vara 15 tim i Veckan som egentligen varit 7,5 enligt avtalet 071024. Det hade väl varit lättare att skriva en dementi istället om man inte vill ta bort saker som blivit fel.

    Du påstår även att hon inte är välkommen i sin fars hem. Hon är ett litet oskyldigt barn som har rätt att bilda sig egna upfattningar. Ingen här har stängt dörrar för henne.

    Att du sen går ut och skriver på nätet i en vårdnadstvist, när man nyligen börjat samtala försöka/pröva hitta lösningar och blicka framåt.

    Flickan har ju precis börjat få träffa mig och min familj. Vara i mitt hem.

    Det blir så x-tra jobbigt och säkert tråkigt för alla vuxna och barn runt omkring som skall behöva läsa om olika tolkningar, både nu och i framtiden.

    Att behöva höra, se, ta del av vårat tjafsande eller blandas in. Nej jag tror inte detta är något allmänt som borde hängas ut på detta sätt. Jag tror inte dom behöver vår konflikt. Dom skall inte behöva hängas ut som det indirekt blir när man gör så här.

    Jag trodde man pratade om sådana här problem vid samarbetssamtal hos familjerätt eller vid tingsrätt.

    Att lägga ut något i eget namn o sen utsätta både din och min omgivning för detta är ju det jag egentligen hakar mig mest på och reagerar emot.

    Man måste kunna visa varandra respekt. Inte bara mellan dig och mig, vi måste visa respekt mot alla dom vi har runt omkring oss. Våra partners, våra föräldrar, syskon, barn, styvbarn.

    Det tycker inte jag vi gör om vi driver en diskussion om varandra eller våra privata meningskiljaktigheter på nätet. I stället för att sitta här och tjafsa så kan vi väl vara med våra barn och respektive, kanske besöka föräldrar eller vänner.

    Det bästa vore ju att man undviker att skriva felaktig fakta eller påstå saker om andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. forts..

      Låta privat vara privat och inte hänga ut eller påstå.

      Men jag valde nu att svara eftersom jag inte gillade det jag såg att du skrev. Påståenden som handlar om mig och min familj mitt hem, felaktig tidsangivelse.

      Sen är det väl upp till var och en att avgöra om det är lämpligt eller inte. Vilka spärrar vi har och vad vi väljer att göra och inte göra är ju lite olika. Sen kan man säkert få stöd från olika håll av folk som står vid sidan av ringen och hejar på när 2 slåss. Men jag tror det finns regler i boxning. Bägge vet vilka regler som man skall följa. De som hejat på oss får nog tyvär inte se någon segrare.

      Barnet har rätt. Inte vi vuxna. Vi kan tycka och tänka olika men vi skall inte prata om varandra som föräldrar o vuxna. Då riskerar barnen att hamna i kläm, dom måste vara det centrala och ha rätten att få vara i focus.

      Jag har naturligtvis intresse av mitt barn och följer gärna Er vardag om det nu är den du vill dokumentera dela med dig av, men vår vårdnadstvist och ev. påstående hit och dit tror jag vi tar på rätt ställen så att man slipper hänga ut folk och vi riskerar att hamna vid förtal.

      Tycker du har skrivit bra här förut och laggt ut bra bilder.

      Att man som förälder ibland är orolig och funderar över saker och ting är ju självklart. Men du vi kan ju faktiskt prata med varandra, vilket vi gör igen och har klarat bra hittintills vilket gorde mig förbryllad när detta dök upp på din blogg.

      Jag tycker vi gör så fortsättningsvis i stället för att skriva om varandra eller andra i vår privata sfär.

      Jag tycker det blir bättre så. Ha det gott."

      Radera
  29. Apropå dina 4 punkter så vad är det som säger att umgänget och samarbetet kommer att fungera oavsett vad man är inställd på eller är medveten om?

    På samma sätt kan man ju säga att om man är otrogen mot sin fru kan man ju vara medveten om att
    1. Jag kan få barn med en annan kvinna än min fru
    2. Jag kan då bli tvungen att välja mellan att försöka rädda min gamla familj eller om jag vill bilda familj med den andra kvinnan och barnet
    3. Om jag väljer att försöka rädda min gamla familj finns risken att den andra kvinnan bildar familj med en annan man och mitt barn och att jag då kommer att komma först i andra hand som pappa för mitt eget barn
    4. Jag kommer att kunna hantera den situationen och inte skuldbelägga mamman för att så sker men alltid visa att jag finns där närhelst mitt barn ändå behöver mig

    /LL

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1. Jag kan få barn med en annan kvinna. Jag har laglig rätt att träffa mitt barn ändå.
      2. Jag lyckades rädda min familj. Jag har laglig rätt att träffa mitt barn utom äktenskapet.
      3. Älskarinnan träffade en ny man i fjärde månaden. Jag har laglig rätt att träffa mitt barn, även om en annan man delar mitt barns vardag.
      4. Jag har laglig rätt att umgås med och träffa mitt eget barn men mamman motarbetar mig och mitt umgänge. Det är den enda skulden jag lägger på henne.

      Radera
    2. Mitt i prick Noboytoy.

      1. Jag har laglig rätt.
      2. Jag har laglig rätt.
      3. Jag har laglig rätt.
      4. Jag har laglig rätt.

      Fast nu har ingen sagt att Leroy inte skulle ha laglig rätt att ha ett fungerande umgänge med sitt barn. Inte ens mamman.

      Radera
    3. Om mamman tycker att han har laglig rätt, VAD är då mammans problem? Uppenbarligen träffas inte far och dotter särskilt mycket?

      Radera
    4. Lagen säger att det är barns rätt att ha umgänge med båda föräldrar, under förutsättning att barnet inte har föräldrar som är skadar dem. Vill man ändra på det, så får man ändra på lagstiftningen och införa modersrätt och se på män som obetydliga spermadonatorer.

      Radera
  30. Jag brukar sällan kommentera men nu kan jag inte låta bli.

    Hur kan någon utan skämskudde försvara Leroy och hans ständiga ansvarsförskjutning?

    Både du NBT och du Catta borde inse att alla pappor som vill finnas för sina barn inte alltid är lämpliga för det.

    Sen undrar jag lite, med vilken rätt talar ni om för ett litet barn att hon ska gilla läget och tvångstrivas hos totalt okända människor 14 - 15 timmar i stöten. Att säga att hon inte behöver vara rädd är ju löjligt. Är man 1 år fattar man inte mycket mer än att tryggheten (den person barnet varit mest med, i det här fallet mamman) är försvunnen och miljön är totalt okänd. Visst, hon vänjer sig säkert efter några år eller så men vad är det nödvändigt för? Jo, pappa. Det lilla barnets behov är tydligen sekundära i er värld. Ni kan fråga vilken mamma som helst, vilken barnpsykolog eller sockäring som helst så kommer ni få samma svar om hur barn under 3 år hanterar separationer och anknytningsfaser.

    Sen till det specifika fallet. Hur tror ni situationen hade varit om Leroy accepterat att mamman styrde umgänget. Om han gick och fikade, gick på biblioteket osv tills barnet lärt känna honom? Hur hade det varit om Leroys fru sagt ifrån om de långa umgängesstunderna. Hon är mamma till 3 barn, hon borde ha lite insikt i barns behov. I annat fall är hon heller inte kapabel att ha barnet i sitt hem.

    Att mamman styr umgänget är väl inte märkligt? Hon känner sitt barn bäst. Eller tycker ni att man bara kan gå in och ta någons arbete utan att veta hur det funkar? Så gör man ju inte, man är ödmjuk och lyssnar, lär och respekterar sen kanske man efter några veckor kan ta över arbetet. Här handlar det om en försvarslös lite människa som bara ska bollas runt som en pryl. Jag fattar faktiskt inte hur ni tänker.

    Hela diskussionen är väldigt svart/vit. Om inte umgänget sker på pappans villkor är mamman dålig. Då kan pappan, istället för att anpassa sig för barnets skull avsäga sig umgänget för att sen år efter år ägna sin vakna tid till att snacka skit om mamman på nätet. Vad tror ni hade hänt om Leroy ägnat den tiden till barnet istället? Byggt upp relationen utifrån barnets behov och mammans kunskap? Jag ser ett helt annat scenario än det som nu är.

    Vem som ville ha barn eller sånt trams är oväsentligt nu. Leroy ville inte ha barn då. Men nu är hon här och han vill ha sitt barn det är väl det som är viktigt, inte vad någon sa eller gjorde för 7 - 8 år sen? Man har rätt att göra fel och sen ändra sig. Det gäller även mamman.

