Pappan som avrättade sina barns mamma framför ögonen på barnen, på öppen gata i Malmö, fick via mordet på modern, enskild vårdnad om sina barn. Pappan motsatte sig därefter, att barnen skulle få bearbeta denna traumatiska upplevelse, hos barnpsykolog.
"För en vecka sedan dömdes den man som i februari högg ihjäl sin sambo på gatan i Malmö inför de två döttrarna, till livstids fängelse. Flickorna, tre och sex år gamla, togs av polisen till Malmös barn- och ungdomspsykiatriska klinik direkt efter mordet. Men de fick ingen hjälp. Det emotsatte sig deras pappa, som blivit ensam vårdnadshavare för barnen vid mordet.
Vellinge socialnämnd vände sig till tingsrätten först två och en halv månad senare, i början av maj, för att få domstolen att ta ifrån pappan vårdnaden. Först i slutet på förra veckan, över fyra månader efter mordet, gick han själv med på att en särskild vårdnadshavare utsågs."
Nu vill Maria Larsson och Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg, att lagstiftningen skall ses över.
"Idag finns ingen automatik i att den föräldern som dödat den andra också förlorar vårdnaden. Socialnämnden måste väcka talan, något som inte alltid görs enligt Gudrun Nordberg, jurist och informationschef på Brottsoffermyndigheten. Hon berättar att det finns det flera fall i landet där en förälder fortsätter att vara ensam vårdnadshavare efter att ha fällts för att ha dödat den andra föräldern.
– Varje år kommer den här frågan upp. Det är ett antal fäder som fortsätter att vara vårdnadshavare fastän de dödat mamman. "
Barnen brukar vara kvinnors/mammors ansvar i samhället. Det är mammor/kvinnor som tar den största ekonomiska "smällen", när heterosexuella par bestämmer sig för att skaffa barn. Det är oftast mamman/kvinnan som också tar huvudansvaret för barnen och ser till att barnen får mat, kläder, sköter skola/dagis-kontakter, fixar tandläkar/läkartider, vabbar när barnen är sjuka och tar ut föräldrarledigheten. Vid separation får föräldrarna gemensam vårdnad om barnen, men väljer oftast att låta barnen bo hos mamman på heltid.
Det förvånar mig därför att en man har utsetts till talesperson åt barnen, i egenskap av Barnombudsman. När hade vi tex en kvinnlig överbefälhavare i Sverige som agerade talesperson åt alla män med det typiskt manliga "intresset" - det svenska försvaret? Svar: aldrig.
Varför allt detta pappa-fjäsk..?
Jag hörde om en man som mördat barnens mamma och där morföräldrarna tog med sig barnen till fängelset för att pappan skulle få träffa barnen. Om inte morföräldrarna hade gjort det hade polisen i stället hämtat barnen. För "pappan" var vårdnadshavare och hade "rätt" att träffa sina barn.
SvaraRaderaDet är så jävla sjukt att det finns inte! "Barnens bästa"? Knappast. Om det samhällssystem vi utgår från idag handlar om barnens bästa, då krävs det en gedigen diskussion om vad barns bästa ska innebära. Jag ser inget "barns bästa" någonstans! (Inte ens särskilt mycket hemma hos vanligt folk heller.)
Jag har ställt frågan förut men får inga svar..? Exakt VAD är det pappor gör för sina barn, som är så viktigt för barnen, att barnen till och med måste umgås med pappor som våldtar barnen och som begår mord på deras mamma?
RaderaVad har barn för utbyte av att åka till fängelset för att hälsa på en man, en mördare, bara för att han råkar vara bio-far? VAD tillför en sådan pappa, till barnens "bästa"? VAD tillför pappor överlag sina barn, som är viktigare än det mammor tillför?
Det är som du säger, Calle - det är inte barnens bästa som samhället verkar för. Det är fadersrätten och fadersmakten som skall bevaras till varje pris.
"Det förvånar mig därför att en man har utsetts till talesperson åt barnen"
SvaraRaderaKönet är kanske inte alltid det mest utslagsgivande i detta sammanhang. Mitt intryck är att Fredrik Malmberg har varit mycket klarare, tydligare och mer militant i att försvara barns intressen än hans föregångare, Lena Nyberg. Där mitt intryck var att hon till och från var svävande, lite mesig, och om jag minns rätt även flirtade med PAS-idéer. Malmberg var till och med på ett föredrag med Birgitta Allmo ("Vem vågar tro på ett barn?"") och deltog i debatten där på ett väldigt bra sätt. '
Själv förvånas jag nog mer över att han som folkpartist (!) kan vara så klar och vettig, men världen är mer komplex än vad man ibland vill tro.
Jag kanske uttryckte mig lite svävande? Jag menar inte att Fredrik Malmberg gör ett dåligt jobb. Det vet jag ingenting om.
RaderaJag ifrågasätter däremot varför det sitter så många män och styr över tex skolor och dagis (över barns vardag) inom kommunerna och varför barnombudsmannen är en man, när vi så sällan ser kvinnor styra över typiskt "manliga" intressen och manliga anställda? Vi har tex aldrig haft en kvinnlig ÖB eller en kvinnlig rikspolischef.
