Bloggen är flyttad

BLOGGEN ÄR FLYTTAD HIT:
http://noboytoy.wordpress.com/

2010-09-10

Telefonterror

Det här händer inte så ofta... så häng med nu..

Jag är nämligen MYCKET irriterad, för att inte säga VANSINNIGT RASANDE, på en person i min närhet!!!

Jag talar om min vän Magnus, som klagade över att han inte fick ha sex med sin sambo? Minns ni det inlägget?

Vi har varit vänner i över 20 år. Det har hänt att vi har varit lite mer än vänner vid ett par tillfällen.

Han har haft förhållanden och jag har haft förhållanden under dessa år. Det har slumpat sig så, att vi sällan har varit singlar samtidigt.

Till saken hör att han, när han har varit i en relation, helt har slutat att höra av sig till mig. Jag har inte hört av mig till honom heller, eftersom jag inte har velat orsaka trubbel för min vän, med svartsjuka flickvänner osv. Det har gått ÅR mellan våra kontakter när han har haft förhållanden.

I de fall jag har varit i en relation och Magnus har varit singel, så har han mer eller mindre terroriserat mig och mina pojkvänner med telefonsamtal mitt i nätterna, sms på fredag- och lördagkvällar mm. Då har han tyckt att vi "ju måste kunna vara vänner trots en relation". Tydligen gäller detta enbart när det är jag som har en relation?

Kommunikationen oss emellan har ju, på så sätt, blivit väldigt ensidig. Han har ringt mig.

Magnus och jag hade en liten "fling" senast 2006. Eftersom vi bor ca 20 mil ifrån varandra, såg sig Magnus tvungen att ringa mig morgon och kväll och ett par gånger däremellan under dagen. Jag tröttnade, kände mig kontrollerad och slutade svara i telefonen.

Då åkte han helt sonika hem till mig. En gång satt han och väntade i bilen på min garageuppfart i flera timmar. Kom hem på kvällen och fick se honom sitta i bilen..bjöd på kaffe men körde sen iväg honom. Det var med nöd och näppe att jag kunde vara trevlig...EXTREMT reserverad...

Till slut gick det så långt att vi nästan blev ovänner. Jag sa åt honom att jag var trött på hans telefon-terror och oanmälda besök. Han försvarade sig med att han "var rädd för att någon annan skulle komma och ta mig".

Öh...?

Som om han tog för givet att jag överhuvudtaget ville ha en fortsättning? För mig var "flingen" över nästan innan den hade börjat. Han tjatade om att vi skulle träffas och när jag inte ville, så fattade han beslutet att åka hem till mig. Då hade jag ju inget val..? Han bestämde att HAN ville träffa mig. Vad jag ville, spelade tydligen inte så stor roll?

Jag fick en "mental trötthetskänsla" med honom, orkade inte höra hans röst i telefonen till slut. Det slutade med att jag i princip fick be honom dra åt...

Han träffade i alla fall en ny flickvän, de flyttade ihop och sen hörde jag ingenting ifrån honom på flera år.

När förhållandet var på upphällningen nu i våras, började han ringa mig igen och beklaga sig över sin sambo. Han väntade på att hon skulle flytta ut. Han poängterade att han skulle ringa mig, när han "kunde komma åt". Underförstått; JAG kunde inte ringa till honom, hans sambo skulle inte gilla det. Som om jag någonsin hade gjort det..?

De separerade och hon flyttade ut. Då började telefon-terrorn igen! Han ringde på dagtid till mitt arbete, på kvällstid, på helger. Tjatade om att vi måste träffas. Jag hade till slut ingenting att säga i telefonen. En människa som man inte har hört av på flera år, hör plötsligt av sig flera gånger om dagen? Jag blev tröttare, tröttare och tröttare. Ingen lust alls att träffa honom.

Till slut skickade jag, i juni någon gång, ett sms till honom:
"Sluta upp med att tokringa/messa mig. Hör inte av dig till mig mer - JAG hör av mig till dig i fortsättningen."

Under sommaren hände det att han ringde EN signal på min hemtelefon och sedan la han på. Ville bara påminna mig om att han fanns?

Fick så ett sms förra fredagen från honom.
"Hej hur mår du, är allt väl? Kan jag ringa dig ikväll?"

Jag svarade:
"Allt är väl här, NEJ jag hör av mig till dig"

Han svarade
"Ok, ha det gott."

Dagen efter, eller rättare sagt, natten efter, kom det ett sms kl 01.00 där han skrev; "Hör av dig nu!! Är fan orolig!!"

Jag ignorerade detta. Var syftet att störa mig och en eventuell pojkvän kl 01.00 natten? Bestämmer HAN när jag ska höra av mig..?

Igår på jobbet kom ytterligare ett sms:
"Lust att snacka lite på tfn ikväll? Blir lite orolig för dig ibland, kanske har du träffat någon? Glad för din skull i så fall, kram"

Jag ignorerade detta. Vad är han orolig för? Att jag har träffat "någon annan"? Vad betyder det? Att han tycker att jag skulle träffa honom istället för "någon annan"? Han var inte särskilt "orolig" över mig, när han inte hörde av sig under flera års tid? Varför nu? Jag är lika lite intresserad av honom idag som jag var 2005.

20.30 kommer ytterligare ett mess:
"????"
Jag ignorerar.

Då började hemtelefonen ringa. Under tiden jag satt och skrev det här inlägget igår kväll så ringde telefonen med cirka 5 min mellanrum melan kl 20-23. Jag svarade inte.Till slut skickade han ett sms:
"Svara då, du kan väl i alla fall svara??"
Detta var DROPPEN!!! Han borde känna mig bättre än så. Jag avskyr folk som försöker tvinga sig på mig, jaga livet ur mig och kontrollera mig. Varför fattar han inte??
Alldeles nyss skickade jag därför följande mess till honom:
"Vad är det du inte förstår i den här meningen?: JAG hör av mig till dig i fortsättningen, ring och tokmessa inte mig fler gånger! Ja, jag har träffat någon. Vi har det bra. När du har haft någon i ditt liv så har inte jag ringt och messat dig, i syfte att förstöra, eller hur? Jag ringer dig när, och om, jag vill, det är inte något som du bestämmer. Så lägg ner nu! Jag vill inte höra ditt svar på detta sms. Lämna mig ifred nu!"
Är det någon som tror på att jag slipper honom ...? Någon som har varit med om något likande?

Jag är så irriterad och arg på honom att jag fullständigt skiter i vår "vänskap". Det är uppenbart att han vill ha mer än så, vilket jag verkligen inte är intresserad av.

"Vänskapen" är över. FÖR GOTT!





2 kommentarer:

  1. Du kan alltid anmäla honom för trakasserier om han fortsätter... Jag hotade ett ex med det när han vägrade låta mig vara ifred och efter det var det lugnt. Behövde alltså inte ens anmäla honom (tack och lov). Det känns inte riktigt som ett friskt beteende liksom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett alternativ och min sista utväg.

      Beteendet är inte friskt, jag håller med. Jag har svårt att förstå hur man kan känna sig tillfreds med att försöka tvinga sitt sällskap och sin person på en annan människa som uppenbart inte är intresserad av att umgås med en?

      Tänk att man/du skulle behöva hota med polisanmälan för att få leva ditt liv ifred från ditt ex? Det är ju helt sinnesjukt. Det är något allvarligt fel på den här typen av människor.

      Radera