    Mamman har skrivit några få inlägg i sin blogg som handlar om deras privatliv. Det finner ni som ursäkt för Leroys ständiga svartmålande av mamman. Är det verkligen relevant i förhållande till Leroys kränkande år efter år i blogg efter blogg? Det får ni naturligtvis tycka men det är oseriöst att hänvisa er inställning utifrån 3, 4, 5 inlägg i blogg skriven 2007 av en ung nybliven mamma kontra 6-8 år ständigt tuggande från en dubbelt så gammal man helt utan vilja och ansvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ställt frågan förut - på vilket sätt är Leroy inte "lämplig" som pappa? Har han gjort illa barnet på något sätt? Har han visat att han skiter i sitt barn?

      Nu är det ju också så, att mamman tyckte att ett umgänge på 7 tim/veckan var för mycket och Leroy anpassade sig efter mammans vilja, att sänka den tiden. Han ville medverka till att det blev en bra lösning för barnet, helt enligt mammans egen utsaga.

      Man frågar sig hur umgänget såg ut efter det? Flickan bör vara 6 år gammal idag?

      Du säger att Leroy skulle ägnat tid åt sitt barn istället för att sitta på nätet? Hur skulle han kunna göra det, när hans umgänge var obefintligt och/eller strikt reglerat?

      Jag har inte sett att Leroy har lagt ut bilder, skrivit ut namn på barnet och mamman osv någonstans på nätet? Var har du sett det? Det är en sak att skriva om en vårdnadstvist, anonymt och att göra det i en blogg där man lägger ut både namn och bilder på barnet. Jag vände mig starkt emot att Daddy gjorde detta mot sin dotter och jag har fortfarande den inställningen. För mig spelar det ingen roll att det är en mamma som gör det och jag tycker att det är för jävligt att skriva saker som att barnet inte är välkommet hos sin pappa. I synnerhet som det också är en lögn.

      Radera
    2. "Sen undrar jag lite, med vilken rätt talar ni om för ett litet barn att hon ska gilla läget och tvångstrivas hos totalt okända människor 14 - 15 timmar i stöten"

      Det är inga problem att få ett barn att trivas och lära känna en person, om man vill. Det är också väldigt lätt att få ett barn att känna oro inför en person, om man vill. En ettåring har inte förmåga att bedöma människor på det viset, de vänjer sig vid personer om man låter dom göra det.Och det tar inte ett år. Det beror bara på hur angelägen man är att de ska få en bra relation.

      "Att mamman styr umgänget är väl inte märkligt? Hon känner sitt barn bäst."

      Ja hon känner sitt barn bäst eftersom hon bestämt att det ska vara så. Leroy har inte haft det valet att få lära känna sitt barn lika bra så det är inte konstigt. Men att känna sitt barn bäst behöver inte alltid vara detsamma som att veta vad som är bäst för barnet eller ta korrekta beslut som är i barnens bästa intresse.

      Kanske du kan tala om på vilket sätt Leroy vanvårdat eller misskött flickan på så sätt att han ska fråntas rätten att vara pappa?

      Radera
    3. Mamman kanske kan svara på hur roligt det hade varit att föda sitt barn och bli fråntagen det redan på BB? Att pappan var den som fick barnet till sig och hann knyta an till barnet från födseln? Att pappan sedan hindrar umgänget med mamman och säger att hans fru nu är barnets mamma och att den riktiga mamman skall var ett komplement, när pappan finner det lämpligt? Att det enklaste för pappan hade varit, att mamman skrev på adoptionspapper och gav upp kampen om sitt barn? Att pappan säger att barnet redan har två föräldrar och en "ny" mamma men att han tacksamt tar emot underhållsstöd och önskar att barnet skall få ärva bio-mamman nån gång i framtiden? Att pappan hävdar att mamman skall vara tacksam för att han i alla fall gav henne ett barn? Att mamman måste förstå att pappan känner sitt barn bäst av alla och att den "nya" mamman är barnets mamma nu.

      Radera
    4. NBT, du har missförstått mig totalt. Jag tycker Leroy ska få vara pappa. Men fixar han inte att vara strikt reglerad för att återvinna ett förtroende då är väl hans intresse inte så stort.

      Leroy är den som har visat läsare till mammans blogg för att skapa sympatier. Det finns nog all anledning att lägga skulden på alla vuxna inblandade men ska det gå prestige i situationen så kommer aldrig barnets rätt komma till tals. Jag tycker Leroy fastnat i sin oförmåga och alla som hejjar på honom hjälper till att boosta hans ego och hjälper till att INTE förändra situationen det kan inte vara för barnets bästa.

      Mamman har aldrig haft en uthängningsblogg. Det är ingenting skrivet förrän Tompten börjar hänga där. Bilder mm är väl som vilken mamma/barnblogg som helst.

      Catta du har inte någon som helst siffra rätt när du säger att du kan få en 1-åring att tycka illa om någon. Så små barn fungerar inte så. Det är direkt okunnigt att ens uttala sig i en fråga som man är så uppenbart okunnig i. Mamman kan säga hur vidriga saker som helst om pappan till 1-åringen som inte kan in och har inte språket för att förstå.

      Om du menar att barnet kan känna olika spänningar så håller jag med dig. Tex kan den känna spänningar för att tryggheten försvinner under lång tid i okänd miljö. Men det kanske inte var det du menade?

      Ni är nog lite väl rabiata. Det är precis lika illa om en mamma ställer samma krav som en pappa i en tvist likt den här. Vi pratar om barnets rättigheter och föräldrarnas skyldigheter. Att pappan inte lever efter det gör det inte ok att mamman beter sig illa.

      Radera
    5. Jag gillar inte alla undanglidande svar och på vilket sätt många från "mammans håll" frångår det, de tidigare har sagt.

      Först vidhöll mamman att hon hade all rätt att stänga ute pappan eftersom han hade avsagt sig barnet när han föreslog abort. Sen ändrades det till att han hade avsagt sig faderskapet på annat sätt (oklart vilket).

      Man vidhöll också att pappan var en otrogen gris som svikit sin familj men det ändrades så småningom till "svek" mot älskarinnan.

      På det här sättet har debatten fortsatt.

      Nu talar vi plötsligt om att mamman i själva verket aldrig har hindrat sitt barn från umgänge med sin pappa - nu hävdas det att "villkoren" för umgänget inte går att komma överens om.

      Vilka dessa villkor är, vill ingen svara på, tydligen? Beskriv gärna vilka på vilket sätt, mamman vill "strikt reglera" pappan?

      Bla, bla jag blir kallad "rabiat" vad jag än skriver och vad jag än tycker. Gäsp. Kom med något konkret.

      Radera
    6. Jag tycker du är rabiat när du vägrar förstå att jag tycker båda föräldrarna gör fel. Mamman tycks vara driven av att måsta bestämma något annat än ök hela tiden. Leroy tycks besatt av att beklaga sig och skylla på andra. Ur sånt konstruktivt handlande kommer inget bra.

      Personligen skulle jag göra allt för att få umgänge med mitt barn. Även om det innebar en helvetes massa uppoffringar. Leroy är tydligen inte beredd till det oavsett om mamman är en idiot eller ej, det är dit jag vill komma.

      Jag har aldrig anklagat Leroy för hans idiotiska val i livet. Självklart tycker jag massa om det jag tror mig veta men det är totalt ointressant ur alla perspektiv. Vem bryr sig liksom om vad jag tycker? Och jag kan aldrig få varken rätt eller fel i sakfrågan för jag har inte alla uppgifter.

      Det jag däremot tycker om är att alla, ink Leroy tycks se sig som offer. Det finns bara ett offer och det är barnet. Hur kan man framåt förändra till barnets bästa utan att älta och gräva i det som varit?

      Du skriver: Du säger att Leroy skulle ägnat tid åt sitt barn istället för att sitta på nätet? Hur skulle han kunna göra det, när hans umgänge var obefintligt och/eller strikt reglerat? Det är alltså du som påstår att det är strikt reglerat och det är det jag svarar på. Jag vet faktiskt ingenting om hur mamman försöker styra.