Kvinnor är de som tar störst ansvar för barnen i samhället och som jobbar med/umgås mest med barn men ändå är det män som styr dagis och skolor och barnombudsmannen är en man.
Hur får detta fortgå??!! Att låta barn bo med sin mammas mördare är inte bara inhumant, det är rent livsfarligt! Hur svårt kan det vara att ändra på lagen? Eller anser man verkligen att pappans rätt väger tyngre än att barn ska få rätt till en trygg barndom? Om frågan kommer upp varje år måste det alltså finnas något hinder för att man inte ändrar lagen? Vem/vad är det...?
SvaraRaderaJust den här pappan sitter i fängelse, så barnen bor någon annanstans men är kanske tvingade att åka och hälsa på mannen som avrättade deras mamma?
RaderaHan fick livstid och är förhoppningsvis fri, först när barnen är så stora att de själva kan välja om de vill ha kontakt med pappa mördaren.
En pappa som har mördat och våldtagit skall inte ha vårdnad om barn.
Även om barnen bor hos någon annan och pappan sitter i fängelse kan han göra skada. Jag antar att han då har rätt att träffa sina barn under permissioner och på besökstider, utan att barnen kan säga ifrån? Dessutom kan man väl i värsta fall i Sverige komma ut innan barnen har blivit myndiga, om man begick mordet när barnen var små. Och självklart är det också helt galet att han får bestämma att de inte ska få hjälp för traumat han utsatte dem för genom att mörda deras mamma.
RaderaIbland förstår jag inte vad svårigheten med att ändra lagar är. Kan någon (förutom förövarna själva) anse att barn ska växa upp med en sådan förälder?
AG: vet du vad som slog mig? Det är inte heller ovanligt att barnen får bo kvar hos sina incestfäder och mamma-mördare under tiden pappan inväntar fängelsestraffet. Det är inte heller ovanligt att barn får bo kvar hos misstänkta incestpappor medan barnvåldtäkts-utredning pågår. Vilka barn törs berätta då?
RaderaLagar verkar bara vara svåra att ändra, då det är kvinnor och barn som är offer för manligt våld och sexuellt våld. Lagar som män anser "diskriminerar" män, går mycket snabbt att ändra som vi har sett i flera fall med tex avskaffad värnplikt, billigare fordonsförsäkringar för män, gemensam vårdnad till varje pris och det numera ökända PAS på våra socialkontor.
Pappor är oerhört viktiga för barnen ,flera forskare har kommit fram till detta ,bland annat har de bättre ekonomiska förutsättningar än mödrar .
SvaraRaderaDet ligger något i det eftersom de ensamstånde mödrarna efter en vårdnadstvist till exempel ofta kommer i ekonomiskt underläge de får ta hela skiten med hämtning ,lämning dagis,skola ,handla,laga mat,gå till doktorn ta nattvak m.m och på det extra skylldiheter med att hålla tider vid umgänge som det innebär att vara ensamstående med ibland flera barn ofta småbarn ,medan papporna har vårdnadsrättigheter och ska ha umgänge med sina ofta små barn som även om det inte föregåts något brott ofta mår psykiskt dåligt under umgänge som innebär att fadern hämtar barnet ifrån mamma syskon och sitt hem till ibland främmande miljö med annat språk annan kultur annan mat med ibland fäder som inte talar samma språk som barnet.
Samma umgänge skall enligt vårdnadsreformerna passa alla barn från 0 år till tonåren .
De barn som har neuropsykiatriska sjukdommar som inte är ovanligt som autistiska barn eller barn med ADHD som har mycket svårt att klara miljöombyten mår mycket dåligt av detta.
Det skrivs i tidning efter tidning om fäder som får stämpeln att vara hjälte som driver vårdnadstvist mot mammam de kämpar för umgänge 2 gånger mån från 2 dagar till 14 dagar medan pappor som verkligen tar hand om sin familj och barn från det att de är små 24 tim dygnet och delar allt den värkliga jämställdheten finns där tills barnen flyttar hemifrån ,de fäderna får inga stjärnor i boken inte .
Tack för en viktig blogg
C.C
CC:
RaderaJag håller inte alls med om att pappor är viktiga för barnen, pga av att pappor har bättre ekonomi än mammor. God ekonomi, gör sannerligen inte en god förälder.
Inte heller är det kvinnor som har skapat världen, där män tjänar mer pengar än kvinnor och där män äger nästan all världens tillgångar. Inte heller är det kvinnor som har skapat en värld, som innebär att kvinnors huvudansvar är att ta hand om alla de barn som både före och efter preventivmedlens tid, "tillverkades" och "tillverkas" i kärnfamiljerna. Detta arbete borde delas lika mellan föräldrarna men pappor verkar faktiskt inte så himla intresserade? De vill inte vara föräldrarlediga, de vill inte vabba och de vill inte jobba deltid för att "hinna med allt därhemma". De vill inte ens betala halva kostnaden för sina barn, då de separerar från barnens mamma. Många, många pappor vill inte betala något alls, som vi kan utläsa av siffror från F-kassan, som så många pappor är skyldiga pengar, för underhållsstöd.