      Av mig har du aldrig blivit kallad rabiat tidigare. Jag tycker faktiskt du är en av de klokaste i bloggsfären, oavsett om jag håller med dig eller ej. Jag tycker du är klok i den här debatten också men du och jag har olika infallsvinklar därför har vi en debatt, tror jag? ;-)

      Radera
    7. Själv tycker jag att det är rabiat att ta ställning för ena parten, dvs mamman, på så vaga grunder som har framkommit. Jag tycker inte att det är rabiat att ifrågasätta hennes vaga grunder, för att hålla sin dotter borta från sin pappa. Jag tycker inte heller att jag har tagit ställning för någon av dem, även om jag anser att problemet mycket väl kan ligga till största delen hos mamman och hennes känslor av besvikelse. Jag har kritiserat Leroy vid ett antal tillfällen men det kanske du har missat?

      Missuppfattade jag din mening?
      "Jag tycker Leroy ska få vara pappa. Men fixar han inte att vara strikt reglerad för att återvinna ett förtroende då är väl hans intresse inte så stort."

      Jag tolkar det som att han är "strikt reglerad för att återvinna förtroende"? Barnets förtroende?





      Radera
    8. Men jag har inte tagit ställning för mamman. Jag tycker att mammans handlande kan ifrågasättas. Jag vet inte hur många ggr jag sagt de nu.

      Njae, du missuppfattade och inte. Du är den som nämner "strikt reglerad". När jag svarade på det så var det utifrån att du sagt att mamman agerade så. Då menade jag att om jag vore leroy så skulle jag gå med på det för barnets skull. Mamman gör fel, vi är överens, men om det är det enda sättet att få se sina barn så? Att gå dit kanske hade varit den största chansen att få till en förändrig på sikt?

      Jag antar att både mamman och Leroy har tappat förtroendena för varandra, någonstans för barnets skull måste förtroendena byggas upp igen. Det gör man inte i en handvändning, så därför tycker jag de få halmstrån som finns ska utnyttjas.

      Om man tycker den andra föräldern är dum så är det bara att bita ihopp och försöka vara dubbelt så bra. SÅ lever många skilda föräldrar.

      Radera
    9. Mammans handlande kan ifrågasättas? Det är det jag anser att jag har gjort från första början.

      Var nämner jag orden "strikt reglerad"...?

      Ingen av oss anser väl att det är Leroy som måste dansa helt och hållet efter mammans pipa eller vice versa? Han har lika mycket bestämmanderätt över deras gemensamma barn, som mamman? Så funkar ett jämlikt föräldrarskap. Eller..? Inte för dig?

      På dig låter det som om Leroy måste nöja sig med de smulor som mamman kastar till honom, annars håller hon undan dottern helt från honom? Dvs hon verkar inte kapabel att klara av ev fajt med Leroy, utan att sätta upp sin dotter som sköld?

      Radera
    10. I ditt inlägg 2012-10-29 01:00, nämner du "strikt reglerad", jag svarar på det.. osv.

      Ja du har ifrågasatt mamman. Jag tycker att mamman kan ifrågasättas och nämner det för att du tycks uppfatta att jag försvarar henne. Jag försvarar inte alls henne. Du tycks mena att för att jag kritiserar Leroy så tycker jag att mamman är ett offer. Jag tycker inte illa om äpplen för att jag äter en banan. Det blir himla bakvänt resonemang.

      Jag tycker inte alls Leroy behöver dansa efter mammans pipa. JAG skulle dansa efter vems pipa som helst om det var det som krävdes för att få vara med mitt barn. Dessutom, problemet är inte statiskt. Barnet blir äldre, konflikter glöms bort och barnperspektivet är det som kommer i fokus. Då har man en grund för fortsatt samarbete, det är bra för barnet.

      Jag förstod att det till syvene och sist skulle handla om att bestämma över barnet. Där finns det stora problemet. Vill man bara bestämma så är det svaret på konflikten.

      NBT, jag har den största repekt för dig och dina åsikter men "jämlikt föräldrarskap" har jag aldrig sett IRL. Mammorna tar hand om barnen oavsett om dom vill/kan eller orkar. När sen när skilsmässan är ett faktum så ska barnen plötsligt bo vv. Skit samma hur barnen mår, jämlikheten är plötsligt viktig, inte minst om det är mamman som vill skiljas.

      Du pratar som om barn inte har behov och känslor. Behöver de sin mamma bäst under en period så ska de ändå tvingas in i att "minsann lära sig" jämlikhet från början. Jag har 3 barn m olika kön. Alla har under uppväxten haft olika behov av mig repektive sin pappa. Jag skulle aldrig falla mig in att bryta mamma/tuttperioden för att pappa kanske vill vara jämlik. Lika lite skulle jag gå in och bryta när pappa är idolen. Vi finns för våra barn, barnen finns inte för oss. Jämlikhet är flexibel och gäller över tid.

      Vill du att jag ska tycka mamman är en bra mamma som har rätt att använda sitt barn i sin skitiga strid? Jag tycker mamman är värdelös. Men måste jag tycka Leroy är bra bara för det?`Båda 2 använder sitt gemensamma barn i striden.

      Jag pratar om barnperspektiv, jag pratar om att släppa prestige, jag pratar om att försöka vara dubbelt så bra när någon annan är värdelös, jag pratar om att uppnå ett mål så smidigt som möjligt som gynnar barnet.

      Radera
    11. Ja, nu ser jag det men jag ser inget svar från dig? Jag ser ingen alls som vill svara på hur umgänget har sett ut och ser ut? Kan du berätta?

      Nej, jag menar inte alls att du försvarar mamman genom att kritisera pappan, lika lite som jag försvarar pappan genom att kritisera mamman. Och om vi kikar lite i kommentarsfältet här så är det ju ändå jag, som blir kritiserad för att "försvara" Leroy, bara för att jag ifrågasätter mamman? Det hela började också i MA:s blogg där i princip ALLA kritiserade pappan och svalde mammans version med hull och hår?

      Jag är fullt medveten om att föräldrarskap inte är jämlikt och att det aldrig kan bli fullt jämlikt. Det som förvånar mig är, att feminister som propagerar för både tvingad delad föräldrarledighet och för att pappor öht skall ses som "mer jämlika" föräldrar, inte tycks vilja omsätta det i praktiken? Dvs när det gäller ett sånt här fall verkar det självklart, att mamman är den som ensam skall ha bestämmanderätt över deras gemensamma barn. Jag menar - det får vara antingen eller?

      Jag hoppas verkligen inte, att jag framstår som om jag tror att barn inte har känslor och behov? Det vore ju alldeles förfärligt. Självklart har barnet mer behov av mamma under amning osv men det bör väl vara underförstått, kan jag tycka?
      Inte pratar jag heller någonstans om att vi skall börja slita 3-månaders bebisar från mamman, till pappan?

      Den här flickan är 6 år gammal nu och vårdnadstvisten pågår ännu. Det tycker jag är märkligt och jag upplever det som att mamman använder dottern att kriga med. På andra sidan sitter pappan och krigar för sin dotter, inte med sin dotter. Det står tämligen klart för mig och mamman kan ha sina anledningar till det, men det är inget som hittills har framkommit eller som jag känner till.

      Håller verkligen med om att det är hög tid för de här föräldrarna att sätta sig ner och samarbeta på ett sätt som funkar för barnet.





      Radera
    12. Jag har ingen aning om hur umgänget ser ut nu. Leroy finns ju i tråden så han kan väl svara.

      Jag har inte följt Leroy något vidare men de kommentarer jag sett under olika nick är ibland inte ens rumsrena. Umgänget är definitivt inte rumsrent. Nu tycker jag iofs att en person aldrig kan ta ansvar för vad andra säger eller gör men man måste ju förstå att ens värdegrunder ifågasätts när man umgås/kliar exremister på ryggen. Lite ansvar får man ta för sin livsstil.

      Jag har bara läst mammans blogg som hänvisats till här, i jämförelse med Leroys hanterande av separationen är den bloggen ingenting. Det är åratals förtalande som Leroy har ägnat sig åt. Det är, när man vet det svårt att förstå hur någon ta Leroy i försvar. Ändå tycker jag att du har delvis rätt. Har allt skit han spridit verkligen någon betydelse i umgänget med barnet? Jag tror Leroy kan vara fin med sin dotter trots hans mörkare sidor. Jag tror att det är bra att barnet får lära känna sitt ursprung och om dotter någongång i framtiden själv läser pappans kräkningar mot mamman så kommer hon själv att kunna avgöra om umgänge eller ej.

      Vems version som stämmer är inte min sak att avgöra. Det finns inte en chans att avgör något även om man har all fakta framför sig. Jag avstår därför att svara på frågan.

      Jag tänker inte jämställdhet här. Den som är mest kompetent tar besluten (nu vet jag inte om jag tycker någon verkar vidare kompetent). I det här fallet så är det mamman som har mest kännedom om barnet. Mammans röst ska därför gå först.

      Jag har som sagt 3 barn, jag skulle aldrig komma på tanken att släppa någon av dem till en, för dem, okänd person i timmar på okänd plats. För hur det än är med gener, barnet vet ingenting om det och det har ingen betydelse förrän man vet vad det är. Skulle någon tvinga fram en sån situation med mitt barn hade jag "gått bananas". Jag kan absolut tänka/känna mig in i mammans situation. Däremot så har jag svårt att förstå varför hon inte tar hjälp av en barnpsykolog som hjälper till och pratar med båda föräldrarna och ser till att de lägger upp en för barnet hållbar plan med umgänget.

      Jag misstolkade dig när det gäller barnets ålder och behov. Bra där att vi klargjort det.

      Vad det gäller vårdnadstvisten måste jag reservera mig om det verkligen finns någon? Leroy har aldrig, enligt egen uppgift haft vårdnaden om barnet, boendet har han heller aldrig haft och som det ser ut umgås han heller inte med sin flicka. Har han begärt vårdnaden? Isf varför och tror han själv på vad han gör? Kontinuitetsprincipen gäller allt som oftast. Mamman har inte begärt vårdnaden, hon behöver inte det för hon har den redan. Likaså har hon boendet. Vem har en vårdnadstvist?

      Vad det gäller boende/vårdnadstvister så kan det ta över 1 år att få en muntlig förhandling tiill stånd. Man har en muntlig förhandling där man kan medla eller så bestämmer rätten att lämplighetsutredning ska göras av familjerätten. Familjerätten har 4 månader på sig att göra en utredning som ligger till grund för fortsatt förhanling i tingsrätten. Innan man får tid i tingsrätten så har det gått ytterligare 4-6 månader. Så från det att man bestämmer sig för att ta strid om sitt barn tills du har tingsrättsbeslut är handläggningstiden runt 1- 1.5 år. Överklagar man till hovrätten ¨så är tiden runt 2- 2.5 år. Under tiden lever barnet i konflikten, det är riktigt illa ur barnperspektivet. Det är allmänt känt konflikter runt barnen är mer skadligt än om de bor hos den ena eller den andra föräldern.

      Radera
    13. Eftersom jag själv inte har sett alla Leroys kommentarer - kan du ge exempel på vad han skriver och har du sett att han tex skriver ut namn på dottern och älskarinnan eller om han har publicerat bilder eller dokument på nätet?

      Jag instämmer i att det inte finns skäl att undanhålla ett barn från sina föräldrar, pga skitsnack, kränkningar, otrohet osv från den ene föräldern till den andre. I så fall skulle många barn bli fråntagna umgänget med en utav föräldrarna.

      Ingen av oss vet sanningen och vi lär inte få veta heller, men debatten blev intressant.

      Mamman har mest kännedom om barnet, helt riktigt. Men tänk om det är så att mamman har skapat sin exklusiva sits själv, sitt "trumf" på hand, genom att undanhålla umgänge i alla år? Det kan ju faktiskt vara så att mamman vill förhindra pappans insyn i barnets liv, pga oegentligheter?

      Det brukar inte ta så värst lång tid att skola in barn på tex dagis och där får man väl säga att man lämnar ut sina barn i timmar till okända personer? Varför är det svårare att lämna sitt barn till den andre föräldern, som man får anta är lika rädd om sitt barn, som man själv är?

      Jag håller med om att vi inte vet någonting om umgänget och därför är det svårt att uttala sig. Det kanske inte ens är någon vårdnadstvist? Leroy kanske har accepterat läget men tar ut sin frustration på nätet, vad vet jag? Han skriver själv att det finns en plan för umgänge men att den aldrig följts.

      Den långa handläggningstiden (tack för info) påverkar barnet negativt såklart. Jag skulle våga påstå att ALLA barn vill, att människor i deras omgivning skall vara vänner.

      Radera
  31. Hej!
    Jag nöjer mig med att kommentera ditt utmärkta inlägg.
    Jag tycker absolut att man borde införa någon slags föräldralicens. Det har jag tyckt länge. Det enda man kan bli utan kvalifickationer är politiker och förälder. Lika förödande båda två.
    Det är självklart kvinnan som ska avgöra om hon ska föda sitt väntade barn eller ej. Personligen tycker jag inte att mannen har med den saken att göra. Det är hennes kropp det handlar om och hon som ska genomgå den operation aborten innebär alternativt förlossning. Inte särskilt kul någondera. Han gjorde sitt val innan de hade sex. Han ska, som du ju också skriver, ta sitt ansvar och skydda sig själv om han inte vill ha barn.

    Självklart finns undantag men generellt tycker jag så. Ingen man skulle låta en kvinna avgöra huruvida han skulle genomgå ett operativt ingrepp eller inte.

    Hoppas du får en bara diskussion kring ämnet. Jag har varit på resa och ännu inte hunnit läsa alla kommentarer. Ha det bara bäst!



    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej MA! Jag vet att vi har olika inställning i just den här vårdnadstvisten, där jag ser en illvillig, domderande, ung och omogen mamma som agerar i egen sak och utefter egna känslor av besvikelse och du ser en otrogen, förmodligen gubbsjuk karlslusk som inte tar sitt ansvar för det han har ställt till med.

      Vad som är sant, vet varken du eller jag eller någon annan. Det vet bara mamman och pappan och människorna i deras närhet.

      Det är otroligt hur mycket bråk det blir mellan alla dessa heteroföräldrar om barnen. Det behöver inte ens gå så långt som till vårdnadstvist - det bråkas om vem som skall köpa vad, ev styvföräldrar, om umgänget osv, osv.

      Jag skulle önska att fler tänkte sig för innan de skaffar barn och framför allt med VEM de skaffar barn. Jag har själv valt bort barn, kalla det feghet men när jag ser hur många, framför allt separerade mammor har det, är jag glad att jag avstod.

      Jag håller med om att män som absolut inte vill bli pappor, har alla möjligheter att skydda sig. Kom inte och gnäll i efterhand - ni kunde ha käkat kolan med papper på.

      Ha det bäst själv MA!

      Radera
  32. Det blir onekligen lite dubbla budskap. Han träffar barnet för ofta, det är inte bra. Han träffar barnet för lite så barnet känner inte honom. Hon har rätt att skriva om deras liv på nätet, men han har inte rätt att bemöta det som skrivs för då är han en skithög som hänger ut henne. Han försöker ställa krav men samtidigt så visar han inget engagemang. Det är ju bara motsägelser hela tiden.

    Sen att han "ska ställa upp när mamman behöver avlastning", jaha då är han uppenbarligen inte olämplig då. Eller att det "dög att knulla mamman". Jag förmodar att hon var delaktig i "knullandet" eftersom det pågick i ett år.Det är så uppenbart vad det handlar om. Det handlar inte det minsta om hans lämplighet eller duglighet som pappa utan om mammans behov, känslor, önskan. Barnets intressen är liksom utanför allt detta.

    Och att prata om att sitta med "trumf på hand", det är väl inget jäkla pokerspel det handlar om, det låter ju verkligen som en ren maktdemonstration. "Hon är den som har barnet och Leroy ska lyda för mamman sitter med trumf på hand".

    Nej det han bemött henne på hennes blogg visar ju tydligt att han ville sköta detta på ett bra sätt. Att HAN var den som ville hålla barnen utanför vuxenproblemen, att HAN ville att de skulle lösa det tillsammans och inte på nätet.Men på något sätt har det förvridits till att han hängt ut henne och inte varit samarbetsvillig.

    Sen måste man ju räkna lite. Om styvpappan blev delaktig i mor och barn redan i fjärde månaden så innebär det att han bör ha varit med ett tag innan dess också för en funtad människa börjar väl inte dra med sig en karl man precis träffat på undersökningar och annat.Således bör han ha funnits i bilden redan innan 4:e månaden. Så vilken chans hade egentligen Leroy? Han var ju snabbt utbytbar. Jag kan dock förstå att mamman ville ha en fungerande familj med mamma, pappa, barn och att det blir krångligare om det ska finnas en till pappa att ta hänsyn till. Men det är sånt man måste tänka på innan man skaffar barn, annars får man ta "krånglet" helt enkelt, för det är barnets rätt som måste gå först.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser samma sak som du i det här fallet, Catta. Jag ser en illvillig, tämligen hämndlysten, otroligt omogen, besviken och ratad mamma som använder sitt barn som vapen, mot pappan som valde bort henne. HENNE, inte sitt barn. Jag ser en mamma som vill sitta med taktpinnen och styra och domdera med sitt "trumf på handen", utan minsta tanke på sitt barn och barnets rätt till sin riktiga pappa.