Det enda jag har hört, är folks påståenden om att "pappor är jätteviktiga för barnen". Ingen har dock kunnat svara på VAD det är som pappor tillför sina barn, som skulle vara så livsviktigt för barnen? VAD? Det finns gott om forskning som också säger att barn mår bättre utan män i sina familjer. Tex att barn slipper riskerna med att utsättas för manligt våld, hot, sexuellt våld och mer sällan drabbas av sjukdomar som tex anorexi och att barn också får en bättre självkänsla av att växa upp med bara en eller flera kvinnliga föräldrar.
Jag tror också att många barn har svårt att klara växelvist boende hos sina separerade föräldrar. Forskningen visar dock att de flesta barn gör det.
Det finns tyvärr inte så många pappor som du talar om, som är helt jämställda kvinnor och mammor. Det visar statistiken klart och tydligt. Jag tror att de pappor som tar mindre ansvar än kvinnor och mer ansvar än de flesta andra pappor för sina barn, kallas "jämställda" och "bra". Det innebär inte att de är tillräckligt jämställda eller tillräckligt bra och att de tar halva sitt ansvar.
Jag är övertygad om att barn INTE mår bra av växelvis boende. Skulle du vilja flytta varje vecka? Skulle du må bra av det?
RaderaForskningen visar att det är bra för barnen för att ett annat svar är inte möjligt. De vet forskarna som gör sina avhandlingar och det vet framför allt barnen som svarar på frågorna. Men hur bra mår barn nuförtiden? Egentligen? Först dumpade till dagisförvaring från ett års ålder och sen forslas mellan föräldrar (som ofta inte ens pratar med varandra) varje vecka?
Jag ställer också, liksom du, frågan - vad är det som pappor tillför sina barn som är så himlastormande bra? Det finns bra pappor, javisst, men resten då?
Hur skulle ett samhälle som VERKLIGEN utgår från barns bästa se ut? Det kan vi fundera på!
Nej, Calle, som barn ville jag inte träffa min pappa alls. Jag ville slippa honom och jag ville bara vara hos min mamma, min lillasyster och min styvpappa.
RaderaMin lillebror mådde inte heller bra av växelvist boende. Det gick så långt att dagis varnade för illavarslande tecken och bad mamma och hans pappa att tänka över hans boende. Hans far ville inte ta hand om sin son på heltid, så det blev mamma som fick axla ansvaret det ansvaret, vilket hon mer än gärna gjorde, trots sämre ekonomi.
Barn är åsidosatta i dagens samhälle. Barns bästa, verkar ingen veta vad det är, ens? Det är föräldrarna man utgår ifrån och framför allt papporna, som vi ser. Pappa-fjäsk och pappa-dalt, utan att pappor ens behöver anstränga sig nämnvärt för sina barns skull.
Ja? Varför kan ingen svara på frågan VAD det skulle vara, som pappor tillför sina barn, som är så livsviktigt för barnen? Hur många människor anser att alla barn, som har separerade föräldrar skall ha pappan som ensam vårdnadshavare och att dessa barn per automatik skall bo hos sin pappa? Medan mamman bara får umgängesrätt, kanske varannan helg? Hur många pappor har lust att ställa upp på det, när de inte ens vill vara föräldrarlediga eller vabba för sina barns skull?
Det handlar inte om att pappor vill ta hand om sina barn på heltid. Det handlar, som vanligt, om att pappor och män vill behålla kontrollen över kvinnor. Det gör de lättast genom de gemensamma barnen. Gemensam vårdnad vill pappor ha, så att de har lika mycket bestämmande- och beslutanderätt som mamman över barnen, men att ha barnen boende hos sig halva tiden eller på heltid, vara föräldrarlediga och vabba, verkar vara ointressant för de allra flesta pappor. Delat barnbidrag vill de också ha, trots att få pappor ansvarar för klädinköp och dylikt åt barnen.
Det skulle vara intressant att veta om de barn, (20%) som har växelvist boende, har en pappa som lever ensam eller om dessa pappor är sambos med nya kvinnor? Min erfarenhet säger mig nämligen att pappor gärna går med på växelvist boende och söker enskild vårdnad, bara så länge de har en ny kvinna i hushållet som kan sörja för deras barn.
Om samhället skulle utgå från barnens vilja och barnens bästa, så tror jag att de flesta barn önskar att ha sin mamma hos sig hela tiden. Jag ville inte åka till min pappa som barn. Jag ville inte vara hos min dagmamma. Jag har många gånger önskat att mamma, jag, syrran och brorsan kunde vara en egen familj, utan både styvpappor och pappor. Mina syskon har önskat sig detsamma, vet jag.
Vi funderade ofta på varför mamma inte såg oss som en komplett familj, utan en man i familjen. Idag förstår vi varför - hon var tvungen att träffa en man så att vi skulle överleva. Det går nämligen inte att försörja tre barn på EN dålig kvinnolön och ett underhållsstöd från papporna, som täcker bara 25% av vad vi barn kostade.