      Hon tycker synd om sig själv och vill ha allas medlidande, trots att hon själv valde att ha ett förhållande med en gift man och lät sig kn*llas" i ett års tid. Trots att hon själv valde att behålla barnet, som blev till trots att de använde preventivmedel. Hon verkar inte vara kapabel att se de val hon själv har gjort och vad hennes EGNA VAL har lett henne till. De var två om det här och de är lika skyldiga till att ha kn*llat sig till ett barn, utanför Leroys äktenskap.

      Jag håller med om att det är Leroy som framstår som den klokare och lugnare av de två. Hans ton är vänlig, bedjande och han resonerar klokt medan hon sitter som en tjurig liten barnunge och skriker ut att han skall "skita i" vad hon skriver och att hon har yttrandefrihet, bla, bla.

      Med tanke på att det fanns en annan man i hennes liv, redan när hon var i fjärde månaden, så är det fullt förståeligt att Leroy krävde faderskapstest. Självklart har styvpappan funnits med i bilden, längre än så.

      Ja, hon skulle ha tänkt på konsekvenserna innan hon gjorde valet att skaffa barn med en gift trebarnsfar. Ingen annan än hon gjorde det slutgiltiga valet.

      Radera
    2. Nej det är väldigt tydligt att det handlar mycket om ens egna känslor inför otrohet och svek i denna diskussion. Om hur elak han var mot frun och mamman osv. Jag hatar otrohet men uppenbarligen har frun förlåtit honom och valt att fortsätta, varför ska då andra sitta och förfasa sig och tjata om det flera år efteråt ? Det är väl deras högst personliga problem som de dessutom tycks ha löst. Vad har det med hans förmågor som pappa att göra?

      Man kan inte göra saker ogjorda men man kan göra det bästa av situationen som blir. Jag har aldrig sett att Leroy skrivit på ett sätt så vare sig han, hans fru eller mamman kunnat identifieras. Han har inte använt namnet "Leroy" när han kommenterat på hennes blogg, så det han skrivit under namnet "Leroy" har inte på något sätt kunnat kopplas till några personer. Och som du säger, ingen har på något sätt kunnat tala om på vilket sätt Leroy visat sig vara olämplig som pappa utan allt handlar om vad mamman vill, tycker och tänker. Och hon tycker uppenbarligen att styvpappan helt ska ta över papparollen och Leroy ska förvisas till soporna och möjligen få ställa upp som avlastning om hon kommer på att hon vill ha det. Utan en tanke på att styvpappan kan försvinna en dag och då står flickan där utan pappa helt och hållet. Utan en tanke på vad som händer om något händer mamman.

      Nej det handlar helt om en massa moraliska åsikter här. Jag undrar hur många som har dessa moraliska betänkligheter som själva skulle hålla hela vägen för en "moralisk granskning". Jag skulle hålla vad gäller otrohet, men nog har jag begått mindre moraliskt korrekta handlingar i mitt liv också, ändå har jag lyckats att på egen hand uppfostra och tagit hand om min son utan att det gått någon nöd på honom.

      Och som sagt,är det efter hans moraliskt felaktiga handlingar han ska dömas ut så ska inte mamman heller anses lämplig. För det är då inte ett dugg mer moraliskt att lägga sig med en gift trebarnsfar när man vet om att han är gift.

      Radera
    3. Håller med dig i allt, utom den sista meningen.

      Älskarinnan har inga band till någon, hon begår inte äktenskapsbrott, hon sviker inte någons förtroende eller löften som hon har avgett. En gift man eller kvinna gör det.

      Jag ser inte någon som helst anledning att moralisera över älskarinnan som ligger med en gift man, eller älskaren som ligger med en gift kvinna.

      Däremot moraliserar jag över att den här älskarinnan själv väljer att bli mamma (hade en andra utväg - abort), själv väljer att Leroy skall bli pappa och därefter sitter och gnäller över att hon måste låta Leroy träffa sitt barn, pga att hon själv har inlett ett förhållande med en gift man och valt att behålla barnet.

      Radera
    4. "Och att prata om att sitta med "trumf på hand", det är väl inget jäkla pokerspel det handlar om, det låter ju verkligen som en ren maktdemonstration. "Hon är den som har barnet och Leroy ska lyda för mamman sitter med trumf på hand".

      Nej det är inget pokerspel. Men Leroy valde att ta upp en kamp med mamman istället för att samarbeta och är nu förbannad för att han inte får sin vilja igenom. Mamman är den som sitter i positionen att ställa villkor, inte han. Och då vill Leroy inte vara med om inte HAN får diktera villkoren.

      "Däremot moraliserar jag över att den här älskarinnan själv väljer att bli mamma (hade en andra utväg - abort), själv väljer att Leroy skall bli pappa och därefter sitter och gnäller över att hon måste låta Leroy träffa sitt barn, pga att hon själv har inlett ett förhållande med en gift man och valt att behålla barnet."
      Det är du som påstår att hon sitter och gnäller.

      Mamman gick vidare för att skapa en tillvaro för sig och barnet. Det är Leroy som gnäller över att det inte blev som han vill.

      Radera
    5. Du sitter hela tiden och skriver om olika villkor som Leroy vill ha uppfyllda men du svarar aldrig på frågor om vilka dessa villkor är, som inte mamman kan acceptera? Inte heller svarar du på frågor om hur hans umgänge med dottern ser ut idag, utan du tror att vi bara skall köpa, att det är Leroy som ställer för höga krav och att han vill att mamman skall anpassa sig efter dem?

      Hur vet vi att det inte är mamman som ställer för höga krav? Berätta gärna om hur umgänget har sett ut och hur det ser ut istället.

      Mamman skapade en ny tillvaro men pappan till barnet kommer alltid att vara densamma. Han går inte att "byta ut" bara för att mamma tyckte det blev jobbigt när hon valde att skaffa barn med en gift man.

      Mammans sida har i hela inlägget hos MA, suttit och tyckt synd om mamman som skaffade barn med en gift man och hur han "svek" henne. Hur blir man sviken av en gift man? På vilket sätt? Det innebär inte heller att han svek sitt barn.

      Radera
    6. NBT: Moralen i att lägga sig med en man som har familj handlar väl snarare om att man blir delaktig i att kanske krossa barnen vilket man gör om det uppdagas och det kanske leder till skilsmässa. Även om barnen inte skulle vara mitt ansvar utan mannens så skulle jag ändå vara delaktig i det, och det är väl där jag tycker den moraliska aspekten kommer in då även om man inte är den som ska ansvara för någon annans barns väl och ve.

      Anonym2012-10-29 03:32: På vilket sätt tog han upp en kamp? Och på vilket sätt krävde han att allt skulle ske efter hans vilja? Det är ju inte riktigt det mamman hävdar så jag vet inte var du får det ifrån? Har man rätt att gnälla om man inte får träffa sitt barn tycker du eller ska man ta det med jämnmod? Vad för slags pappa är man om man inte kämpar för sitt barn?

      Radera
    7. Visst blir barnen förkrossade men ingen kan hållas ansvarig för någon annans barn. Den förälder som är otrogen, är ensam ansvarig för att ha krossat sina barn.
      Men visst kan man se älskaren som delaktig i att ha krossat den gifta kvinnans barn, den som vill. Jag gör det inte, men det betyder inte att jag skulle vilja ha en relation med en gift man ändå.

      Radera
  33. Mamman umgängessaboterar alltså?
    Hon Pasar barnet. Det är ju samma sak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag föredrar att inte använda retorik och fraser som har myntats av en propedofil man, som förstörde livet för tusentals barn i USA då han skickade barn till fäder som våldtog och misshandlade dem. I vissa fall till döds.

      Radera
    2. Det behöver du inte. Beskrivningen är ändå densamma.

      Radera
    3. Det, av den propedofile mannen Gardner, myntade uttrycket PAS används för att i vårdnadstvister kunna skicka barn till fäder som förgriper sig på dem. Det gjordes och görs också.

      Så är inte fallet med den här pappan, så vitt jag vet och har kännedom om.

      Radera
    4. Pas handlar om föräldraalienering. Det är det som är Pas - parental alienation syndrome.
      Det är alienering Leroy hävdar och som du instämmer i.

      Radera
    5. Det handlar inte om alienering när man skickar barn till pedofilpappor. PAS är alltså något helt annat.

      Radera
    6. Du får läsa på om Pas. Det används inte enbart av pedofiler. Det används av papparättsrörelsen och alla där är inte pedofiler. Även om upphovsmannen var det.

      Radera
    7. Det är nog du, som bör läsa på om PAS:
      http://sanningenompapparattsrorelsen.wordpress.com/2012/10/30/pas-ny-dokumentar-om-hur-rattsvasendet-straffar-brottsoffer-och-legaliserar-garningsman/

      Radera
  34. Noboytoy, jag kan tolka det som att du anser att mamman gjorde fel som valde att hitta en ersättare för Leroy. Hon borde ha väntat på att Leroy kunde och ville vara pappa till hennes barn och inte valt att hitta en ny man istället.

    Om nu Leroy inte hade möjlighet att vara vid hennes sida vid graviditeten för att massera hennes gravidsvullna vader, åka iväg mitt i natten och köpa saltlakrits, hjälpa henne knyta skorna när magen var för stor osv, finnas på plats när första värken kommer mitt i natten och då hjälpa henne till BB, finnas vid hennes sida dygnet runt när hon ska hem med det lilla knytet från BB och man helt plötsligt ska sköta om en hjälplös liten varelse, då menar du alltså att mamman INTE ska få ersätta Leroy på något sätt?

    Han måste få tid, gubevars, han har ju en annan familj att tänka på. Och det borde hon ju förstå och inte rusa iväg och skaffa nån annan. Nej vänta lojalt och snällt, viktigare att Leroy får sin rätt som man och pappa än att hon och dottern får stöd fån nån som faktiskt kan fungera som pappa?

    Nej, jag tycker verkligen att du tänker fel här.

    /LL

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag struntar fullständigt i vilka män och hur många män, mamman vill ligga med eller ha förhållande med.

      MEN, hon har valt pappa till sitt barn, helt på egen hand och nu skall hon stå för sitt val, ta ansvar för det och låta barnet träffa sin far. Det är inte svårare än så, LL.

      Radera
    2. Nej det struntar du inte i.

      Du menar att mamman mamman gjorde fel som valde en ny far till sitt barn och att det därför är synd om Leroy som borde ha fått tid eftersom han inte kunde hjälpa att han hade en tidigare familj att ta hand om.

      Hon borde ha anpassat sig eftersom hon valt biologisk pappa till sitt barn och sen ställt upp på Leroys alla villkor som han ställde för umgänge samt anpassat sig helt efter hans familjesituation.

      Och det hade hon förmodligen gjort om hon inte träffat en ny man och inte var så beroende av Leroy som hon hade varit annars.

      Istället för att Leroy fick anpassa sig efter hennes familjesituation.

      Radera
    3. Tala inte om för mig vad jag menar. Det vet inte du.

      Du verkar inte fatta att man inte kan "välja en ny far" till sitt barn?? Mamman har redan valt pappan till sitt barn, Leroy. Nu får hon stå sitt kast när hon valde denne pappa och när hon valde hans familjesituation.

      Det står för mig helt klart, att det är mamman i det här fallet som sitter med taktpinnen och tror sig ensam kunna bestämma över sitt barn. Det finns en pappa till barnet som har samma rätt att bestämma över barnet som mamman.

      Om umgänget med pappan är i det närmaste obefintligt och pappan klagar över för lite tid med sitt barn, då ligger det nära tillhands att tro att det är mamman som är bromsklossen i det hela.

      Radera
    4. Alla får stå sina kast. Både mamman och Leroy får försöka ordna upp det på bästa sätt för sig själva och framförallt för sitt barn.

      Man kan inte välja en ny biologisk far men man kan välja att låta någon annan ta fadersansvaret om den biologiska pappan inte kan eller vill. För att man tror att det gagnar barnet och för att man behöver det för egen del.

      Och fadersansvaret kan man inte sen bolla runt med hur som helst.

      "Det finns en pappa till barnet som har samma rätt att bestämma över barnet som mamman." Han har rätt att bestämma i samråd med mamman. Han har inte ensamrätt på att bestämma och ställa villkoren för hur hans umgänge med deras gemensamma barn ska se ut. Och får han inte det så avstår han hellre och beklagar sig högljutt år in och år ut.

      Du kan uppenbarligen inte se det.

      Radera
    5. Jag kan tro på ditt ord, om du talar om vilka villkor det är, som Leroy inte kan ställa upp på och som gör att han hellre avstår från att träffa sitt barn.

      Det är inte heller mamman som ensam har rätt att sätta upp villkoren för umgänge. Pappan har all rätt att ställa krav och där gäller kompromiss.

      Så tala nu om för oss, på vilket sätt Leroy inte är villig att kompromissa genom att beskriva hur umgänget har sett ut och ser ut idag.

      Radera
  35. Till Leroy:
    För mig är det obegripligt varför du hänger med den här typen av män:
    http://fittstimm.wordpress.com/2012/10/28/domd-mansjors-manska/

    Det är synd, om det är så att du är en bra pappa, att du får ditt rykte och ditt anseende skamfilat på grund av att du allierar dig med pappor och män som är kriminella as.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns pappor som råkat illa ut på riktigt.
      De vill inte bli sammanblandade med papparättsrörelsen.
      Inget av detta gäller Leroy.

      Radera
    2. Berätta gärna mer om vad du vet om Leroy som gör att han är olämplig som pappa.

      Radera
    3. Jag var betalande medlem i en mansjour förut som stöttade både kvinnor och män i frågor gällande deras barns rätt. Då jag inte betalat medlemskap räknar jag mig inte som medlem i någon förening längre inte ens idrotts förening heller. Jag anser inte att jag skulle hänger med en dömd man. Jag tror jag talade mest med en av medlemaarna face to face i den föreningen. Det är absurt att påstå att bara för att jag valt att gå med i en förening hänger med någon dömd person. Det är en förenings styrelse skyldighet att ha koll på medlemmarnas historia och lämplighet och att granska detta. Ta bort ev. olämpliga personer. Jag kan tex. inte ta ansvar för alla andra medlemmar i Röda Korset eller AIK , jag har även varit med och betalat till några andra barn och familjeföreningar och forum för flera år sedan som jag då tyckte var bra föreningar. Men jag kan trösta dig med att jag just nu inte är betalande medlem i en enda förening. Men jag kanske kommer att engagera mig pånytt om jag ser en bra förening som bryr sig om både mammor och pappor, som har det jobbigt gällande barnens och deras rätt. Vore bra om man där har medlemmar som man bevakar området omhändertagna barn och föräldrar med erfarenhet av missförhållanden att de som arbetar där kan ge råd på olika områden hindra att någon blir skadad eller hamnar allt för långt ner social missär drabbar barn i dagens Sverige.
      Leroy

      Anonym 02.55 Jag vet ärligt talat inte vad papparättsrörelsen egentligen är för förening eller rörelse. Att det finns både pappor och mammor som råkar illa ut är helt rätt. Men det skall inte drabba barnen, saker skall hellst lösas innan det gått överstyr. Var hittar man den sk. papparättsrörelsen?

      Radera
    4. Jag förstår att inte alla medlemmar kan ta ansvar för vad andra medlemmar gör men nu är det ändå så att fler och fler, med åren, har fått upp ögonen för både mansjourerna och papparättsrörelsen och vad de pysslar med. De är inte seriösa, helt enkelt och det är synd att bra pappor blir dragna över en och samma kam, som de andra stollarna.

      Om papparättsrörelsen (i USA m.fl länder kallat Fathers Rights Movement) kan du läsa till vänster i bloggen bland "kategorier";)

      Radera
    5. Gör dig inte dum Leroy. Det finns en papparörelse som drivs bla av Daddy, JJ och TJ. De 2 senare har beställt ut barnpornografimaterial i Norrköpingshärvan. Listan finns i många ex, men det vet ju inte ni. TJ har på ett flertalet sidor på nätet diskuterat ämnen som: Hur man minst skadar en 8 månaders baby vid penetration eller "tröst genom att stimulera barns könsorgan." Fy för fan vilka äckel. JJ förföljer kvinnor som inte låter sig styras av hans imbecilla åsikter. De är en del av papparättarna där du, Daddy och diverse kvinnofolk engagerar er. Ingrid Carlqvist mfl som tillhör rörelsen förespråkar att inte utreda sexuella övergrepp då offret mår sämre av utredningen än övergreppet. Hualigen vilket skitsnack!

      Papparättarna låtsas inte finnas, men även i de bästa familjer... Du är mer insyltad än du står upp för. Det är nog uppenbart för de flesta utan att närmare fördjupa sig. PAS är en av stöttepelarna. NKRM/Gardener är ledstjärnan med en del medlemmar, synliga eller osynliga i denna tråd.

      Du vet inte? Jomen tjena!





      Radera
    6. Nu är du verkligen fel ute. Jag gillar att kvinnor som utsätts för sjuka män kan få hjälp på kvinnojourer. Jag gillar min sysster, jag gillar min mor som aktivt arbetade vid en kvinnojour. Jag har själv hjälpt kvinnor som setat i kläm.

      Att du påskriver mig sånt jag aktivt tar avstånd mot är något du måste lära dig se. Liksom då jag hoppades Denny skulle bli hel och lycklig och KÅB bad mig hålla mig undan.

      Man agerar utan grund, dömmer folk på förhand för man väljer konflikt före dialog.

      Blanda inte ihop mig med sjuka förövare om det är det du försöker göra.

      Varför allt detta hat.?

      Tänk om bygg broar i stället för murar.
      Leroy

      Radera
    7. Leroy: jag känner inte dig. Jag har läst några av dina kommentarer på nätet och jag har faktiskt inte själv läst någonting från din sida, som tyder på kvinnohat. Det finns dock andra här som påstår att de har uppmärksammat dig, i tex Daddys förskräckliga falskback-tråd, där du skall ha visat prov på detta.

      Jag vet inte, men kanske är det så, att du döms på förhand pga att du hänger med den här typen av fasansfullt kvinnohatande män, som inte ens tar kvinnor i försvar när de har blivit våldtagna eller tar kvinnor i försvar då de slås halvt ihjäl i sina egna hem, av sina män? Som tycker att det är okej för vuxna människor att misshandla små barn (barnaga NKRM?

      Radera
    8. Leroy du är en räv. Du figurerar under flera olika nick och du har skrivit mer eller mindre kvinnohatande saker únder flera år på nätet.

      Om du inte har de åsiker du luftat under flera år så är det märkligt att du rör dig i de kretsar du gör. Du har stött Daddy, tex med pengar osv.

      Radera
  36. Jag anser mig vara väl påläst ang PAS. Jag instämmer i att denna humbugteori, skapad av en propedofil man, används av Papparättsrörelsen idag. Det visar hur seriösa de är..

    SvaraRadera
    Svar
    1. En teori som Leroy ställer sig bakom.

      Leroy måste vara väldigt glad idag när du för hans kamp på nätet åt honom. Han behövde inte göra mycket själv alls. Inte ens redovisa lite fakta. Den vill du ha från oss andra som det ser ut.

      Radera
    2. Jag för inte hans kamp och jag för inte heller hans kamp på nätet för all evighet. Jag vet inte vad som är sant och inte i den här vårdnadstvisten men jag kan inte ställa mig bakom den här mamman eftersom hon, än så länge och i mina ögon, via sitt agerande ger Papparättshaveristerna vatten på sin kvarn. Den här typen av mammor, förstör för alla andra mammor, om det är så att min uppfattning om henne är korrekt.

      Jag inser dock, att jag i viss mån själv har bidragit till att ge papparättshaveristerna vatten på sin kvarn, bara genom att föra debatten. Det får jag ta ansvar för, samt ta emot kritik för och det gör jag också.

      Radera
    3. Jag tycker det är jävligt hedersamt av dig NBT att stå för att du tycker som du gör även om det innebär att du går emot dina vänners åsikter. Det visar att du HAR en egen åsikt och att du har principer, och dom ändras inte utifrån person, utan dom står fast oavsett. Det är många som utgår från person snarare än sak och därmed kan ändra inställning och principer varannan dag.

      Att ge en person rätt betyder inte nödvändigtvis att man tycker om allt den personen gör eller säger, eller att man kommer hålla med den personen om allt i all framtid. Det är bara trams att man ska ses som nån slags svikare och förrädare för att man inte alltid dansar samma vals som sina vänner.

      Radera
    4. Påstå för någon annans räkning för att polarisera är fel.

      Han sa så altså är han för PAS, Jag skrev tidigare alinering men det pekar väl för att jag är sån som man är rädd att dom som säger att PAS finns påstås vara. Därför skriver jag medra neutralt "OTillbörlig Påverkan" Det drabbar barn och utövas av antingen pappan eller mamman.

      Det är en sandlåde debatt som pågår och Ni hör väl hur det låter och ser väl hur illa det ser ut egentligen då man sitter där runt sandlådan och man säger att han sa si alltså är han sån, Hon uttrycker sig så alltså står hon inte uppför de ideal det kollektiv hon borde stå upp för och skydda och vi väljer att utmåla han som förspråkare av ditt eller datt. Det blir ju så tydligt att det finns grupperingar som retar sig på varandra och sitter och jagar eller kastar skit på varandra dagarna i ända i stället för att ta tag i saken och gemensamt försöka göra det bättre för barnen i framtiden.

      Våga diskutera problem som gör att allt fler barn mår dåligt och inte klarar av vare sig samhällstempot eller familj, arbete vi får fler och fler unga som behöver antidepressiv medicin för dom bara hör allt gnäll och ingen ser till att man har något vettigt att göra. Tar med dom ut på upptäksresor i skog och natur eller aktiviteter.
      Leroy

      Radera
    5. Catta: det kanske inte verkar så, men jag är oftast väldigt klar över min ståndpunkt i många frågor, men jag är alltid beredd att ändra inställning om någon lägger fram övertygande argument.

      I det här fallet är det svensk lag som gäller - barns rätt till båda bio-föräldrar, under förutsättning att det inte är skadligt för barnet. För mig kvittar det om det är en mamma eller pappa som vägras umgänge.

      Det är barnet som skall tas hänsyn till och det är barnet, som inte skall användas som vapen i krig mellan vuxna.

      Jag tror inte att "mina vänner" på nätet ser mig som en svikare men jag vet att vissa är chockade, kanske lite besvikna och jag tror att det handlar mest om att jag på det här sättet indirekt stöttar det som vi brukar vända oss starkt emot - nämligen desperata, ofta kriminella och brottsmisstänkta pappor i vårdnadstvister som gör gemensam sak i papparättsrörelsen, dvs "dina vänner". Vars diverse fega och odemokratiska metoder, jag skyr som pesten. Men karlar är ju sällan lika stora, starka och tuffa, som de vill framstå.

      På så sätt har "mina vänner" helt rätt, Leroy behöver sannerligen inte mitt stöd. Han har ett massivt stöd och alla tänkbara fega metoder att ta till så det förvånar mig att han inte har fått ensam vårdnad redan..? Detta saknar de mammor, vars barn tas ifrån dem idag, trots allvarlig misstanke, om våld och övergrepp mot barnen från pappans håll.

      Saken är den, att jag inte kommer att hjälpa Leroy på något sätt. Saken är den, att det är intressant med en debatt och höra hur folk resonerar, det är lite trubbigt, både här och där, kan jag tycka? Saken är den, att risken för att jag råkar på ännu en pappa som Leroy och skriver om det, är minimal. Saken är den, att jag inte kan ställa mig bakom orättvisa, åt något håll. Fortfarande, har det inte framkommit någonting, som pekar på att den här pappan förtjänar, att inte få umgås med sitt eget barn.



      Radera
    6. NBT:Nej om någon vänder sig emot en för att man har en annan åsikt i en fråga då kanske man inte ska se den som vän heller, man måste kunna ha olika åsikter.

      Det handlar väl snarare om att man kan stå upp för det man menar är rätt. Och att man har den åsikten om vad som är rätt och fel oavsett vem det handlar om. Det är fel att stjäla, ja då är det fel att stjäla även om det drabbar ens värsta fiende typ.

      Jag ser inte heller att det handlar om att hjälpa en specifik person utan om att det är en diskussion om vad som är rimligt att kräva, vilka lagar som gäller, och skillnaden mellan känslor och rättigheter/skyldigheter

      Radera
    7. Jag brukar säga till min lillebror:
      "Jag kommer att stötta dig alltid, så länge jag lever, på alla sätt jag kan MEN - om jag tycker att du har gjort fel, så säger jag det och kräver att du tar ansvar för det du har gjort. Det innebär inte att jag inte tycker om dig eller att jag kommer att ta avstånd ifrån dig."

      Jag håller med dig om, att det handlar om att få rim och reson i debatten. Hittills har den bestått av, att döma ut Leroy som person, som otrogen make, kvinnohatare och hans sätt att hantera situationen han har satt sig i. Det har absolut ingenting att göra, med hans lämplighet som pappa.

      Och återigen reserverar jag mig för, att jag kanske inte har all information, men den borde väl i så fall ha kommit fram vid det här laget, kan jag tycka?

      Radera
    8. NBT: Ja men precis, man kan ta avstånd från en handling (eller tycka att en handling är bra) utan att för den skull anse att allt den personen gör är bra eller dåligt.
      Jo men det känns som att det är lite som både du och jag varit inne på, att det handlar snarare om moraliska aspekter, känslor och kanske egna erfarenheter än något konkret. Han kan vara hur omoralisk som helst gällande trohet, men vara en utomordentligt bra pappa för det. Någon sa att det drabbar även barnen om man trasslar i familjen och visst gör det oftast det, men samtidigt så drabbar det barnen när föräldrar bråkar om ekonomi, när föräldrar tjafsar om uppfostran och vad som helst.

      Nej jag har verkligen inte heller all information och jag tycker det vore dumt att lägga ut den också, sånt här ska skötas främst utanför nätet. Men de som tycker Leroy är en usel farsa har liksom inte direkt kunnat komma med varför han är det.Allt handlar om vad han sagt och gjort mot mamman, frun och andra. Det "värsta" som kommit fram är det Leroy själv sa, att han ljugit för sin vuxne son. Det är inte okej, men det förälder som aldrig någonsin dragit en vit lögn för sina barn finns nog inte.

      Sen kan man givetvis inte dra några långtgående slutsatser utifrån vad folk i tvist säger, det finns alltid två sidor av ett mynt.Det den ena upplever som krav kan av motparten upplevas som frågeställning. Det den ene upplever som aggressivitet kan av motparten handla om frustration osv.

      Radera
    9. Jag uppfattar det som att det handlar om att mamman känner sig kränkt, förnedrad osv och att hon för över dessa känslor på sin dotter, som om pappan har kränkt och förnedrat sin dotter och inte mamman. Det är fullt förståeligt men det är fult att använda flickan som vapen för att slå tillbaka mot pappan. Flickans känslor är inte mammans känslor.

      Jag betvivlar inte för en sekund att Leroy kan vara både kvinnohatare, dominant och arrogant men mamman måste lära sig att tackla det, utan att använda sin dotter som sköld.

      Radera
  37. NBT, varför kommer inte mitt svar till Catta 13:02 in?

    Alexis (Columbus)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför att min blogg modereras av mig och jar har inte varit inloggad.

      Radera
    2. Helt OK, NBT. Måste vara ett mastodontjobb att driva en blogg...

      Alexis Columbus

      Radera
  38. Jag såg hos Monica att även hon gått igång på dina klara tydliga svar och använder sig av lite påståenden.

    1. Hon tog mig till Stockholm. Hon ville absolut ge mig en present, något aldeles eget som hon ordnat.

    (Hon ringde även och trakaserade frun på olika sätt i sitt arbete, samt den äldste sonens moder.)(Tror du då Monica att dom kan acceptera en ilvvillig person men acceptera ett oskylldigt barn.)

    Du behöver inte Ponera Monica det var en bra separation i samförstånd och vi båda delade på ansvaret fram tills han blev myndig.

    Det där med hade kunnat är ju möjligt men så skedde ju inte.


    2. Jag har avstått från umgänge.

    (NEj just då hade vi ett avtal som skulle inneburit 7,5 timme umgänge/vecka enligt vad som var bestämmt hos familjerätten men det har aldrig blivit följt enligt det som varit bestämmt och fastställt i tingsrätt.. Det var en försiktig upptrappningmodell som gjordes och godkändes, det togs även fram en generalfullmakt som gav mig viss insyn motsvarande Gemensam vårdnad. Något återkomande regelbundet strukturerat umgänge har aldrig kommit tillstånd och det utökade umgänget hindrades på olika sätt.) Före det hade vi kontaktperson innan barnet var ett år och det funkade bra, jag har roliga filmer som flickan fått.

    3. MVC Journalen ja den fick jag låna av mamman själv. Det var ju innan hon hade skaffat sig en ersättare med 3 andra barn att försörja och sedan bestämt sig för att han skulle ta min roll. Därav kanske alla dessa ageranden och skrivanden om ärligt och sanning och diskussioner kring vårdnadstvister och hur man kanlösa saker bra för barn. Men det som är tråkigt var j att man såg att det fanns folk som började kalla en saker eller påst angripa i stället för att diskutera sakligt kring sådana här överkliga situationer.

    Perspective Japonese. (Din hjärna tolkar en bild och du luras in i ett tredimensionelt seende på ett tvådimensionellt plan.)

    Leroy

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ersättare med 3 andra barn att försörja". Spelar det någon roll om han eller du har 3 barn sen tidigare? Den enda skillnaden jag kan se är att du har försörjningsplikt till barnet men gnäller över det medan bonuspappan inte har försörjningsplikt men tar det ansvaret ändå.

      För övrigt har jag ALDRIG sett någon så otydlig som dig. "Det tråkiga var ju att man såg att det fanns folk..." Vad menar du egentligen? Vem såg vad? Vem angrep vem? Vem kallade vem vad? Vem påstod något och vad?

      Vi får väl hoppas att det inte är din oförmåga att vara tydlig och rak som gör att du inte har kontakt med ditt barn. Ingen förstår vad du menar eller vill? ;-)

      Radera
    2. Anonym: Menar du att det bara är styvpappan och Leroy, som tillsammans försörjer flickan? Mamman har väl också inkomst?

      Leroy: jag tror att jag vet svaret, men har du någonsin funderat på att låta styvpappan adoptera din dotter? På så sätt skulle du ju slippa betala underhållsstöd och dina andra barn skulle slippa dela med sig av ditt eventuella arv, till detta barn?

      Radera
    3. Jag är ganska säker på att mamman, pappan och bonus hjälps åt. Men jag vet inte utan reagerade mest på den lilla, lilla bittra kommentaren från Leroys sida om ersättaren med 3 barn.

      Radera
    4. Vi kan nog konstatera att det finns mer och mindre bitterhet från båda parters håll..?

      Radera
    5. Vi är eniga!

      Radera
    6. Frågan om adoption kom upp i en diskussion på msn och det var mamman som sa att du om det inte passar så kan vi adootera.

      Jag har aldrig tyckt det varit en bra idee utifrån situationen och de känslor jag har för mitt barn. Dessutom är styvpappan för gammal
      Leroy

      Radera
    7. Monicas fråga om underhåll. Jo jag har betalt månadsvis i förskott. Ibland har mamman bett om förskott som mest låg jag 3månader före. Utöver detta har jag varit med på att betala del av barnvagn,kläder och medicin. Sett till så hon fått studsmatta, barn cykel av sin kusin som hon kom bra överens med.

      Jag var den som köpte smörgåstårta o så då modern ringde och sa om du inte betalar så kan vi ju inte bjuda på kalas.

      Radera
    8. Mamman eller vänner kanske kan bekräfta att Leroy har betalat underhåll samt bidragit med diverse annat, åt sitt barn?

      Radera
    9. Styvpappan för gammal?

      Radera
    10. Situation?
      Känslor för barnet?
      Vilket svammel! Typiskt Leroy.

      /Tittarstorm

      Radera
  39. Ja jag saknar såväl hennes leende och skratt samt dom hårda kramarna. När hon var liten så skrev jag att jag tom saknade lukten av mitt barn. Varför skulle inte män kunna ha känslor och sakna. När jag skrev så när hon var liten då var ju jag en sån där farbror som man varnar barn för. Det började genast spekuleras om jag var sjukligt intresserad av barn man insinuerar och ber någon hålla sig borta för man vet bässt

    Nej det märks vilka som resonerar vuxet.

    Diskussionen behövs för att man skall förstå att en del saknar empatisk förmåga.

    Leroy

    SvaraRadera